förening för alla
Hur mår du?
Psykisk ohälsa. Ett vitt begrepp och ett omfattande problem. Här ryms allt från utmattningssyndrom och stressrelaterad ångest till psykiska sjukdomar. Psykisk ohälsa. är numera den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige.
Civilsamhället är ingen frizon; här finns gott om stress, press och ångest. En av anledningarna till det är att vi är många som vill så mycket och brinner så hårt att det till slut blir ohållbart. Det skulle kanske gå att hantera ? om det inte vore för att det vilar ett outtalat tabu kring att prata om att en mår dåligt. Ofta märker vi inte av problemen förrän det är försent och individen som drabbas måste då påbörja en lång och smärtsam resa tillbaks till sig själv samtidigt som det blir oro och slitningar runtomkring.
Jag har haft panikångest sedan vintern 2006. Det tog lång tid innan jag började berätta om det. Det tog ännu längre tid innan jag ville berätta om det. Nu har jag skrivit en skönlitterär bok som ? även om huvudpersonen är fiktiv och allt inte är taget från mitt liv ? handlar om just detta; att försöka hitta sig själv igen mitt i psykisk ohälsa och karriärhets. Det är en historia jag burit på länge men som jag in i det sista var osäker på om jag skulle våga publicera. Jag har arbetat med folkbildning och folkrörelser i tio år med spännande uppdrag. Jag var rädd att boken skulle påverka bilden av mig negativt. Nu tror jag precis tvärtom. Jag tänker på ett annat sätt kring psykisk ohälsa och förhoppningsvis är vi fler som gör det. Snart är vi kanske ännu fler.
Det finns ett stort behov av att prata om psykisk ohälsa. Synliggöra det som händer i oss när vi gömmer undan det som gör ont. Det som skaver. Det har blivit en kollektiv och individuell process, på samma gång. För jag inser att vi behöver prata mer om det här i föreningar ? och jag inser att jag behöver prata mer för min egen skull.
Psykisk ohälsa drabbar ofta drivna personer. Människor som vill mycket. Som tänker och analyserar. Som tar till sig av alla intryck. Som har svårt att stänga av och sätta gränser. Beskrivningen skulle lika gärna kunna handla om de personer som driver och bygger Sveriges föreningsliv. För utan eldsjälar stannar civilsamhället. Därför har vi ett särskilt intresse av och ett särskilt ansvar för att ta psykisk ohälsa på allvar. Vi måste bygga miljöer som motverkar stressrelaterade sjukdomar, där människor kan brinna och springa utan att ramla och brännas ut. Den processen börjar med att ta bort det tabu som finns ? i hela samhället ? kring att svara ärligt på frågan ?hur mår du??.
Den samhällsyn som har utvecklats kring arbete och engagemang är inte hållbar. Vi stångar oss blodiga mot osynliga väggar istället för att fokusera vår energi på rätt saker. Vi utnyttjar inte människors potential på ett sätt som underlättar unika och specifika insatser och röster. Vi jobbar smartare hela vägen fram till sammanbrottet. Och hela vägen svarar vi ?jo, det är väl bra, lite stressigt kanske men helt okej?. Behovet att hålla uppe någon slags fasad gör att vi missar möjligheter att korrigera våra mönster. Med en öppnare syn på psykisk ohälsa skulle vi tillsammans kunna forma hållbara miljöer att verka i, samtidigt som vi kan ge varandra hjälp och stöd när det behövs. Jag är klar nu med att bita ihop och tvinga på mig falska leenden. Min psykiska ohälsa gör att jag ibland behöver speciella lösningar, precis som vilket funktionshinder som helst men den gör också att jag bär på unika perspektiv som kan vara oerhört värdefulla för en organisation. Och en del av problematiken beror på att jag är en driven, kreativ och duktig person som med egna ramar och rätt arbetsmiljö kan skapa fantastisk verksamhet och goda resultat. Det är alltså ingenting jag skäms för, längre. Det borde ingen göra.
Vi måste prata om det. När jag först fick panikångest fattade jag inte vad som hände i mitt huvud och i min kropp. Jag trodde att jag höll på att dö. Jag trodde att jag skulle tappa förståndet fullständigt. Och jag vågade inte berätta om det. Istället blev jag i perioder kort och otrevlig. Det var säkert märkligt för människor runtomkring. Jag var rädd för att uppfattas som svag. Att folk skulle säga att jag inte pallade trycket. Det var viktigare att jag upplevdes som säker än att jag kände mig säker. Och sakta, sakta urholkade jag mitt eget värde och min egen självbild. Jag la allting i prestation. Personen förpassades till skuggorna. Ett sådant beteende får konsekvenser för hela livet. I relationer, i samvaro med andra. Allting blir skört och bräckligt. Livet blir en ständig kamp men det finns inga rimliga chanser att vinna.
