förening för alla
Demokrati bortom formalia
Att jobba på ett litet förlag är synnerligen mångfacetterat. Mina arbetsuppgifter omfattar allt från att arbeta med text och form till logistik och försäljning. Många gillar inte det här med att sälja och det är också anledningen varför många fantastiska böcker som är utgivna av föreningar aldrig får någon större spridningar. Men att sälja till föreningar, särskilt små föreningar, kan ge intressanta insikter. Insikter som en inte får vare sig genom att forska på civilsamhället eller genom att arbeta på strategisk nivå.
Det mest slående är i vilka olika världar civilsamhällsstrategerna och gräsrötterna lever. Själv är jag del av den strategiska ankdammen men när jag träffar mindre föreningar får jag akta mig att inte använda för många fackuttryck. För annars kan de inte relatera. Följande replikskifte är inte påhittat:
– Vad är det här?
– Det är böcker för civilsamhället.
– Då är det ingenting för oss, för vi är en ideell förening!
Den här spaningen är nog mer eller mindre allmängods inom ideella sektorn. Men på sistone har jag även lagt märke till en annan sak. Trinambai har under det gångna året gett ut två material med fokus på ämnen som demokrati, jämställdhet, inkludering, mångfald, normkritik samt ungdoms- och medlemsinflytande: Demokratimodellen och Inflytandeguiden. De har tagits emot väl, men det är en viss utmaning att sälja in dem till små föreningar. Ofta tror de nämligen att de inte behöver arbeta med dessa frågor för att de redan kan allt.
Alla som någonsin har fördjupat sig i dessa frågor vet att det är ett arbete som aldrig tar slut. Det finns ingen organisation som är perfekt när det gäller demokrati och inkludering. Ingen. Däremot finns det förstås organisationer som har kommit mycket längre än alla andra. Men om någon påstår att ens organisation inte har några utmaningar tyder det snarare på bristande självinsikt.
Som medlem i branschorganisationen Mångfaldsföretagarna vet jag ju att mina branschkollegor med andra målgrupper har liknande utmaningar. Det finns samma tankevurpor i både näringsliv och offentliga sektorn. Men när det gäller ideella föreningar tillkommer en annan faktor: en väldigt snäv demokratisyn.
De allra flesta föreningar är ju demokratiska på pappret. Men att ha demokratiska stadgar betyder inte per automatik att föreningen har en fungerande interndemokrati. Inte ens att följa dessa demokratiska stadgar är tillräckligt. Det hjälper inte att mötet är behörigt utlyst när en del av medlemmarna inte kommer in i lokalen eftersom den inte är tillgänglig. Det spelar ingen roll om alla medlemmar har rätt att påverka när de saknar kunskap om hur en formulerar ett yrkande eller en motion.
Demokrati är inte lätt och det finns en del olösbara dilemman. Men det är lätt att komma igång: erkänn att din organisation inte är perfekt och sök kunskap.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Värdegrund på riktigt
Växjö kommun har sjösatt sin nya värdegrund som ska genomsyra kommunens arbete på alla nivåer. Arbetet med att ta fram en värdegrund och att få den att fungera på riktigt handlar inte om att hitta på fina ord och försöka få alla att leva efter dem. Snarare handlar det om att sätta ord på de värderingar som redan finns i organisationen, att förstärka det som är gott och starkt. Som kommunchef Monica Skagne säger:
– Det här är ju värderingar som i allra högsta grad finns på många håll i kommunen, men de har behövt förtydligas. Genom en värdegrund skapas en kultur som i sin tur skapar trygghet och öppenhet, och ett band mellan de anställda. Tillsammans är nyckeln ? tillsammans skapar vi en kultur där respekt, trygghet, stolthet, transparens och glädje är ledorden.
Som Växjöbo ser jag fram emot att följa den här utvecklingen, nu när varje chef och medarbetare ska hitta sätt att göra värdegrunden till praktisk verklighet och använda den som den ledstjärna den faktiskt kan vara.
