förening för alla

Varför göra en stor grej av åldern?

Häromdagen var jag på mingel hos en organisation Trinambai samarbetar med. Det var en bra tillställning, jag lärde mig nya saker och knöt nya kontakter. En gång blev jag dock konfunderat. Det var när jag hälsade på en pensionär från en lokalförening inom organisationen. ?Du kommer förstås från ungdomsorganisationen.? sa hen med stor stor självklarhet

Det finns två förklaringsmodeller här. Antingen trodde hen att jag är så där tio år yngre än vad jag är. Eller så menar hen att det är helt rimligt att 32-åringar är kvar i ungdomsförbundet. Jag misstänker att det rörde sig om sistnämnda och det är ett problem.

Många organisationer upplever det som en stor utmaning att engagera yngre (eller ja, personer som inte är pensionärer än) i sin verksamhet, särskilt på lokal nivå. Det finns också en del befolkningsstudier som visar att det ideella engagemanget går ner mellan 30 och 50. En förklaring är att personer i den åldern är upptagna med att bilda familj. Så kan det förstås vara. Men jag menar att det på sin höjd är en del av förklaringen.

Det är nog organisationernas egna strukturer som ställer till det. Många som vill engagera sig i en rörelse hamnar i en situation där de är för gamla för ungdomsförbundet men inte känner sig välkomna till vuxenförbundet. Och då tror jag inte att det är åldersskillnaden i sig som är problemet utan snarare att personer i yrkesverksam ålder kan mötas av rätt så konstiga attityder när de försöker engagera sig i en pensionärsdominerad lokalförening. Vilket är synd, för det behövs mer generationsövergripande mötesplatser i samhället.

Niklas Hill

Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.

Folkrörelsepodden – avsnitt 6: Tanvir Mansur, opinionsbildare

Folkrörelsepodden I Folkrörelsepoddens sjätte avsnitt samtalar Thor Rutgersson med Tanvir Mansur som är krönikör på Metro och en av Sveriges mest spännande opinionsbildare. Han var initiativtagare till Soppkök Stockholm och han twittrar om jämställdhet och jämlikhet ? bland mycket annat.

Det blir ett samtal om att våga kliva ut i offentligheten, om sociala medier, om påverkan, om att hitta sina rötter (och vad det innebär) ? och om hur folkrörelserna kan utvecklas.

Thor Rutgersson

Thor Rutgersson arbetar med folkbildning, skriver i jobbet och privat, skriver låtar och spelar in dem som hobby samt är Nintendo- och serietidningsnörd. Thor är även en av författarna till Demokratimodellen.

Inkludering handlar om mänskliga rättigheter

För ett tag sedan gjorde Föreningarnas interna antidiskrimineringsarbete (FIA) en kartläggning av ideella organisationers interna arbete mot diskriminering. Kartläggningen visar att organisationer inom civilsamhället har problem med diskriminering, normer och exkludering, precis som samhälle i stort. De vanligaste formerna av diskriminering har samband med kön, funktionsnedsättning och religion. De andra formerna av diskriminering inom organisationer ligger inte långt efter.

Att bygga öppna och inkluderande föreningar handlar om både demokrati och mänskliga rättigheter. Tillgänglighet, jämställdhet, jämlikhet och mångfald är inget annat än människorättsfrågor.

Enligt artikel 7 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor förbinder sig konventionsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor i landets politiska och offentliga liv vilket omfattar deltagande i icke-statliga organisationer och sammanslutningar.

Likabehandling och icke-diskriminering är en återkommande rättighet i många internationella konventioner. Artikel 2:1 och 26 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter fastställer att ingen ska diskrimineras på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning betonar också icke-diskriminering med syftet att stärka skyddet av de mänskliga rättigheter som personer med funktionsnedsättning har enligt de konventioner som redan finns.

