förening för alla
Fem steg mot ett hållbart ledarskap (plus ett bonusråd)
Under arbetet med boken Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation pratade jag med ledare inom olika organisationer om engagemang, motivation, strategi och konflikthantering. Ett område som vi hela tiden kom tillbaka till var hållbarhet i ledarskapet.
Hur kan jag som ledare i en ideell organisation fortsätta brinna, även över tid? Hur håller jag min låga brinnande och min hälsa intakt när det hela tiden finns mer att göra?
De ledare jag pratade med hade alla sina olika strategier. Här är fem av de vanligaste:
1. Sakta ner. Gör rätt saker istället för att springa så fort som möjligt.
Det är lätt att börja mäta din prestation i antal arbetade timmar. Det finns alltid mer att göra. Uppdraget kan svälla till att omfatta all din vakna tid utan att du någonsin känner att du är klar. Risken är att du till sist bara jobbar på, gör det som finns framför ögonen istället för att prioritera rätt saker.
Bestäm dig för vad som är viktigast istället. Om inte du prioriterar och väljer så låter du någon annan, eller slumpen, välja vad du ska ägna din tid åt. Att prioritera och välja vad du ska göra och i vilken ordning skapar en känsla av tillfredsställelse och du kommer att få mer gjort. Brått lönar sig nämligen inte.
2. Ta hand om dig.
Att vara ledare i en ideell organisation är ansträngande. Du behöver vara stark, även fysiskt. Det låter kanske som en klyscha, men du behöver bygga upp din styrka och ditt immunförsvar, ju mer du gör det desto bättre kommer du att må även i stressiga perioder. Gör vad du behöver göra för att ta hand om dig, både till kropp och själ. Låt det inte komma i sista hand, tvärtom.
3. Låt inte uppdraget ta över ditt liv. Gör någonting helt annat ibland.
Många ledare jag har pratat med menar att det är viktigt för deras hälsa och välbefinnande att ägna sig åt helt andra saker emellanåt. Lyssna på bra musik, umgås med människor som inte är engagerade i samma organisation, odla solrosor, gå på teater eller spela fotboll. Låt hjärnan vila.
4. Skippa martyrskapet.
Det skapas lätt en jargong i organisationen, där vi går omkring och berättar för varandra hur stressade vi är, hur mycket vi jobbar och hur få timmar vi sov i natt. Det blir nästan som ett mantra: ”det är mycket nu, du vet…”. Se till att bryta den vanan så fort den dyker upp. Det normaliserar stressen och skapar omedvetna krav som sedan är svåra att strunta i.
Ta för vana att göra tvärtom: föregå med gott exempel. När du tar en extra sovmorgon för att du känner för det, eller prioriterar din inplanerade yoga framför att stanna kvar på mötet som dragit över tiden så visar du samtidigt att det är tillåtet för andra i organisationen att ta hand om sig själva. Det vinner ni på i längden, både som personer och som organisation.
5. Lär dig känna igen stressymptomen. Ta dem på allvar.
Allvarligt talat. Du räddar inte världen genom att bränna ut dig. Det finns alldeles för många ledare inom ideella organisationer som äventyrar sin hälsa för den goda sakens skull. Det är ett betydligt större problem än jag trodde när jag började arbetet med boken och det gör mig orolig. Ta tid att lära känna dig själv och se till att du har förutsättningar att må bra.
En sak till: det är inte bara ditt ansvar. Organisationer måste bli bättre på att ta hand om sina ledare och ge dem förutsättningar för uppdraget. Därför kommer här en bonuspunkt, som inte är direkt riktad till dig som ledare utan till din organisation:
6. Skapa strategier för en hållbar organisation.
Enskilda ledare ska inte själva behöva slåss för att uppdraget ska vara förenligt med ett rikt liv och en bra hälsa. De förutsättningarna ska vara inbyggda i organisationen. Då behövs system för avlastning, bra överlämning till nya ledare och fungerande överenskommelser om hur ni ska hjälpas åt. Det gäller såväl stora som små organisationer.