Vi är för hårda mot varandra. Vi tar inte in tillräckligt av människan. Vi pratar för lite om det som verkligen är viktigt. När vi gör det kommer vi att få större, öppnare och bättre organisationer. Då kan vi bygga hållbara rörelser för människor. Det är en viktig pusselbit i byggandet av morgondagens civilsamhälle.
Thor Rutgersson
Thor Rutgersson arbetar med folkbildning, skriver i jobbet och privat, skriver låtar och spelar in dem som hobby samt är Nintendo- och serietidningsnörd. Thor är även en av författarna till Demokratimodellen.
Engagemang utan förtroendeuppdrag
?Men det står ju i stadgarna vilka förtroendeuppdrag som finns!? utbrister deltagaren. Det är kurs om medlemsstrategier och vi har precis pratat om att sänka tröskeln för människor som vill engagera sig. Nu befinner jag mig i en lite besvärlig situation. För jag tycker att deltagaren är ute och cyklar, men som kursledare får jag ändå vara diplomatiskt.
Viljan att engagera sig är en färskvara och om en ny medlem ska vänta tills nästa årsmöte för att överhuvudtaget kunna bidra har den antagligen redan tagit sitt engagemang någon annanstans. Förvisso är det ofta möjligt att adjungerar medlemmar till styrelsen även under verksamhetsåret. Men det är ändå ett ganska stort åtagande att ställa upp för ett förtroendeuppdrag i ett helt år eller ännu längre. Då kan det vara bra att lära känna hur föreningen arbetar innan.
Naturligtvis finns det gränser för vad en person som varken är förtroendevald eller anställd kan göra, framförallt blir det svårt att utkräva ansvar av någon som inte är förtroendevald. Men samtidigt är just det ansvar det innebär att sitta en styrelse ett argument att inte välja in vem som helst. Det heter förtroendeuppdrag av en anledning. Den blir vald ska ha medlemmarnas förtroende. Hur ska hen kunna förtjäna det om hen inte ges möjlighet att visar vad hen går för innan?
Det gäller att vara tydlig. Berätta för medlemmar hur de rent konkret kan bidra till föreningens verksamhet. Det är inte meningen att styrelsen ska göra hela jobbet. Delegera. Ta vara på viljan att engagera sig.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
#jagtackarnej
Ihop med att jag i år vill skapa mycket mer dålig stämning så är 2015 mitt tacka-nej-år.
Extravalet blir inte av men det betyder inte att många inte tänker på val. Många föreningar har haft eller kommer snart i vår och i sommar att ha årsmöten där nya val tas och där personer avslutar, påbörjar och fortsätter ett förtroendeuppdrag. I samtal med vänner och på sociala medier är det tydligt att det nu inför valtider är en tid då många måste ta ett beslut om vad de vill göra med sitt ideella engagemang och hur de ska hushålla det på bästa vis.
Det tog ett tag men i år tänkte jag tacka nej mer än någonsin och det har redan gått bra. Jag tackar nej till rätt sak av rätt anledning. Mycket av mina ?nej? har på har på senare tid varit inom civilsamhället.
Tack men #jagtackarnej för att:
- jag har redan andra uppdrag och det finns andra lika kompetenta som inte har några eller färre, jobba på ert valberedningsarbete och hitta dem!
- för jag tackat jag till ett nytt roligt uppdrag och jag gjort mitt i detta uppdrag
- jag har redan andra uppdrag och hur bra tror du att mitt engagemang i detta skulle bli om jag fick ett till?
- jag har ett liv utanför civilsamhället varse sig jag vill erkänna det eller ej och det inte bara kräver min uppmärksamhet, det behöver det för att jag ska orka och fungera
- jag tänker inte vara med och bidra till en ohälsosam och också orättvisa #civilsamhällselit där folk bland annat tävlar om hur många styrelser de sitter i på en och samma gång
- jag kan inte på egen hand bygga och förändra samhället och för det måste jag lämna plats till andra att få blomma sitt engagemang och för mig att ta hand om mitt
- jag tänker inte vara den enda eller en av få som representerar en mångfacetterad grupp. Mängden kompetenta rasifierande unga kvinnor till exempel är stor det vore inte schysst mot någon om jag överrepsenterades. Vi är fler som kan vara ett alibi om vi nu behöver vara det. Ju fler vi är som kan dela på det utrymmet, ju större och starkare blir vi. Representation är inte = att en person alltid blir språkrör för en underrepresenterad heterogen grupp. Dessutom kan överrepresentation av dessa språkrör bidra till att socioekonomiska skillnader glöms och osynliggörs. Vissa saker visas inte helt på mitt ansikte, min etnicitet och min könstillhörighet och klass tillhör ett av dem tingen och det finns fler.
