förening för alla
Ny tysk facktidskrift: Voluntaris
Tyskland har fått en egen vetenskaplig facktidskrift för frivilligtjänster: Voluntaris. Men vad är egentligen en frivilligtjänst och varför spelar de så stor roll för det tyska civilsamhället? Niklas Hill har läst första numret och reder ut begreppen.
I Tyskland har det startats en facktidskrift för frivilligtjänster, det är de tre unga forskarna Benjamin Haas, Sonja Richter och Jörn Fischer som har tagit initiativet. Innan jag berättar mer om tidsskriften behövs det lite bakgrundsinformation om frivilligheten i Tyskland. Vi får gå så långt tillbaka som till 1950-talet.
När Västtyskland införde värnplikten för unga män år 1957 bestämdes det att ingen skulle bli tvungen att bära vapen mot sitt samvete. Därför inrättades möjligheten att avtjäna en så kallad civiltjänst inom välfärden och andra allmännyttiga områden. Eftersom en stor del av välfärden i Tyskland organiseras i civilsamhällets regi hamnade många av dessa unga män inom ideella organisationer.
Med åren blev civiltjänsten allt viktigare för personalförsörjningen inom välfärdssektorn och det var många som befarade att värnpliktens avskaffande skulle slå hårt mot vård och omsorg. Detta blev till och med ett av huvudargumenten för bibehållen värnplikt. Den omfattade bara män, så för att även unga kvinnor skulle få möjlighet att göra ett liknande samhällstjänst inrättades olika så kallade frivilligtjänster som fungerar efter ett liknande princip som civiltjänsten: Ett års arbete på heltid inom en allmännyttig verksamhet mot symbolisk ersättning. När Tyskland år 2010 gick över till en yrkesarmé gjordes det samtidigt en stor satsning på rekrytering till de olika frivilligtjänsterna. De öppnades även upp för alla åldrar.
Frivilligtjänsterna har vuxit sig stora från att ha varit en säkerhetspolitisk fotnot i början. Vi pratar om tiotusentals frivilliga varje år. Det fanns egentligen ingen övergripande strategi för att utveckla dessa program och det finns vissa motsättningar mellan federala myndigheter och delstaterna som båda organiserar egna frivilligtjänster. Med bakgrund mot allt detta är det nästan konstigt att är först nu frivilligtjänsterna får sin egen facktidskrift.
Första numret av Voluntaris ägnar nästan 50 sidor åt hälsningar från 20 olika organisationer, forskare och politiker där de får formulera sina önskemål till den nya tidsskriften. Bara det är en intressant läsning, för det visar hur extremt olika synen och förväntningarna på frivilligtjänster kan vara. Två huvudspår kan urskiljas: vissa menar att volontäråret mer är till för de frivilligas personlighetsutveckling, andra ser de frivilliga mest som en resurs för att möjliggöra vissa verksamheter.
Bland artiklarna märks ett bidrag av forskarna Annelie Beller och Rabea Haß som undersöker vilka oönskade effekter det hade att öppna vissa av programmen för deltagare i alla åldrar. Bland annat visar deras undersökning att andelen frivilliga över 27 i dessa program är extremt mycket högre i Östtyskland. Det väcker frågan huruvida frivilligtjänster verkligen är arbetsmarknadsneutrala eller om de frivilliga på sina håll utnyttjas som billig arbetskraft. Artikeln visar även vilka svårigheter organisationerna har att hantera äldre deltagare i program som ofta är uppbyggda för att hjälpa unga människor, som kommer direkt från skolbänken, i sin personlighetsutveckling.
Andra forskningsartikel tar upp så skilda ämnen som hur volontärarbete i globala syd kan bidra till en känsla av världsmedborgarskap, hur frivilligtjänster riskerar att bidra till en ökad statlig styrning av civilsamhället eller hur frivilliga kan medverka i museipedagogik.