Yogyakartaprinciperna om tillämpning av det internationella skyddet för de mänskliga rättigheterna vad gäller sexuell läggning och könsidentitet fastställer att sexuell läggning och könsidentitet är en integrerad del av varje enskild persons värdighet och mänsklighet och får inte utgöra grunden för diskriminering. Den svenska strategin för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck fokuserar på ett antal fokusområden inklusive det civila samhället.

Thor Rutgersson och jag har skrivit Demokratimodellen, en bok om inkludering inom civilsamhället. Teman som berörs omfattar tillgänglighet, jämställdhet och jämlikhet. Boken behandlar även andra teman såsom generationsmöten, normkritik, personkonflikter och attityder.

Bokens titel antyder att inkludering och mångfald är i grund och botten en demokratifråga. En tillgänglig och inkluderande förening fri från diskriminering är oftast en demokratisk förening. Många föreningar och idéburna organisationer i Sverige saknar en bredare mångfald och upplever inkludering som en utmaning både vad gäller sammansättning av styrelser men även i antalet aktiva medlemmar. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle, något som inte alltid syns inom föreningslivet.

I boken diskuteras demokrati- och människorättsfrågor på ett enkelt sätt med hjälp av ett fiktivt scenario vilket illustrerar en vardagsutmaning inom många föreningar. Den allra största utmaningen blir oftast utmaningen att påbörja en resa mot förändring. Många vet inte var de ska börja och vad som krävs för att initiera en förändringsprocess.

Ibland kan det räcka långt med en enda person men tillsammans kan vi bli starkare. Utmaningen blir därför även att få med sig chefer, kollegor, ordföranden eller aktiva medlemmar på resan utan att en uppfattas som tjatig.

Demokratimodellen uppmanar till en utveckling av våra folkrörelser och kan användas som ett första steg mot förändring. Vi hoppas att boken ska bidra till att fler föreningar och idéburna organisationer bli mer öppna, demokratiska och välkomnande.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Våra roller i styrelsen

De senaste dagarna har jag ägnat åt att få alla delarna till min e-kurs för ideella styrelser på plats. Det innebär att jag har haft styrelsearbete på hjärnan och fått en hel massa nya tankar om hur vi inom ideell verksamhet kan få till ett lyckat styrelsearbete.

När jag har utbildat och coachat ledare genom åren så har frågan om förväntningar på varandra i styrelsen återkommit som en viktig fråga. Outtalade förväntningar är en källa till konflikter och irritation som påverkar motivationen och arbetsglädjen i styrelsen.

Ofta tar vi för givet att vi menar samma sak när vi till exempel pratar om roller i styrelsen. Vi väljer en person till webbansvarig och alla är nöjda och glada, tills vi upptäcker att vi har helt olika bilder av vad en webbansvarig borde göra.

Om vi dessutom missar att vi faktiskt pratar om förväntningar på en roll, i det här fallet webbansvarig, så riskerar missförståndet att leda till anklagelser på personnivå. Då blir konflikten mycket svårare att lösa. Om vi istället kan lyfta diskussionen till  att handla om rollen så blir det lättare att hålla samtalet på en saklig nivå och att hitta strategier för att komma vidare.

Har styrelsen missat att prata igenom vad vi menar och vilka förväntningar vi kopplar ihop med olika roller så är det hela styrelsens gemensamma problem. Kan vi se det så, så blir även ansvaret att hitta en lösning på problemet hela styrelsens, istället för att vi ser det som en konflikt mellan två eller flera personer.

Lyft upp alla rollerna till diskussion. Vad tycker vi att en webbansvarig ska göra? En sekreterare, en kassör, en ordförande? Skilj på roll och person.

När ni är överens om vad de olika rollerna ska innehålla kommer steg två: då kan den som just nu innehar en viss roll titta på listan och tala om för resten av styrelsen om den känns rimlig att leva upp till. Svaret kan bero på många olika saker. Det kan handla om brist på tid, intresse eller kompetens som gör att jag inte vill ha ansvaret för en viss uppgift.