Att vara ledare i en ideell organisation är något av det mest lärorika, spännande och utmanande uppdrag som finns. Det ska kännas roligt och fullt av möjligheter. Vad gör du för att se till att du mår bra?
I boken Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation finns fler tips och råd för ett hållbart ledarskap. Dessutom finns intervjuer med ledare om deras strategier. Beställ boken här.
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Medlemskap möjliggör engagemang bortom punktinsatser
Erik Wagner och Ida Krusevi har startat initiativet #12org där de vill gå med i en ideell förening varje månad under hela året. Alexis Wicklin på Ledarinstitutet tog upp initiativet på sin blogg och ställer medlemskap och andra engagemangsformer emot varandra. Erik Wagner har redan svarat men jag vill ändå delar med mig några reflektioner.
Alexis Wicklin menar att fokuset på medlemskap är för snävt eftersom det finns många sätt att engagera sig. Han kritiserar ?övertygelsen om att medlemskapet i sig är lösningen när det i själva verket handlar om att våga låta människor formulera vad de vill åstadkomma och hjälpa dem att göra verklig skillnad.? Och så lägger han till ?Att vara medlem bedövar det dåliga samvetet.?
Och visst ligger det mycket i det. Många tror nog att de har gjort sitt genom att gå med i en förening. Samtidigt finns det många andra engagemangsformer som kan ha samma effekt, inte minst att ge pengar.
Jag delar uppfattningen att en del organisationer ensidigt snävar in sig på att värva så många medlemmar som möjligt utan att reflekterar varför. Men när en person väl har tagit steget att bli medlem finns det goda möjligheter att få henom att fördjupa engagemanget. Den andra rekryteringen kallar vi det för i The Membership Model.
Alexis Wicklin fortsätter sitt inlägg genom att lista tolv sätt att engagera sig i en viss fråga och ställa dem mot ett medlemskap i en organisation som driver frågan. Vissa av de engagemang han föreslår är vettiga (starta en läxläsningsgrupp, låta två utvisningshotade tonåringar bo i gästrummet), andra har jag svårt att se som engagemang överhuvudtaget (hålla hastighetsbegränsningarna, spela golf mot en green-fee).
Det är särskilt ett exempel jag hakar mig upp på: ?Är det ett sämre eller mindre engagemang för föreningens idé […] att arrangera en välgörenhetsmatch med några kända fotbollsstjärnor till förmån för en kompis och andra som lider av kronisk smärta, än att bli medlem i Neurologiskt Handikappades Riksförbund??
Ja, det är det.
Det vi ser här är två rätt olika former av engagemang som är vanskliga att jämföra och som jag tycker problematiskt att ställa emot varandra på det sättet. Det är förstås jättebra att hjälpa sin kompis. Det är viktigt att vi ställer upp för varandra. Och visst, det behövs inte alltid fasta strukturer för det. Framförallt står det inte på något sätt i motsatsförhållande till att bli medlem i Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR).
Men om vi nu ställer frågan om ett medlemskap i NHR eller arrangerandet av ett välgörenhetsmatch för en enskild person är ett bättre engagemang för NHR:s idé, så är det ändå medlemskapet som vägar tyngre. Ett medlemskap i NHR är ett ställningstagande för att alla med neurologiska sjukdomstillstånd ska få det bättre, inte bara personer en har en personlig relation till. Samma sak gäller för alla andra patientorganisationer. Det handlar om att förändra strukturer istället för att göra punktinsatser. Det är välfärd istället för välgörenhet.
Ett medlemskap är ett starkt ställningstagande för de frågor en organisation driver. Genom att gå med i en förening ger jag den mandat att företräda mig i samhällsdebatten. Ju fler medlemmar, desto tyngre vägar organisationens röst.
Sist men inte minst ger mig medlemskapet i en förening möjligheten att engagera mig bortom punktinsatser.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Fördjupa dig i medlemsstrategier
Nu på våren håller vi Medlemsdagen, heldagskursen om medlemsstrategier, vid två tillfällen: den 21 mars i Oslo och den 11 april i Stockholm. Kursen är baserad på Medlemsmodellen och riktar sig till dig som vill lära sig mer om att rekrytera, aktivera och behålla medlemmar.