Det är en rejäl utmaning att få vissa gemensamma värderingar att på riktigt genomsyra verksamhet och attityder i en så stor organisation som en kommun. Eller i ett stort företag. Eller i en frivilligorganisation. Det räcker inte med att trycka upp en fin broschyr och ställa till med releaseparty, även om det säkert kan vara en bra start på arbetet.
Nej, jag tar tillbaka det. Om broschyren och releasepartyt är starten på arbetet så har någonting gått väldigt fel. Ett bra värdegrundsarbete startar med en kartläggning där alla är delaktiga i att hitta de grundläggande värderingar som redan finns och som är starka, goda och friska. De värderingar som vi gemensamt kommer fram till att vi vill leva efter.
Här har många föreningar och andra idéburna organisationer ett försprång, eftersom de ofta finns till för att försvara vissa värderingar. Bland just dessa värderingar är ett bra ställe att börja leta på. Hur skulle Amnestys vision att försvara mänskliga rättigheter och människors lika värde kunna prägla kulturen inom organisationen på ett tydligare sätt? Hur är det med Röda Korsets sju grundprinciper, kan de hjälpa oss att välja rätt attityd gentemot varandra? Vilka värdeord finns i din organisation och hur kan de vara en start i värdegrundsarbetet?
När värdegrunden väl är formulerad, på ett enkelt och kortfattat sätt som gärna är så koncist att det går att använda som ett mantra, då börjar arbetet med att också stärka värderingarna i vardagen.
Och det är verkligen ett arbete. Det kräver redskap, rutiner och ett modigt ledarskap.
Låt inte arbetet med värdegrunden ligga vid sidan om allting annat ni gör. Väv in det istället. Utgå från värdegrunden när ni planerar en ledarskapsutbildning eller tar fram formulär för medarbetarsamtal. Skriv in den i verksamhetsplaner och rapportmallar.
Precis som de mänskliga rättigheterna så är värdegrunden som viktigast när den är som svårast att hålla sig till. Det är då det gäller. När vi hamnar i konflikter, när vi är stressade till tunnelseende, när vi är besvikna och arga. Då ska inte värdegrunden stå och damma i någon pärm. Då ska den vara ledstången att hålla sig i, så att vi kommer ut på andra sidan i ett stycke.
Jag önskar Växjö kommun och alla andra idéburna organisationer lycka till med det här viktiga arbetet. Det är inte ”nice to have”. Det är grunden.
Vad är ditt allra bästa tips för att jobba med värderingar och värdegrund? Dela gärna med dig på Facebook, Twitter eller Instagram.
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Hvorfor er få innvandrere aktive ildsjeler?
Hvorfor er det få innvandrere som aktive ildsjeler i frivillige lag og foreninger? Prosjektet Bolyst gjennom ildsjeler analyserte rekrutteringsprosessene og fant forklaringer både hos innvandrere, og i nordmenns forestillinger om hva laget er og hvem det er til for.
Skrevet av: Marit Aure postdok. ved UiT Kari Lydersen, rådgiver i Hålogaland amatørteaterselskap, prosjektleder for «Bolyst gjennom ildsjeler»
Prosjektet «Bolyst gjennom ildsjeler» analyserte rekrutteringsprosessene og fant forklaringer hos innvandrere, og i nordmenns forestillinger om hva laget er og hvem det er til for. Prosjektet Bolyst gjennom ildsjeler har jobbet for å rekruttere unge mennesker, tilflyttere og innvandrere som ildsjeler til teatergrupper og idrettslag. I prosjektet erfarte vi at det var vanskelig å rekruttere innvandrere.
Hovedutfordringen innen rekruttering av ildsjeler ser ut til å handle om hvem laget oppfatter som potensielle frivillige og hvem de ønsker å rekruttere. Vi analyserte prosessen som ligger forut for selve rekrutteringen. I denne fasen ser vi at lagene har sine underliggende, ofte uuttalte fortellinger om hvorfor laget eksisterer og hvem det er til for.