Om personen som är vald till kassör inte vill eller kan leva upp till det som ni har kommit överens om att kassörsrollen ska innehålla så får ni hitta kreativa lösningar på det problemet. Kan ni fördela uppgifterna på något annat sätt? Kan någon avlasta kassören eller samarbeta med kassören om vissa uppgifter? Behöver ni sänka ambitionsnivån? Eller finns det andra lösningar?

Ett ideellt uppdrag är inte som ett jobb, med en arbetsbeskrivning som någon annan har bestämt och som du måste följa om du vill behålla jobbet. De arbetsbeskrivningar som ni arbetar efter i er styrelse är överenskommelser mellan er i organisationen.

Antingen är arbetsbeskrivningarna uttalade och nerskrivna och då är de lättare att diskutera och ändra i. Eller också är de outtalade och anses självklara, ”så har vi alltid gjort” eller ”men det är väl klart att detta ingår om du är kassör?”. Då blir det svårare. Då måste den som har rollen gissa vad de andra förväntar sig. Det är ganska onödigt, särskilt om ni vill ha ett bra arbetsklimat och samtidigt få mycket gjort.

Hur gör ni för att vara säkra på att ni menar samma sak när ni pratar om era roller? Hur löser ni konflikter eller irritation som uppstår för att någon inte gör det som någon annan förväntar sig?

Min e-kurs för ideella styrelser består av fem delar som styrelsen går igenom tillsammans, i sin egen takt och på sina villkor. Varje del består av en kort föreläsning på video och tillhörande arbetsmaterial. Allt som behövs är en dator med internetuppkoppling.

Under maj månad säljer jag kursen till specialpris. Styrelsen får en unik inloggning som gäller i tolv månader, så ni kan köpa kursen nu och genomföra den senare. Naturligtvis kan kursen också köpas in för flera styrelser, till exempel i en större organisation.

Läs mer och beställ kursen på min hemsida. Lycka till med ert styrelsearbete! 

Lisa Moraeus

Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.

Demonstrationsångest

emilie rathouI fredags, den första maj, gick jag i ett par demonstrationståg. För mig var detta givet att jag skulle var på plats. ?Klart jag ska gå i demonstrationståg, klart jag ska gå på alla, klart att jag ska höja min röst?. Men varför just denna dag? Varför överhuvudtaget?

När vi stod i min andra demonstrationståg för dagen så höll jag och mina kamrater i två tomma plakat. I ärlighetens namn var de två affischer från tunnelbanan. Förslappat kan det tyckas vara, att inte ens ta sig tiden att göra ett egen plakat innan och fundera på vad en ska skriva. Detta var trotts allt inte en ?spontan demonstration? utan en demonstration som stått skriven i kalendern sedan 1890 och varit en röd dag sedan 76 år tillbaka. Det är förutom nationaldagen den enda helgdagen vi har som är icke-kyrklig.

Där stod vi med våra plakat och jag inte bara såg förvirrad ut, utan var även det. ?Jaha vad ska vi skriva på plakaten?. Jag kan ju inte skriva vad som helst, det måste vara spännande, nytänkande, roligt och attrahera blickar. ?Varför är du här? Vad brinner du för?? frågade en vän. Där stod jag utan svar trots att svaren var många och självklara för mig. ?jag brinner för mycket, jag kan inte skriva allt på ett plakat, men jag vet inte vad jag ska välja.? Prestationsångesten knackade på dörren och där stod jag på ett förstamajtåg och intill mina närmaste vänner som jag även beundrar och visste inte vad jag brann för mest. Jag kände mig lite som en bluff, en bedragare som när som helst skulle bli avslöjad. ?Hon kan inte ens Internationalen och hennes röda läppstift är några nyanser fel, lite väl rosa.? Den tanken slog mig någon gång under dagen. Jag tog för säkerhets skull inte på mig något läppstift.

