{"id":831,"date":"2013-12-09T11:18:55","date_gmt":"2013-12-09T10:18:55","guid":{"rendered":"http:\/\/foreningforalla.se\/?p=831"},"modified":"2020-04-20T13:27:04","modified_gmt":"2020-04-20T11:27:04","slug":"mandela-mandela-mandela","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/trinambai.se\/en\/mandela-mandela-mandela\/","title":{"rendered":"Mandela, Mandela, Mandela!"},"content":{"rendered":"

\"338px-Nelson_Mandela_painted_portrait_P1040890\"Sent p\u00e5 torsdagskv\u00e4llen i zappade jag igenom tv-kanalerna, mest f\u00f6r att jag inte riktigt orkade resa mig ur soffan och g\u00e5 och l\u00e4gga mig. Det var d\u00e5 jag fick se nyheten om Nelson Mandelas bortg\u00e5ng<\/a>.<\/p>\n

Det kom inte direkt som n\u00e5gon chock, efter alla uppgifter om hans vacklande h\u00e4lsa under det senaste \u00e5ret. Jag fylldes p\u00e5 samma g\u00e5ng av en stor tomhet och sorgsenhet och en k\u00e4nsla av djup tacksamhet.<\/p>\n

Jag blev tidigt medlem i Amnesty International<\/a> och engagemanget f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter har f\u00f6ljt mig som en r\u00f6d tr\u00e5d genom hela livet. Joy Tempest<\/a> och Joakim Th\u00e5str\u00f6m<\/a> betydde en del f\u00f6r mig i de tidiga ton\u00e5ren, men inte ens en tiondel s\u00e5 mycket som storheter som Aung San Suu Kyi<\/a>, Rosa Parks<\/a>, Mahatma Ghandhi<\/a> och Nelson Mandela<\/a>.<\/p>\n

Mitt f\u00f6rsta v\u00e4djandebrev till en makthavare gick till Sydafrikas d\u00e5varande president P. W. Botha<\/a>. Jag rodnar lite n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 hur det var formulerat. F\u00f6r Amnesty International \u00e4r det en viktig po\u00e4ng att breven \u00e4r skrivna i en korrekt och artig ton, \u00e4ven n\u00e4r de \u00e4r adresserade till f\u00f6rtryckare och torterare.<\/p>\n

Mitt brev var inte s\u00e4rskilt korrekt eller artigt. Det var fullt av en oresonlig tretton\u00e5rings uppriktiga ilska \u00f6ver hur m\u00e4nniskor behandlades i Sydafrika och andra delar av v\u00e4rlden. Innan jag skickade iv\u00e4g brevet skrev jag av det ordagrant i min dagbok. Jag skrev med stolta utropstecken att detta brev nu befann sig hos P. W. Botha \u2013 eller snarare i hans papperskorg. Jag hade i alla fall gjort min r\u00f6st h\u00f6rd, p\u00e5 det s\u00e4tt som stod mig till buds.<\/p>\n

N\u00e4r jag st\u00e4ngde av tv:n och gick till s\u00e4ngs den d\u00e4r kv\u00e4llen f\u00f6rra veckan var det kamps\u00e5nger om Mandela och frihet fr\u00e5n slaveri och f\u00f6rtryck som sk\u00f6ljde \u00f6ver mig n\u00e4r jag sl\u00f6t \u00f6gonen.<\/p>\n

Numera \u00e4r jag vuxen och har lagt m\u00e5nga lager polerad resonlighet \u00f6ver den d\u00e4r tretton\u00e5ringen. Hon finns kvar d\u00e4r inne och jag tar fortfarande hj\u00e4lp av henne n\u00e4r jag beh\u00f6ver lite extra kraft, men hon skriver inga arga brev l\u00e4ngre. Det \u00e4r mitt vuxna jag som h\u00e5ller i pennan.<\/p>\n

Jag tror inte p\u00e5 personkulter. Jag blir orolig n\u00e4r jag h\u00f6r r\u00f6ster som undrar vem som ska \u201deftertr\u00e4da\u201d Nelson Mandela, vem som ska ta hans plats som landsfader och symbol f\u00f6r det goda. Det handlar inte om att hitta en ny hj\u00e4lte. Det handlar om att vara den f\u00f6r\u00e4ndring vi vill se i v\u00e4rlden. Det kommer ingen fr\u00e4lsare. Det \u00e4r upp till oss.<\/p>\n

Nelson Mandelas v\u00e4rderingar \u00e4r det som ska leva vidare efter honom. Det kan vi alla bidra till. I v\u00e5r vardag, i v\u00e5rt arbete, i v\u00e5ra relationer och i v\u00e5rt ledarskap. Vi kan l\u00e5ta oss inspireras av det som gjorde Nelson Mandela till en av historiens stora hj\u00e4ltar. Till exempel:<\/p>\n