- jag vet att det kommer fler år och att jag inte behöver göra allt just i år
- vilja just nu är inte samma sak som att kunna och att vilja när det väl gäller
- jag som feminist måste gå emot min givna könsroll som lär mig att jag alltid ska tacka ja. Att allt är mitt ansvar och att jag annars får skylla mig själv ifall jag inte fått den där åtråvärda positionen.
- jag inte vill bidra till ett ?fungerade civilsamhälle? för att ideella, särskilt kvinnor, jobbar häcken av sig och ändå inte får uppskattning eller erkännande. Det bidrar inte alltid till den politiska förändring som vi önskar se. Den tiden som vi faktisk lägger ner måste synas och den måste budgeteras för istället för att utnyttja ohälsosamt engagemang.
- jag tycker inte att utbrändhet är sexigt nog eller något som jag behöver på min meritlista. Min hälsa måste gå först.
- jag vill och behöver komma hem ibland direkt efter mitt arbete och inte göra ett skvatt för att hinna ifatt och inte bli avsatt.
- …
Varför tackar du nej?
Farida al-Abani
Folkhälsovetare och tobaksavvänjare som arbetar som projektledare för "Tobaksfri innerstad" på Stockholm stad och som tobaksavvänjare för Sluta-Röka-linjen. Har även enskild firma hon jag erbjuder tobaksavvänjning och föreläsning med fokus på tobak och hälsa. Är även svarare för umo.se för frågor om tobak. På fritiden är Farida aktiv inom nykterhetsrörelsen, tobakspreventionsrörelsen och miljörörelsen genom olika föreningar. Brinner för folkbildning, utveckla sitt och andras ledarskap och har ett hatkärlek till ordet engagemang. Kommer skriva om allt mellan himmel och jord på bloggen med stort fokus på civilsamhällets ansvar och roll. Faridas målgrupp är alla!
Vilken skillnad ska ni göra som styrelse i år?
Medan jag pluggade på Malmö högskola var jag med och startade en Amnestygrupp. Vi fick ett fall att arbeta med, det var åtta män som fängslats i samband med studentrevolterna på åttiotalet och satt fängslade i Burma. Jag hade varit på gränsen mellan Thailand och Burma bara något år tidigare och träffat flyktingar från Burma som berättade om regimens övergrepp, så för mig var det helt rätt land att fördjupa mig i.
Vi blev en av de mest utåtriktade av Amnestygrupperna i Malmö och ordnade en mängd olika arrangemang för att synliggöra situationen i Burma och situationen för ”våra” fångar. Vi bjöd förbipasserande på tårta i Slottsparken för att fira Aung San Suu Kyis födelsedag och arrangerade en konferens tillsammans med flera andra organisationer dit vi bjöd in exilburmeser och experter. Vi lärde oss massor om projektledning, polistillstånd, sponsring, mänskliga rättigheter och organisering.
Efter ett tag blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att ställa upp som ordförande för Malmögruppernas styrelse. Malmögrupperna var den lokala samarbetsorganisationen för Amnestygrupper i Malmö. Styrelsen planerade det gemensamma arbetet, var ansvarig för lokalen och ordnade regelbundna medlemsmöten för alla Amnestymedlemmar. Jag tackade ja. Det var mitt första ordförandeuppdrag.
Jag tycker att vi gjorde ett bra jobb tillsammans i styrelsen. Vi förvaltade och genomförde de beslut som redan fattats och vi blickade framåt och vågade vara visionära. Jag blev väl emottagen som ordförande, trots att jag inte suttit i styrelsen tidigare och dessutom var rätt så ung jämfört med de andra styrelseledamöterna.