Hur kan en dag som handlar om kamp, rättvisa och frigörelse orsaka så mycket prestation? Det speciella med demonstrationer och manifestationer är att det inte finns några riktiga regler och någon etikett. Det här är inte riktigt Ribbings område så att säga. Vissa partier och fackförbund regisserar sina tåg mer än andra, men generellt lämnas vi människor åt vår egen organisering och resultatet skiljer lika mycket som fingeravtryck även fast en ibland kan känna att alla demonstrationer är likadana.

Skillnaden mellan förstamajtåg och andra demonstrationer, som kanske sker direkt efter vissa händelser, är att enigheten över syftet med tåget är inte lika stor under första maj. Många skulle säga att det handlar om arbetsvillkor, arbetstid medan andra skulle hävda att det handlar om socialism och solidaritet. Målet om åttatimmarsarbetsdag som i begynnelsen var stora kampfrågan har vi idag i Sverige och istället kämpar vi många idag för sextimmarsarbetsdag. Men det handlar inte bara om timmar eller om arbete om en lyssnar till ropen på tågen. Det handlar om antirasism, antinationalism och det handlar om feminism. Det handlar om miljö och det handlar om kapitalism. Frågorna är många och för många handlar det om att komma ut och få skrika av sig och känna sammanhang.

En annan vän frågade mig om jag trodde att denna dag kunde vara destruktiv för ändamålet. Att makten glädjas av denna dag och skrattar medan människor skriker av sig en gång om året för att sedan återgår till ?business as usual?. Eller för att vara helt ärlig, ?skriker av sig? i den bemärkelsen att de ibland nynnar till ?internationell solidaritet, arbetarklassen kampenhet?.

?Både jag och nej? var mitt diplomatiska svar. Denna dag är viktig och bör hedras, firas men vi skall inte bara ära dagen för vad som hände för över 100 år sedan utan gå in i vår vardag och dem kamperna vi vet att vi och våra medmänniskor ännu står inför. När vi verkligen går in i dessa orättvisor och erkänner vår livssituation för det goda och det dåliga det står för så behöver inte första maj bli den bluff som den idag på många vis är.

Dagen efter beslöt jag mig för att få bukt på min prestationsångest med hjälp av kunskap. Ju mer jag läste desto mer jag förstod att jag inte behövde känna någon skam. Det fanns ingen första-maj-manual. Allt jag fann var mer tillhörighet och respekt för dåtidens kamper.

Det andra jag kom fram till var att jag hade funnit ännu en förebild, Emilie Rathou. Den första kvinnan som höll ett första-maj-tal och som var en nykterhetskämpe utan dess like. Tack för i år, första maj. Vi ses innan du kommer igen, mina kamper oavsett fråga förtjänar att uppmärksammas mer än bara en gång om året. Tack till förebilder som Emilie Rathou och till föreningslivet som bland annat ger mig den möjligheten att göra varje dag till första maj.

På årets plakat fick jag till slut fram – ?Alla människor behövs men inte alla jobb? och om jag fick skriva ett till skulle det stå ?Vi ses alla andra 364 dagar i våra föreningar?.

Farida al-Abani

Folkhälsovetare och tobaksavvänjare som arbetar som projektledare för "Tobaksfri innerstad" på Stockholm stad och som tobaksavvänjare för Sluta-Röka-linjen. Har även enskild firma hon jag erbjuder tobaksavvänjning och föreläsning med fokus på tobak och hälsa. Är även svarare för umo.se för frågor om tobak. På fritiden är Farida aktiv inom nykterhetsrörelsen, tobakspreventionsrörelsen och miljörörelsen genom olika föreningar. Brinner för folkbildning, utveckla sitt och andras ledarskap och har ett hatkärlek till ordet engagemang. Kommer skriva om allt mellan himmel och jord på bloggen med stort fokus på civilsamhällets ansvar och roll. Faridas målgrupp är alla!

om

Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.

Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.

Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.

Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!

Free delivery for orders over 999 kr
0%
Blog idea