förening för alla
Sätt engagemang på agendan!
Jag blir så besviken på Sveriges medieklimat. Igår kom det ut att en extremt vidrig reklamannons publicerats i Norrköpings Magazine. Alla medier ringer och undrar ?Vad tycker du om detta?? Bra, tänkte jag att sexistisk reklam ifrågasätts. Sjukt att den finns 2014.
Nu på morgonen släpper Crossing Boarders resultatet av ett års arbete med Make Equal. Tjugoett projekt valdes ut av ett 50-tal sökande. Unga som har fantastiska idéer för att skapa ett jämställt och inkluderande samhälle.
Idéer på hur vi ska se till att alla kvinnor ska ha rätt till abort. Nytänkande sätt att sätta fokus på den sexualisering, exotifiering och rasism som sprider ut sig över landet. En antologi, helt i serieformat, med ungas tankar, historier och erfarenheter rörande feminism, maktordning, sexism och könsnormer. Framtagandet av hemsida, föreläsning och workshop som bygger på ?Om patriarkatet?, en bok som fokuserar på utseende- och vikthets, prestationsångest samt sex och relationer. En bok som sätter den självupplevda ångesten i ett större perspektiv och ger tips på hur en kan tänka och göra för att sluta skuldbelägga sig själv. En nedladdningsbok helt utan kön som visar på hur alla kan göra vad de själva vill. En feministisk kväll av unga tjejer, för alla som blandar musik, konst, teater och poesi av och med endast kvinnliga aktörer med syfte att skapa en plattform för dem som identifierar sig som kvinnor, en motvikt till den mansdominerade kulturbranschen. Några gymnasieelever som vill göra en normkritisk barnbok och film till barn i 6-års åldern. En sajt med historier för, om och av män där läsarna själva bidrar med historierna samt historier från kända manliga förebilder för att engagera män i kampen för ett jämställt samhälle. Ett projekt som ska lyfta fram kvinnor från Mellanöstern och Afrikas rättigheter via en tredagars festival. En dokumentärfilm baserad på unga tjejer och om de positiva effekterna av feministiskt självförsvar. Workshops för unga där deltagarna med hjälp av kraftfulla och kreativa verktyg får utforska hinder, nya roller och lösningar med handledning. Ett projekt av två asylsökande killar och två svenskfödda tjejer som väver tillsammans sina olika verkligheter och hur det är att vara ung i Sverige i dag i en hiphoplåt. En dokumentärserie som via en dokumentärserie ska undersöka synen på jämställdhet och dumpa de könsbundna strukturerna. Ett projekt där de genom samtalsgrupper ska diskutera olika normer redan i grundskolan och genom projektet motverka diskriminering som ofta förekommer i skolan. En grupp som gör elektronisk musik med politisk inriktning med syfte att få ut en annan sort musik och känsla genom att leka med den skeva verkligheten. En hemsida med visionen att nå ut och informera sexualbrottsoffer om deras rättigheter och visa att stöd finns genom diskussionsforum och relevanta kontakter. Ett projekt där mansrollen och mannen som norm utforskas på ett underhållande sätt i form av en musikteaterföreställning. Ett forum för framförallt tjejer inom spelkulturen, lajv och rollspel där tjejer får ta plats på egna villkor och inte utifrån en manlig värld som norm. Ett projekt med mål att förändra den negativa synen på mens och istället skapa samtal kring den och s(v)ätta mens på agendan.
Helt otroligt, känner jag! Vilken kraft!! Det är dessa personer och idéer som får mig att känna hopp i en hopplös värld. Åtta av dessa tretton projekt har fått dela på 100 000 kronor och vi har fixat en eller två mentorer till varje projekt.
Pressmeddelandet gick ut kl 7.00. Klockan 8.00 började telefonen gå varm. ?Hej Ida, jag kommer från tidning xxx, du förstår kanske varför jag ringer?, säger den första. ?Ja!?, säger jag. Make Equal!? ?Va? Nej nej. Jag ringer för att få höra ännu mer om vad du tycker kring reklamannonsen från taxiföretaget.? Och så fortsätter dagen. ”Hallå!! Kan ni inte skriva om Make Equal och alla fantastiska unga som har sjukt bra idéer för att förändra detta istället?! Taxiföretaget har redan fått nog mycket uppmärksamhet kring sitt vidriga reklamannons!? utbrister jag i förtvivlan när INGEN ringer för att skriva om Make Equal. ?Nej tyvärr, detta är det folk vill läsa om.? får jag till svar.