Voluntaris innehåller även dokumentation från olika kongresser och seminarier. Här finns ett intressant inlägg från Johannes Mann som är talesperson för de frivilliga i ett av alla de olika programmen. Han belyser att de frivilliga i alla de andra program saknar demokratiska representanter och ger konkreta förslag hur sådana strukturer skulle kunna byggas upp. Till skillnad från aktiva medlemmar i ideella föreningar har ju inte frivilliga i statliga program demokratiskt inflytande över de verksamheter de arbetar i. De behöver alltså själva organisera sig för att tillvarata sina intressen. Om vi ska beskriva denna fenomen utifrån svenska referensramar skulle vi alltså kunna säga att det rör sig om ett värnpliktsråd för volontärer. Visst är det lite speciellt?
Voluntaris ger intressanta inblick i hur frivilligheten i Tyskland ser ut, med alla sina motsättningar och konflikter. Om du kan tyska och är intresserad av ämnen som politik för det civila samhället, frivillighet i välfärden och volontärledarskap så kan det vara värt att lägga några euro på en prenumeration.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Valstugor som inte är stugor
Norska valstugor är mycket kreativare än svenska och det leder till bättre kontakt mellan politiker och väljare.
De senaste två veckorna har jag pendlat fram och tillbaka mellan Stockholm och Oslo. Sedan Medlemsmodellen kom ut på norska har det blivit allt fler uppdrag i Norge og det er selvfølgelig veldig hyggelig.
Snart är det stortingsval i Norge och jag har passat på att titta lite närmare på valrörelsen. Jag skulle kunna skriva en del om skillnaden mellan svensk och norsk politik, men det skulle nog falla utanför ramarna för den här bloggen. Däremot kan jag blogga om hur partierna engagerar sina gräsrötter i valrörelsen.
Precis som i Sverige bemannas valstugorna i Norge av partifolk som är aktiv på lokal nivå. Precis som i Sverige får de inte alltid en bra förberedelse för uppdraget. Visst behövs det ingen examen i i medie- och kommunikationsvetenskap för att bemanna en monter, men några övningar kring samtalsmetodik och argumentation borde ändå vara det minsta inför ett såpass viktigt uppdrag. Som jag har bloggat tidigare kan en bristfällig förberedelse ibland leda till konstiga situationer. Ändå upplevde jag att det är var lättare att komma i kontakt med de norska valarbetare. Jag tror att det beror på hur valstugorna ser ut.
Norska valstugor är mycket kreativare än svenska. Ja, oftast är det inte ens stugor. Jag har sett campingvagnar, cykelsläp, ett och annat tält och stora färglada trädlådor som formade bokstäverna OSLO. Alla dessa montrar var öppnare än klassiska svenska valstugorna, så ingen kan gömma sig i stugans mörker och bara ta en fika med sina partikamratar. Det gör att att kampanjarbetare får stå utanför och prata med väljare. Och det är ju precis det som är tanken.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
På väg till MÖTET
Jag skriver det här på ett tåg mot Stockholm. Under fredagen ska jag intervjua Emma Ikekwe och Fares Hamed, arrangörerna bakom This is Alby.
Sedan bär det av till MÖTET, en stor knytkonferens för representanter för den idéburna sektorn (eller civilsamhället, ideella sektorn eller tredje sektorn) på en gård utanför Stockholm. Jag ser fram emot en mängd olika möten, samtal, diskussioner, tankar och insikter.
Vad kommer vi att prata om? Ja, vad som helst kan hända. En knytkonferens innebär att vi börjar med ett tomt schema som deltagarna fyller med det som är angeläget för oss. Jag räknar med att få prata om en mängd olika frågor som jag inte kan förutse.
Själv har jag med mig tre områden som jag hoppas få mer input kring. Förmodligen kommer jag att hålla i workshops eller samtal kring de här områdena. Eller också är det någon annan som gör det.
1. Projekt som gör skillnad
Vad är det som krävs för att planera och genomföra ett lyckat projekt? Jag är särskilt nyfiken på projekt som genomförs med små medel, kanske på ideell basis. Särskilt spännande om projekten kommer ur en idé kring att göra världen bättre. Jag har en del tankar och idéer om projektledning och -planering och jag tänker att många som kommer till MÖTET har erfarenheter som de vill dela med sig av.