I efterhand hade jag önskat att jag hade haft en mentor utanför styrelsen, eller kanske fått gå en ledarskapsutbildning där jag fått träffa ordförande för andra organisationer. Det är något jag varmt kan rekommendera den som är ny i sin roll som ordförande. Jag hade inte så stora möjligheter att prägla styrelsearbetet, jag hade ingen klar bild av vad jag ville förändra som ledare. Jag hade helt enkelt för lite erfarenhet och för begränsade perspektiv för det.
Jag blir glad när jag hör att min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation ger nya perspektiv och öppnar upp ögonen för nya sätt att tänka kring sitt ledarskap.
Just nu håller jag på att ta fram en e-kurs för nya styrelser, som jag också hoppas ska ge redskap för styrelsen att tillsammans bestämma hur de vill vara som styrelse, istället för att bara jobba på i samma hjulspår.
Det är ju ni som bestämmer. För att verkligen kunna göra det behöver ni lyfta blicken och tänka nytt. Lyssna på hur andra gör, kopiera det ni gillar, strunta i resten.
Snart är det dags för årsmöte igen. Jag önskar alla nya styrelser lycka till! Ta chansen och kliv in i ledarskapet, på ert unika sätt.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Klarar vi av att diskutera komplexa frågor?
Niklas Hill reflekterar kring veckans debatt om sexköpslagen och undrar vad som händer med civilsamhällets idédebatt när det inte finns förståelse för interndemokratiska processer.
I veckan släppte RFSU en rapport om den svenska sexköpslagen. Rapporten är mest en kunskapssammanställning inför kongressen i juni, men förbundet har ändå valt att gå ut med den offentlig. Förbundsstyrelsen har dessutom gått ut med ett ställningstagande om vilka slutsatser den drar av rapporten.
Nu kan en håller med om dessa slutsatser eller inte. Men läser en det här ställningstagandet noga är det slående hur förbundsstyrelsen undviker att ta ställning för eller emot sexköpslagen som sådan. Förutom krav som ändå borde vara tämligen okontroversiella (bl.a. mer forskning och mer resurser till socialt arbete) vill förbundsstyrelsen ?att Sverige bör se över möjligheterna till en förändrad lagstiftning med ett tydligt rättighetsperspektiv som utgår från människor som erbjuder sex mot ersättning.? Det är inte samma sak som att vilja avskaffa lagen.
Ändå har RFSU blivit anklagad för att svika kvinnor som säljer sex. En märklig kritik, för RFSU vill som sagt inte avskaffa lagen. Och som Yonna Waltersson på Dagens Arena mycket riktigt påpekar behöver lagen tåla att granskas. Hur ska den kunna förbättras när all diskussion om den direkt hamnar i skyttegravar? Borde det inte vara möjligt att släppa en kunskapsöversikt utan att det direkt tolkas som ett ställningstagande?
Jag tänker på Rebecka Prentells bok Det nya civilsamhället. I den finns ett kapitel som handlar om den fördjupande diskussionen. Författaren undrar om civilsamhällets idédebatt är hotad när medielogiken kräver tydliga konflikter. Ett av exemplen hon tar upp handlar just om sexköpslagen. För ganska precis ett år sedan blev Amnesty anklagad för att vilja avskaffa sexköpslagen. Det som hade hänt var att en tjänsteman på internationella kontoret i London hade skrivit ett diskussionsunderlag som innehöll ett sådant förslag. Underlaget gick ut på remiss till de olika sektioner som skulle ge sina medlemmar möjlighet att ta ställning. Olika debattörer var dock snabba med att kräva ett avståndstagande från svenska sektionen och tonläget blev högt. I den offentliga debatten fanns det ingen förståelse för hur en demokratisk organisation fungerar och att det finns en poäng med att ledningen väntar med att ta ställning tills medlemmarna har sagt sitt. Det fanns till och med en del medlemmar som valde att gå ur innan Amnestys svenska sektion ens hade tagit ställning ? trots att de därmed tappade sina möjligheter att påverka.
Det finns tydliga paralleller till den debatt som pågår just nu. RFSU är en demokratisk medlemsorganisation som kommer behandla frågan på kongressen i juni. Det finns alltså alla möjligheter att göra sin röst hörd. Jag är själv aktiv i organisationen och kommer att kandidera till kongressombud. Blir jag vald kommer jag driva på för att RFSU tydligt tar ställning för sexköpslagen. Andra ombud kommer att driva raka motsatsen, det är så det går till i en demokrati. Skulle vi som driver den linjen förlora omröstningen är det nog befogad att anklaga RFSU för en bristfällig maktanalys.
Innan dess är det att argumentera mot en halmdocka.
Aaron Blanco Tejedor
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!