Jag blir så matt. Detta är bara ett exempel av något som jag upplever dagligen. Nu har jag i alla fall en ny projektidé. Vilka är på att förändra denna skeva och problemfokuserade medierapporteringen där allt konstruktivt, som inte är Ploj-PR, seriöst, verklighetsförankrat, genomarbetat, professionellt, gräsrotsaktivistigt och konstruktivt får synas, höras och sätta agendan?
Det är dags nu.
Ida Östensson
Ida Östensson är grundare av Crossing Boarders.
Bränner ni ut era ledare?
Att vara ledare i en ideell verksamhet är att göra skillnad på allvar. Det är att rädda världen. Hela tiden. Alldeles för ofta på bekostnad av att ta hand om sig själv.
Jag hör alldeles för ofta ledare berätta om att de kompromissar med sin hälsa, sina relationer och sina intressen för att de upplever att uppdraget kräver det. Inte sällan berättar de om både fysiska och psykiska symptom på negativ och långvarig stress.
Det här gäller så klart inte alla. Många trivs utmärkt med uppdraget och mår bra av det höga tempot och möjligheten att verkligen påverka.
Men alldeles för många berättar för mig att de varit utbrända, varit nära att bli utbrända eller att de är rädda för att bli det, som en direkt följd av ledaruppdraget och de krav som följer med det. Det här gäller inte minst de som är ledare i en ungdomsorganisation.
I bästa fall har de strategier för att ta hand om sin egen stress och känner sig själva tillräckligt bra för att veta när de ska dra i nödbromsen. De vet om det är en full kalender som stressar dem mest, eller om det snarare är känslan av otillräcklighet, eller frustrationen över ambitioner som inte matchas av förutsättningar att leva upp till dem. De kan be om hjälp och om de har tur så har organisationen de är engagerade i resurser och rutiner för ge den hjälpen. Jag skulle önska att det gällde fler organisationer.
Vad gör den här stressen med oss, vad händer när vi får utbrändhetssymptom redan i tjugoårsåldern? Det finns ny, svensk forskning som tydligt beskriver riskerna.
Och vad gör det med våra möjligheter att förändra världen, om det krävs en supermänniska för att vara ordförande?
Hur kan vi rusta organisationerna för att ta hand om sina ledare bättre? Jag är så trött på att det är upp till varje enskild person att hitta sin egna, individuella strategier för att överleva en orimlig situation.
Här är några steg att börja med:
1. Lyft upp och synliggör ordförandens arbete. Även i organisationer som vanligtvis är duktiga på att arbeta med feedback glöms ledarna ofta bort. Det är ensamt på toppen. Ledare behöver bekräftelse på att de gör ett bra jobb och gör skillnad för sin organisation.
2. Avlasta ordföranden från praktiska göromål. Ordföranden ska ha tid att vara ledare, inte drunkna i administrativa uppgifter. Se till att de som ska avlasta ordföranden kan sitt jobb. Det är inte rimligt att ordföranden till exempel ska lägga tid på att skriva om protokoll eller beslutsunderlag för att de ska ha rätt kvalitet.
3. Utbilda hela styrelsen, inte bara ordföranden. Ge styrelsen en bra start på året, gärna med en utomstående person som kan hjälpa till att tydliggöra roller, förväntningar och åtaganden. Då minskar risken att allt för mycket arbete hamnar på ordföranden.
4. Satsa särskilt på ordförandens löpande utveckling, till exempel genom en coach eller ett mentorskapsprogram.
5. Bestäm er för att era förtroendevalda (och era anställda!) ska ha världens bästa arbetsförhållanden. Läs på om den forskning som finns kring arbetsmiljö och stress och sätt igång att medvetet skapa goda förutsättningar. Ha en plan för hur organisationen tar hand om förtroendevalda och anställda som behöver stöd och se till att den planen är känd inom organisationen.
Vilka är dina bästa tips eller önskningar? Hur tar vi hand om våra ledare och ger dem bästa möjliga förutsättningar att förändra världen genom sina uppdrag – och må bra under tiden?
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Härskarteknik att kräva engagemang mot vänstervåld
På frågan om vad som är det civila samhällets största utmaning svarade jag nyligen på en konferens ?krossa fascismen?. Och reaktionerna lät inte vänta på sig, flera av de andra konferensdeltagarna uttryckte sitt missnöje med den ?ensidiga? fokuseringen på högerextremismen. Även AFA och reclaim the streets (sic) måste i så fall adresseras.