En utmaning med att konsulta för ideella organisationer är att de inte alltid har råd med våra tjänster. Samtidigt kan vi inte jobba gratis, för då går företaget inte runt. Vi har naturligtvis ambitionen att tillgängliggöra vår metodik för så många som möjligt och vi har hittat en bra lösning för det: öppna kurser.
Utbildningskonceptet Medlemsdagen bygger på vår bok Medlemsmodellen och vi tar in deltagare från många olika organisationer. Det gör att vi inte bara lär ut vår egen kunskap utan att deltagarna utöver det lär sig en massa från varandra.
Första gången vi höll Medlemsdagen var direkt efter att Medlemsmodellen kom ut för snart två år sedan, på våren 2011. Utbildningen är populär, så vi har kört den flera gångar sedan dess. Vi vet av utvärderingarna att deltagarna haft stor nytta av kursen. För vissa har diplomet från Medlemsdagen vägt tungt när de sökte nya jobb.
Vi har även hittat den perfekta kurslokalen: Källtorps trädgård i Nackareservatet. Det är bara en kort bussresa från centrala Stockholm men ändå tillräckligt långt ute för att kunna slippa innerstadens brus och kunna fokusera på engagemangsstragier. Vi använder oss av naturen i vår pedagogik, det är helt fantastiskt hur mycket det gör för att öka kreativiteten. Och vad kunde vara mer logiskt än att hålla en kurs för organisationer som vill växa i ett växthus?
Även i Oslo har vi hittat bra lokaler: Voksenåsen kultur- og konferensehotell. Där finns förvisso inget växthus men däremot en terrass med utsikt över hela Oslo. Voksenåsen har som mål att öka förståelsen och utbytet mellan Sverige och Norge, det passar ju bra också.
Kommande kurstillfällen är den 21 mars i Oslo och den 11 april i Stockholm. Du kan läsa mer och anmäla dig på www.medlemsdagen.se.
Så här har tidigare deltagare bloggat om Medlemsdagen:
- Sophie Brömster om Medlemsdagen på hösten 2011
- Liinu Diaz Rämö om Medlemsdagen på våren 2012
- Marianne Andersson om Medlemsdagen på våren 2011
- Christine Ambell om Medlemsdagarna 2012
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Ung representasjon: Hvem er den ?ekte ungdommen??
For ett år siden ble ?Ungdommens maktutredning? lansert i Norge. ?Ungdommens maktutredning? er kallenavnet på en norsk offentlig utredning (NOU) med navnet ?Ungdom, makt og medvirkning?, og mandatet til utvalget var å se på hvordan unge kan øke sin innflytelse over samfunnsutviklingen i Norge. I forbindelse med lanseringen kritiserte Landsrådet for Norges barne- og ungdomsorganisasjoner (LNU) utvalget bak NOU-en for ikke å gå klart inn for 16-årig stemmerett. I en TV-sendt debatt samme kveld mellom LNU og utvalgsleder Trond Viggo Torgersen, hevdet Torgersen at LNU kun snakker på vegne av et smalt elitistisk sjikt av ungdommen, nemlig organisasjonsungdom, og ikke den ?ekte (uorganiserte) ungdommen?. Han antyder dermed at LNU heller ikke kan være meningsberettiget på vegne av det brede lag av ungdom.
Hadde det bare vært Trond Viggo Torgersen som brukte denne formen for argumentasjon, hadde vi ikke vært så bekymret. Men dessverre ser vi stadig nye eksempler på at når statlige institusjoner finner det for godt å inkludere ungdom i ulike fora, er de ofte ute etter å få med ?den ekte ungdommen? ? de ungdommene som ikke er organisert, og ikke representerer noen andre enn seg selv.