Lokal identitet
I vår undersøkelse knytter grunnhistoriene den frivillige innsatsen til et samfunns- og identitetsbyggende arbeid. En viktig del av motivasjonen for å jobbe frivillig er å være med å skape gode lokalsamfunn, trivsel for innbyggerne, og å styrke lokale og regionale identiteter.
Ofte blir det antatt at innvandrere ikke har den motivasjonen og de kjennetegnene som kommer til uttrykk i disse grunnfortellingene: De anses allerede i utgangspunktet å ikke oppfylle de underliggende kriteriene for hvordan en ildsjel skal være.
Å gjøre seg synlig
Å bli synlig handler både om å gjøre seg synlig og å bli sett. I prosjektet har vi sett at det meste av rekrutteringen foregår gjennom nettverk. I praksis rekrutterer man ofte venner. Det er imidlertid få som har nettverk med deltakelse av både innvandrere og etnisk norske nordmenn. Innvandrerne er ikke bare usynlige, de finnes ikke i de nettverkene det rekrutteres fra.
Er det også slik at innvandrere ikke gjør seg synlige? Man blir synlig gjennom å melde «på»: komme med forslag på foreldremøter, målbære mild kritikk, fortelle at man har vært utøver selv, eller er frivillig i andre foreninger. Man viser at man er en som tar ansvar. De fleste styrer vil fort plukke opp og involvere dem som gjør seg synlige på denne måten.
I vårt prosjekt meldte ikke innvandrere seg «på». Dette kan skyldes problemer med språket, manglende vilje, mangel på forslag og engasjement, eller vansker med å forstå situasjonen og konseptet som grunnhistorien inngår i. Kanskje opplever verken de selv eller de som driver med styre og stell at de passer i formen?
Nøding og nettverk
I neste fase, den aktive rekrutteringen hvor man spør folk om de vil bli med i styret/laget, er nøding sentralt. Å nøde er å legge et velvillig, men gjerne betydelig, press på noen for å få dem til å ta på seg en oppgave. Å nøde innebærer å løfte fram personens egenskaper, erfaringer og vilje som noe foreningen har bruk for.
Når en nøder må en føle seg trygg på at vedkommende vil gjøre en god jobb og «passe inn» i den praktiske, formelle og også uformelle samhandlingen i et styre. Nøding forutsetter kjennskap og tillit.
Rekruttering fra eget nettverk fører til trygghet fordi kjennskap fungerer som en garanti for at nye medlemmer vil gjøre en god jobb og passe inn. Når få innvandrere inngår i nettverk med etniske nordmenn, mangler de denne kjennskapen og tilliten. De blir derfor ikke nødet.
Prosjektet viste at økt bevissthet om det å rekruttere innvandrere har effekt. Det er også lettere å få nye mennesker til å ta på seg oppgaver hvis oppgaver og forventninger er tydelige og avgrenset. Gode rekrutteringstiltak kan være lavterskeltilbud slik som kaffe for foreldre på bassengkanten, som bidrar til kjennskap.
Nye rutiner
For å få flere innvandrere med i frivillig arbeid er det nyttig å analysere lagets grunnhistorie. Hvordan påvirker den ulike innvandreres deltakelse og aktivitet? I neste omgang må det utvikles tiltak som kan avhjelpe lagets konkrete problemer.
Manglende kunnskap om frivillig arbeid kan løses med målrettet informasjon. Begrensede nettverk og manglende kjennskap krever at man våger å spørre utenfor sin kjente krets, eller bidrar til å åpne de aktuelle nettverkene.
En mulige rutine på eller før møter i laget er at to tillitsvalgte sammen tar direkte kontakt med de nye innvandrerne i klubben, hilser velkommen, spør om erfaringer og forteller om forventninger og muligheter i laget. Dette kvier mange seg for: Er det å spørre en innvandrer en risikosport og det egentlige problemet?