Samma sak hände min ledarskribentkollega på Gotlands tidningar, Sara Abdollahi, som skrev en debattartikel om att inte ge mer utrymme till extremhögern och dess våldsverkare. En läsare skickade då ett mejl till chefredaktören: ?skall hon vara trovärdig måste man även fördöma det som vänsteraktivister gör eller är det OK att ändamålen helgar medlen bara man är vänster?.
Om jag kritiserar nazistvåldet, så kommer genast ett ?men varför säger du inget om vänstervåldet??. När jag oroar mig för den växande fascismen så ligger där strax ett ?men extremvänstern då?? som ett brev på posten eller mer bokstavligt talat, som ett mejl i inboxen. Men ärligt talat, varför ska man ta avstånd från vänstervåld, supportervåld, butiksrån, mobbing på skolgårdar eller vad som helst som är dåligt när man pratar om den växande fascismen?
Det finns en stark vilja att missförstå varandra i debatten om fascismen, så för att vara väldigt tydlig: jag tycker inte alls om vänstervåld, supportervåld, butiksrån eller mobbing på skolgårdar. Och jag har all respekt för dem som väljer att försöka göra något åt dessa problem. Men att lägga ansvaret för saker som dessa på oss som engagerar oss mot högerextremism är ingenting annat än en klassisk härskarteknik.
Det är en härskarteknik som brukar användas mot folk som engagerar sig över huvud taget. ?Varför engagerar du dig för djuren när det finns hemlösa?? ?Varför engagerar du dig för hemlösa knarkare i Sverige när det finns hemlösa barn i Afrika?? Och så vidare. En dubbelbestraffning och ett ständigt krav på mer engagemang av de engagerade, ofta formulerat av personer med mindre engagemang. Men det som oroar mig är att denna härskarteknik blivit legio i debatten just när det gäller det växande högerextrema våldet. Det är falsk balans.
Så att vi har det klart för oss: under de senaste tio åren har 14 av 14 politiskt motiverade mord och dråp i Sverige begåtts av högerextremister. Det vi behöver just nu är mer engagemang mot fascismen, inte mer dubbelbestraffning av dem som engagerar sig.
Lästips
Läs Margareta Flygt om skrämmande likheter med dagens Sverige och vad som hände 1980 i Bayern.
Läs också etikforskaren Ann Heberlein om uppsåt borde vägas in när vi bedömer våld ?Det är inte frihetskämparnas och antifascisternas våld som är problemet. Problemet är förtrycket och fascistiska ideologier?.
På radio idag hörde jag förresten att en staty med arbetsnamnet ?Civilkuragets moder? ska resas över Danuta Danielsson, kvinnan som 1985 slog en jeansklädd nazist i huvudet vid en demonstration i Växjö. På nyheterna strax efter meddelades att Irene Matkowitzc som kastade en tårta på Jimmie Åkesson dömts att betala hans kemtvätt, som han uppger kostar 3 000 kronor för byxorna och 2 000 för kavajen. Fascisterna klär sig dyrt nuförtiden.
Denna text publicerades tidigare på Sverige mot rasism.
Anna Ardin
Anna Ardin är statsvetare och etnolog. Aktiv i Hjärta ? troende Socialdemokrater i Stockholm och sitter i förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.
Charlie, Mika and the teddy bear club
Det började med en lunch. Jag minns inte riktigt hur vi kom in på det, men vi pratade om att det ju vore kul med en barnbok som uppmuntrar barn att engagera och organisera sig. Min kollega Linnéa Sjögren och jag kunde inte komma på en sådan barnbok. Och så började vi skämta om att vi ju kunde skriva en.
Ja, och så gjorde vi det.
Nu är Charlie, Mika och nalleföreningen klar, den 27 maj blir det lansering på Kungsholmens bibliotek i Stockholm. Berättelsen handlar om två syskon som inte vill gå och lägga sig, så de startar en förening mot läggdags. Och de får hjälp från oväntat håll – från sina nallebjörnar. Det hela utvecklas till ett äventyr fullt av protester, strejkande nallar och förhandlingar.
Trinambai har producerat böcker förut och det här är vår första barnbok. Så det var en spännande resa där vi fick tänka på allt från hur vi kunde konstruera en spännande berättelse som ändå inte är för komplex till kemikalierna i omslaget (det ju är inte omöjligt att läsarnas småsyskon tuggar på boken).