2. Att skapa sin egen ledarskapsvision
Att inspirera personer som har en formell eller informell ledarroll att ta plats och hitta fram till sin egen ledarstil har varit en röd tråd för mig de senaste åren. Det är också ett viktigt tema i min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation som kom ut förra året. Jag tror på att reflektera över sitt ledarskap, fundera över hur det ska märkas i organisationen att det är just du som är ledare. Att formulera sin egen ledarskapsvision. Det vill jag prata med andra om. Vilka olika sätt finns det att arbeta med sin egen vision som ledare?
3. Att styra sitt eget liv
Jag har alltid många idéer som jag vill förverkliga. Samtidigt vill jag ha en vardag där jag mår bra, slipper stressa och känner att jag utvecklas åt det håll jag vill. Därför behöver jag ett system för hur jag sätter mål och hur jag styr mot dem, vecka för vecka och månad för månad. Särskilt viktigt är det för oss som är engagerade i ideell verksamhet där stora krav ställs på att hantera sin egen tid. Eller om man som jag är egenföretagare.
Det sista ämnet handlar inte direkt om civilsamhällets utveckling men jag tänker att det passar på MÖTET i alla fall. Jag tror att vi behöver kunna ta hand om oss själva och skapa en vardag där vi både mår bra och utvecklas som människor för att vi ska kunna göra skillnad på ett hållbart sätt.
Ikväll är det dags! Det kommer att bli en spännande helg.
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Bubblan vaknar till liv igen
Jag hade tänkt skriva en text om hur allt kommer igång igen nu. Hur folk i ideella sektorn är tillbaka från sina semestrar och organisationer vakna till liv igen. Jag hade även tänkt skriva om det här med att många hintar om nya spännande grejer de ska lansera snart.
Men så kom jag på att jag hade tänkt helt fel.
Civilsamhället har ju inte gått på sparlåga under sommaren. Tvärtom. På lokal nivå har föreningslivet varit hur aktivt som helst. Eldsjälar har arrangerat både sommarkollon och festivaler. Civilsamhället har demonstrerat och dansat. Föreningar har sett till att barn har fått lära sig simma och att turister har fått åka ångbåt.
Hur kommer det sig att jag först inte tänkte på det? Jag befinner mig i en Stockholmsbubbla. Stockholmsbubblan, eller organisationseliten som den också kan kallas, är ett gäng föreningsproffs som jobbar med att strategiskt utveckla det civila samhället. Vissa är anställda på förbundskanslier, vissa jobbar på paraplyorganisationer, andra är forskare eller frilansare. Stockholmsbubblan är ganska liten, så det är mer eller mindre samma personer på alla konferenser och seminarier. Och givetvis odlas det en nördig organisationshumor.
Stockholmsbubblan kan vara ganska långt borta från gräsrötternas realitet, så kan finnas en risk för att tappa perspektiv. Samtidigt har de allra flesta tjänstemän och heltidsarvoderade ändå erfarenhet från att vara aktiva på gräsrotsnivå. Många är det fortfarande, det är inte ovanligt att vara tjänsteman i en organisation och förtroendevald i en annan.
Problemet är alltså inte att perspektiv utifrån inte skulle komma in i Stockholmsbubblan. Problemet är snarare att mycket av civilsamhällets idédebatt stannar inom den här bubblan. Många föreningsaktiva på lokal nivå känner inte ens till begreppet civilsamhället, än mindre vilket stor roll den ideella sektorn faktiskt spelar i samhället. Bristen på perspektiv kan leda till förenings-jante eller i värsta fall zombieföreningar.
Nu är det på inget sätt unikt för den ideella sektorn att det finns ett litet gäng strateger som sitter på mycket större kunskap än andra. Och att de flesta av dem håller till i Stockholm är ett ganska vanligt fenomen i Sverige. Men det finns en avgörande skillnad jämfört med näringslivet: i en demokratisk organisation är det medlemmarna som bestämmer åt vilket håll organisationen går. Hur ska de kunna göra det utan vettiga beslutsunderlag?