Prosjektet viste at økt bevissthet om det å rekruttere innvandrere har effekt. Det er også lettere å få nye mennesker til å ta på seg oppgaver hvis oppgaver og forventninger er tydelige og avgrenset. Gode rekrutteringstiltak kan være lavterskeltilbud slik kaffe for foreldre på bassengkanten, som bidrar til kjennskap.
For å få flere innvandrere med i frivillig arbeid er det nyttig å analysere lagets grunnhistorie. Hvordan påvirker den ulike innvandreres deltakelse og aktivitet? I neste omgang må det utvikles tiltak som kan avhjelpe lagets konkrete problemer. Manglende kunnskap om frivillig arbeid kan løses med målrettet informasjon. Begrensede nettverk og manglende kjennskap krever at man våger å spørre utenfor sin kjente krets, eller bidrar til å åpne de aktuelle nettverkene. En mulige rutine på eller før møter i laget er at to tillitsvalgte sammen tar direkte kontakt med de nye innvandrerne i klubben, hilser velkommen, spør om erfaringer og forteller om forventninger og muligheter i laget. Dette kvier mange seg for: er det å spørre en innvandrer en risikosport og det egentlige problemet?
Kronikken har stått på trykk i forskning.no
Kari Lydersen
Kari Lydersen är rådgivare på Hålogaland Amatørteaterselskap (HATS) i Tromsø.
Svammel och humbug
Allt fler väljer att aktivt bli medlemmar i Svenska kyrkan. Samtidigt fortsätter antalet medlemmar att minska i långsam takt från forntidens 100%. Idag 6 225 091 medlemmar, 63,2% av befolkningen.
När statistiken presenteras börjar kommentarer på Facebook och Twitter att söka orsaken till minskningen, eller ?tappet? som det av någon oförlöst anledning kallas i media. Årets förslag från ?sverigevänner? och deras kusiner är att Svenska kyrkan vill ersätta kristendom med islam. Korsen ska ju bort, Mecka pekas ut, Jesus får man inte prata om, moskéer ska sponsras, biskoparna tror inte på Gud och att kristna förföljs spelar ingen roll. Ungefär så, för det har stått i bloggar som t o m skrivits av präster. Och i Avpixlat sådetså. Plus det där som Timbro nyss kastade in från höger: Att man måste rösta vänster för att vara medlem.
He jär båra na vhaller, som farmor hade sagt på pitemål. Det är bara svammel. De tre vanligaste skälen till att man lämnar kyrkan är: Man dör. Det är för dyrt. Man tror inte. Punkt.
Ingenting talar för att Svenska kyrkans respekt för andra religioner och att inte göra skillnad på människor är ett vanligt skäl till utträde. Tvärtom är det ett sannolikt skäl till att man blir medlem. Svenska kyrkan uppfattas som bärare av viktiga värden, främst genom församlingarnas diakonala arbete. Man gör ett schysst jobb helt enkelt, så varför inte stödja det?
Jag minns en studieresa till Hamburg för många år sedan. Vi studerade hur den största kyrkan, St Mikael, reagerat på att massor av hamburgare lämnat kyrkan. De senaste 10 åren hade den tappat 200 000 medlemmar och eftersom den Tyska evangeliska kyrkan, precis som den svenska, är beroende av medlemsavgifter så var läget ganska tungt.
Vi mötte en kedjerökande hauptpastor som med blicken mot kyrktornet berättade om stora satsningar på konserter, företagsgudstjänster, media och riktade insatser mot inflytelserika grupper. Med stolthet berättade han också om den påbörjade renoveringen av kyrktornet. Det skulle göras ännu högre, ännu vackrare, ännu synligare.
Lite omtumlad gick jag ut efter mötet, oklar över om det var en präst eller företagschef jag pratat med. Jag drack vatten ur kyrkans egen designade glasflaska och hörde vinden slå i kyrkans jättebanderoller med texten ?Mein Michel?.
