Mitt första styrelseuppdrag var för Amnesty International i Malmö.
Det började med att jag flyttade till Malmö, började på Malmö högskola och engagerade mig i en alldeles nystartad Amnestygrupp som arbetade för frihet åt sex namngivna personer som satt fängslade i Burma, efter studentprotesterna 1988.
Egentligen började det förstås långt tidigare, kanske när jag i tidiga tonåren upprördes över tortyr, dödsstraff och förtryck och bestämde mig för att jag ville arbeta aktivt för att förändra.
Mitt intresse för just Burma väcktes när jag besökte burmesiska flyktingläger under en resa i Thailand många år senare och pratade med aktivister och läkare som arbetade för flyktingarnas rättigheter. Mitt starkaste minne från den resan är universitetsläraren Rosali från Rangoon som bjöd oss in i sitt hem.
Flyktinglägret hade blivit attackerat av burmesiska trupper några dagar tidigare (regimen i Burma ville tvinga flyktingarna tillbaka in i Burma där de var mindre synliga för omvärlden) och Rosalis hem hade brunnit ner till grunden. Ändå välkomnade hon oss in som om det fortfarande fanns väggar och tak, bad oss slå oss ner på enkla plaststolar och bjöd på rosa, kondenserad mjölk ur tetrapack med sugrör. Hon hanterade situationen med en ganska drastisk humor och mycket självdistans.
Jag minns särskilt hennes berättelse om soldaten som stoppat henne på flykten från Burma till Thailand, lyft sitt gevär mot henne bara för att hastigt sänka det igen och förläget backa tillbaka in i djungeln, när han kände igen henne. Soldaten var en av Rosalis studenter från universitetet i Rangoon.
Hur som helst. När jag började på Malmö högskola och fick veta att det fanns en Amnestygrupp som arbetade för frihet och demokrati i Burma gick jag naturligtvis med i den. Vi var en aktiv grupp och gjorde en hel del utåtriktade aktiviteter, bland annat ordnade vi seminarium om situationen i Burma med flera internationella gäster.
Ganska snart fick jag frågan om jag inte kunde tänka mig att sitta i styrelsen för Malmögrupperna av Amnesty, som är paraplyorganisationen för Amnestygrupper i Malmö. Inte bara sitta i styrelsen förresten, utan vara ordförande. Det var som det brukar vara: den förra ordföranden hade flyttat eller slutat och de hade svårt att hitta någon som kunde ställa upp.
Åren som ordförande i en lokal styrelse var lärorika och väldigt roliga. Jag hade egentligen ingen aning om vad en ordförande skulle göra och någon riktig överlämning var det aldrig tal om. Jag improviserade och styrelsen arbetade på, ungefär som den alltid hade gjort. Jag är stolt över vårt arbete och jag tror att vi var en bra styrelse för Malmögrupperna, men nu i efterhand så kan jag önska att jag hade fått lite bättre förutsättningar:
- Jag hade önskat att hela styrelsen fick en gemensam utbildning, en gärna en kick-off-dag ledd av någon utomstående. Då hade vi kunnat få en gemensam bild av vad en styrelse egentligen gör och fått hjälp med diskussionerna om hur vi vill vara som styrelse.
- Jag hade önskat att jag hade vågat ta upp frågor kring relationerna inom styrelsen och våra förväntningar på rollerna och på varandra, på ett tydligt och strukturerat sätt.
- Jag hade också önskat att jag hade en mentor, någon som jag kunde fråga om råd och som kunde hjälpa mig att sätta ord på det som hände i styrelsen och i resten av organisationen. Det gäller både sådant som gruppdynamik och relationer och mer föreningstekniska frågor som har med årscykeln och styrelsens roll att göra.
Just nu skapar jag en e-kurs för styrelser som lanseras i februari 2015. Jag hoppas att den ska kunna ge ordföranden och de andra i styrelsen en introduktion till styrelsearbete och framför allt en guide till att själv skapa förutsättningar för att bli den styrelse som de vill bli. Att ta initiativet, bli modiga och välja sitt bästa ledarskap.
Sedan Malmötiden har jag haft flera andra förtroendeuppdrag, bland annat sex år i styrelsen för svenska sektionen av Amnesty International, varav två år som vice ordförande. Det är till stor hjälp när jag idag arbetar med att utbilda och coacha ledare inom ideella organisationer. Jag vill hjälpa ledare att ta initiativet, att inte bara trilla in i gamla hjulspår utan att designa sitt eget ledarskap, individuellt och som styrelse.
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.