Naturligtvis vill vi inte komma med några pekpinnar, boken ska vara roligt att läsa. I det sammanhanget är illustrationerna helt avgörande. Därför är glad över att ha haft förmånen att samarbeta med Pernilla Lundmark, en kompetent och engagerad illustratör med lång erfarenhet inom den ideella sektorn.
En annan utmaning var att hitta en berättelse som är ganska allmängiltig. Så det fick bli läggtider, det kan både barn och småbarnsföräldrar relatera till. Och vem vet, barnen kanske bildar sina egna nalleföreningar och börjar förhandla med sina föräldrar?
Du kan köpa boken direkt på Trinambais webb.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Föreningar behöver bli bättre på att ta emot kritik
Det är sällan roligt att bli kritiserad. Särskilt när kritiken handlar om någonting du har gjort helt ideellt och som du har lagt mycket tid och energi på. Oavsett om kritiken kommer från medlemmar, före dettingar eller helt utomstående ? ideella föreningar kan och bör kritiseras som alla andra aktörer i samhället. Att verksamheten bygger på ideellt arbete ger inte frikort till att diskriminera, vara otrevligt mot deltagare i aktiviteter eller vad kritiken nu handlar om.
Det viktigaste är att lyssna. Gå inte gå i försvar direkt, inte ens om kritiken är orättvis eller framfört på ett elakt sätt, ha i beaktan att sådant ofta kan övertolkas, särskilt i skrift. Även om kritiken först framstår som gnäll kan det finnas substans i den. Vissa för den missnöjda personen att du tar kritiken på allvar samt att accepterar hens upplevelse. Det behöver inte betyda att du håller med. Många gånger räcker det med att lyssna för att kritikern ska lugna ner sig.
När kritikern har fått möjligheten att framföra sin kritik och fått uppleva att den accepteras kan det ibland vara läge att försöka förklara varför det blev som det blev. Ibland är det bra att göra det, ibland kan det bara förvärra situationen.
Var för all del försiktigt med argumentet att ni arbetar ideellt. Det är endast relevant om kritiken handlar om någonting som har direkt koppling till brist på resurser. Så säg inte ?vi kan inte översätta programhäftet till engelska, för vi är en ideell förening.? Det håller inte, för det finns ideella föreningar som översätter sina programhäftar. Säg istället ?Tack för dina synpunkter! Vi har små ekonomiska resurser och inga anställda, så tyvärr har vi fått prioritera bort att översätta programhäftet. Men vi ska ta med oss din kritik och se om vi kan göra annorlunda inför nästa gång.?
Tänk på att den som tar kontakt för att kritisera någonting bryr sig tillräckligt mycket för att framföra sin kritik. Det är också en form av engagemang. Och en sak som skiljer ideella organisationer från många andra verksamheter är att en kritiker kan engagera sig i föreningen och på så sätt påverka. Det är förstås någonting du kan föreslå, men det är helt avgörande i vilken kontext du gör det. Gör du det på ett konstruktivt sätt efter att den kritiska personen har känt sig lyssnad på kan det vara lyckad. Ibland kan omvända kritiker bli de bästa ambassadörer. Om du däremot föreslår ett engagemang för tidigt i ett samtal kan det uppfattas som ett sätt att slå ifrån sig kritiken, även om det inte alls var meningen. Så säg inte ?om du är missnöjd får du motionera till nästa årsmöte.? En organisation bör kunna ta emot kritik och synpunkter löpande.
Det är allt vanligare att kritik framförs i sociala medier. Det är viktigt att kritik som framförs i ett offentligt forum får ett offentligt svar, så att alla andra som läser inlägget ser att kritiken bemöts. Vissa ärenden lämpar sig inte för att diskuteras offentligt. I så fall kan du kontaktar den som skrivit direkt och dessutom skriver ett kort offentligt svar om att du kommer ta kontakt.
En sak som ibland händer är att medlemmar som är mindre bra på att hantera kritik ser kritiska inlägg i sociala media, känner sig påhoppat och svarar olämpligt, trots att de kanske inte ens har mandat att uttala sig åt föreningens vägnar. En sådan tråd kan snabbt urartar och därför är det viktigt att ingripa snabbt. Om någon förgriper sig i ton: lyft luren och ring.
Om du vill läsa mer om att hantera missnöje rekommenderar jag kapitlet Hantera i The Membership Model.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!