På frågan om vad som är det civila samhällets största utmaning svarade jag nyligen på en konferens ?krossa fascismen?. Och reaktionerna lät inte vänta på sig, flera av de andra konferensdeltagarna uttryckte sitt missnöje med den ?ensidiga? fokuseringen på högerextremismen. Även AFA och reclaim the streets (sic) måste i så fall adresseras.
Samma sak hände min ledarskribentkollega på Gotlands tidningar, Sara Abdollahi, som skrev en debattartikel om att inte ge mer utrymme till extremhögern och dess våldsverkare. En läsare skickade då ett mejl till chefredaktören: ?skall hon vara trovärdig måste man även fördöma det som vänsteraktivister gör eller är det OK att ändamålen helgar medlen bara man är vänster?.
Om jag kritiserar nazistvåldet, så kommer genast ett ?men varför säger du inget om vänstervåldet??. När jag oroar mig för den växande fascismen så ligger där strax ett ?men extremvänstern då?? som ett brev på posten eller mer bokstavligt talat, som ett mejl i inboxen. Men ärligt talat, varför ska man ta avstånd från vänstervåld, supportervåld, butiksrån, mobbing på skolgårdar eller vad som helst som är dåligt när man pratar om den växande fascismen?
Det finns en stark vilja att missförstå varandra i debatten om fascismen, så för att vara väldigt tydlig: jag tycker inte alls om vänstervåld, supportervåld, butiksrån eller mobbing på skolgårdar. Och jag har all respekt för dem som väljer att försöka göra något åt dessa problem. Men att lägga ansvaret för saker som dessa på oss som engagerar oss mot högerextremism är ingenting annat än en klassisk härskarteknik.
Det är en härskarteknik som brukar användas mot folk som engagerar sig över huvud taget. ?Varför engagerar du dig för djuren när det finns hemlösa?? ?Varför engagerar du dig för hemlösa knarkare i Sverige när det finns hemlösa barn i Afrika?? Och så vidare. En dubbelbestraffning och ett ständigt krav på mer engagemang av de engagerade, ofta formulerat av personer med mindre engagemang. Men det som oroar mig är att denna härskarteknik blivit legio i debatten just när det gäller det växande högerextrema våldet. Det är falsk balans.
Så att vi har det klart för oss: under de senaste tio åren har 14 av 14 politiskt motiverade mord och dråp i Sverige begåtts av högerextremister. Det vi behöver just nu är mer engagemang mot fascismen, inte mer dubbelbestraffning av dem som engagerar sig.
Lästips
Läs Margareta Flygt om skrämmande likheter med dagens Sverige och vad som hände 1980 i Bayern.
Läs också etikforskaren Ann Heberlein om uppsåt borde vägas in när vi bedömer våld ?Det är inte frihetskämparnas och antifascisternas våld som är problemet. Problemet är förtrycket och fascistiska ideologier?.
På radio idag hörde jag förresten att en staty med arbetsnamnet ?Civilkuragets moder? ska resas över Danuta Danielsson, kvinnan som 1985 slog en jeansklädd nazist i huvudet vid en demonstration i Växjö. På nyheterna strax efter meddelades att Irene Matkowitzc som kastade en tårta på Jimmie Åkesson dömts att betala hans kemtvätt, som han uppger kostar 3 000 kronor för byxorna och 2 000 för kavajen. Fascisterna klär sig dyrt nuförtiden.
Denna text publicerades tidigare på Sverige mot rasism.
Anna Ardin
Anna Ardin är statsvetare och etnolog. Aktiv i Hjärta ? troende Socialdemokrater i Stockholm och sitter i förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.