Jag ökade steglängden för att komma undan både pipdoften och ett sorgligt stråk i mitt sinne. Under mina fötter såg jag kyrkans sponsortrappa med sponsorplattor inskruvade i stenbeläggningen. Gustav Mahler, Siemens, Mercedes, Frau Birgitte Kirsch? var och en hade de bidragit med minst 100 000 kronor för att tornet skulle bli högre. Vi räknade till fler än 80 sponsorplattor. Jag suckade och trampade Mahler på hans förnamn.
I Hamburg finns flest miljonärer i Tyskland. Många av dem bor på gräddhyllan, från vilken man kan se två enorma pråmar där flyktingar trängs mellan iskalla plåtväggar. Lite närmare centrum ligger de hemlösa i portuppgångar medan unga tjejer från öst hålls inlåsta och drogade på Reeperbahn.
?Vad gör ni för de fattiga? var det någon som frågade Der Hauptpastor. ?Det ingår inte i vår profil? sa han och återvände med blicken till kyrktornet.
Humbug i Hamburg och svammel i Sverige. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ, sa Jesus. Det gäller också för Svenska kyrkan. Välkommen som medlem, du behövs. Hjälp oss hålla fast och stå emot.
Inlägget har tidigare publicerats på Svenska kyrkans blogg.
Gunnar Sjöberg
Gunnar Sjöberg är kommunikationschef på Svenska kyrkan.
Styrelseförnyelse
Styrelser som har stagnerat har ofta en passiv och oengagerad valberedning bestående av samma personer år efter år. Valberedningen vågar inte alltid erkänna att det behövs en förstärkning eller att det kanske är dags att låta andra sköta uppdraget. Förnyelse av en föreningsstyrelse tar tid och kräver resurser. För att uppnå förnyelse behöver styrelsen vilja förnya sig och valberedningen behöver förstå vikten av förnyelsen. En aktiv välfungerande och lyhörd valberedning är en grundläggande förutsättning för en förnyelseprocess.
Utmaningen handlar om att attrahera både aktiva och passiva medlemmar till styrelsen samt se till att sammansättningen speglar mångfald som finns eller vi vill ska finnas inom medlemskåren. Valberedningen behöver öppna öronen för tips från medlemskåren och öppna ögonen för nya konstellationer. Det bör finnas en arbetsplan och en genomtänkt strategi.
Valberedningen måste vara tillgänglig och närvarande i processen. Det är en fördel om det finns en stark lokal eller regional förankring som nominerar lämpliga kandidater. Valberedningen behöver annars arbeta uppsökande och utåtriktat. Om föreningen anordnar utbildningar, kurser och seminarier kan valberedningen använda dessa sammanhang för att komma i kontakt med nya potentiella styrelseledamöter. Samma regler gäller kampanjer, pågående projekt, aktivitetsgrupper och informatörsverksamhet.
En person som är aktiv i en förening är ofta medlem och/eller aktiv i en annan. Det innebär att valberedningen skulle kunna kontakta medlemmar med tidigare föreningsvana från en annan förening. Styrelsen får i ett sådant fall kompetens såväl som erfarenhet och nya perspektiv. Att låna från andra kan uppfattas som ett fult drag. Det är dock vanligt förekommenade att aktiva medlemmar byter sin engagemangsarena och prövar en annan funktion i en annan styrelse. Ibland stannar de kvar och ibland byter de tillbaka eller söker sig vidare. Att låna från andra kan också öppna upp för nya och spännande framtida samarbeten.
Det finns medlemmar som är intresserade av ett styrelseuppdrag men dåligt informerade om vad det innebär att sitta i styrelsen. En lösning på den problematiken kan vara informella informativa möten i vilka erfarna styrelseledamöter delar med sig sin kunskap och erfarenhet över en middag eller fika. Valberedningen uppmuntras att välkomna förnyelse genom att ta för sig och testa sig fram med varierande metoder och arbetssätt.
Mirella Pejcic
Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!