En stor bidragande orsak till det här medias undermåliga bevakning av den ideella sektorn. En annan aspekt är att det inte finns inte särskilt många eftergymnasiala utbildningar som fokuserar på ideell sektor och idéburen organisering. Jag menar att problemet lämpligast kan lösas i bästa folkrörelsetradition: genom folkbildning.
Förvisso erbjuder de olika studieförbunden redan en hel del utbildningar för ideella föreningar. Men då handlar det oftast om föreningsadministration eller mötesteknik, sällan om idédebatt. Varför görs det inte fler studiecirklar om socialt kapital, föreningar som demokratiskola eller välfärd i ideell regi? Varför diskuteras allt detta nästan uteslutande inom Stockholmsbubblan?
De stora frågorna behöver diskuteras lokalt. Även väldigt små föreningar kan sätta in sin verksamhet i en större kontext och tänka strategiskt. Underskatta inte gräsrötterna!
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Ny skrift: Organisationer för alla
När jag i januari blev tillfrågad om jag ville sammanställa senaste delen i Jordens Vänners arbete med jämlikhet och inkludering, så sa jag naturligtvis ja. I efterhand kan jag konstatera att det har varit en fantastisk resa och att jag har lärt mig precis lika mycket som jag hoppades på.
Under arbetets gång har vi bl.a. hållit workshops om engagemang, fört samtal med personer i civila samhället, gjort enkäter, läst och i allmänhet tagit del av det fantastiska arbete med inkludering som pågår i Sveriges föreningsliv. Det vi lärt oss har nu blivit en skrift som vi döpt till Organisationer för alla. Det är en introduktions- och inspirationsskrift för organisationer som vill jobba mer med jämlikhet och inkludering.
Ett av skälen till att jag gärna ville jobba med detta är att frågor om hur civila samhället kan bli mer inkluderande är viktiga. Både för individer och för organisationer. En aspekt som är lätt att komma att tänka på är att exkludering gör att organisationer förlorar potentiella medlemmar. Den som inte känner sig välkommen väljer förmodligen att engagera sig någonannanstans. Men det här handlar inte bara om medlemsantal.
Om det finns normer som dikterar hur en medlem ska vara för att ses som ”normal” och accepterad, så kommer det inte bara att utestänga en eller två olika typer av människor. Det kommer att exkludera alla som av någon anledning inte passar in i normerna. Då faller det sig naturligt att organisationen till slut mest består av folk som i någon mening är lika. Detta blir inte bara mindre kul, det är också skadligt för verksamheten. Att vara olika är en styrka. Med fler olika erfarenheter och infallsvinklar i gruppen kan vi komma på nya idéer, lära oss av varandra och bredda organisationens perspektiv.
De allra flesta organisationer tror på jämlikhet och demokrati. Jämlikhet och en inkluderande atmosfär är något som de flesta organisationer vill uppnå, men som kan vara svårt att få grepp om. Det sägs ofta i olika sammanhang att ”alla är välkomna”, men hur gör man för att det verkligen ska bli så? En sak vi kommit fram till är att det inte kommer av sig självt. Tyvärr är det snarare så att normer och fördomar bildas automatiskt och kommer att stanna kvar om man inte arbetar aktivt med att ifrågasätta dem.
En annan sak vi kom fram till var att exkludering behöver hanteras på organisationsnivå. Just eftersom normerna inte exkluderar bara en grupp är det bästa att rikta in sig på att skapa nya normer. Att sätta in specialåtgärder för att locka in specifika grupper i de strukturer som redan finns angriper inte själva problemet. Normerna är ju fortfarande desamma.
Det finns en mängd praktiska tips, metoder och material därute som kan hjälpa en att komma igång med sitt inkluderingsarbete. Vi samlar några av dem i Organisationer för alla, som finns tillgänglig på Jordens vänners hemsida. Lämna gärna en kommentar och diskutera inkludering med oss! Ju fler perspektiv, desto bättre blir det ju.
Anna Henriksson
Anna Henriksson har författat Jordens Vänners inspirationsskrift Organisationer för alla. Anna har läst globala studier vid Göteborgs universitet och brinner för rättvisa och hållbar utveckling.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!