Dette reflekterer en lei tendens til å snakke om ungdom på en annen måte enn det man snakker om alle andre aldersgrupper på. Når det gjelder ungdom, legger man plutselig andre regler til grunn enn de som ellers gjelder. Når hele det norske demokratiet er fundert på prinsippet om representasjon, hvorfor skal ikke det også gjelde medvirkningsorganer for ungdom? Hvem vil vel ønske seg at vi skal begynne å grave fram ?ekte voksne? uten dokumentert kunnskap, engasjement eller erfaring fra politikk eller organisasjonsliv til å representere oss på Stortinget, i kommunestyret eller andre offentlige råd og utvalg? Og hvis vi ikke ønsker en slik ordning for voksen representasjon, hvorfor skal vi da ønske at ungdom uten relevant kunnskap eller erfaring skal representere ?ungdommen??
LNU mener at alle medvirkningsorganer, også for ungdom, bør bygge på representasjon. Det vil si at de som sitter i medvirkningsorganet bør representere flere enn seg selv, for eksempel en organisasjon eller en skole, og på den måten også være ansvarlig overfor dem de representerer. Som i andre sammenhenger må eksisterende engasjement og kunnskap blant ungdom bli tatt i bruk og bygd videre på, fremfor ensidig alltid å skulle lete etter den såkalt ekte, uorganiserte ungdommen. Ressurspersoner med nettverk og utgangspunkt i etablerte lokallag og foreninger er akkurat like ?ekte? som ungdom som driver med ikke-organisert aktivitet eller i liten grad deltar i fritidsaktiviteter, og vil ha et svært godt utgangspunkt for å peke på hva som skal til for å forbedre samfunnet for barn og unge.
LNU mener også at lokale og regionale ungdomsråd og andre medvirkningsorganer for ungdom må ha reell innflytelse på politiske beslutninger som angår barn og unge. Vedtak i et ungdomsråd må ha en klar adresse. Rådene må ha et klart mandat, mulighet til å legge fram sitt syn i kommunestyremøter, fast kontaktperson i administrasjonen og kunne disponere sitt eget budsjett. Den norske sosiologen Guro Ødegårds avhandling Motløs ungdom? (2010) viser at disse organene må ha reell påvirkningskraft for ikke å ha negativ effekt (!) for de som deltar og barn og unge i kommunen som helhet.
Disse prinsippene gjelder også for eventuelle medvirkningsorganer på nasjonalt nivå. Det å ?høre? barn og unge er noe mer enn å kalle inn noen ungdommer fra hvert fylke til et ?dialogmøte?. Det må være et minstemål at vedtak fra slike møter eller organer har en klar adresse, blir reelt behandlet av et nasjonalt beslutningsorgan og at medvirkningsorganet får en formell tilbakemelding.
For å oppsummere: Medvirkningsorganer for barn og unge må fungere på samme måte som øvrige medvirkningsorganer i samfunnet. De må være basert på representasjon, og de må ha mulighet til reell medvirkning. Det er faktisk ingen gode grunner til at det skal være et annet sett med demokratiske spilleregler når vi snakker om barn og unge.
Martin Vonstad Østerdal
Martin Vonstad Østerdal er generalsekretær i LNU ? Landsrådet for Norges barne- og ungdomsorganisasjoner. LNU er en interesseorganisasjon for 97 demokratiske og frivillige barne- og ungdomsorganisasjoner, som til sammen har rundt en halv million medlemmer. LNU arbeider for at barn og unge skal ha meningsfulle fritidstilbud der de bor, og innflytelse på beslutninger som angår dem ? lokalt, nasjonalt og globalt.
Förenings-Jante
?Vi är bara en ideell förening!? En mening jag har hört alldeles för ofta. Den används gärna för att vifta bort förbättringsförslag. Inte sällan får nya medlemmar eller nya förtroendevalda höra den när de vill utveckla verksamheten.
Givetvis finns det vissa begränsningar för vad en förening som bygger på ideellt arbete kan åstadkomma. Men civilsamhället har ett fantastiskt förmåga att göra mycket med små resurser. Många föreningsaktiva har dock en onödig snäv bild om hur föreningsarbete ska se ut. Vissa verkar till och med vilja bedriva sin verksamhet så amatörmässigt som möjligt.
I störa föreningar kan det vara precis tvärtom. Vissa ideella organisationer verkar göra allt för att härma företag. Högsta tjänsteman kan heta VD istället för generalsekreterare, det hanteras med affärsplaner och medlemmarna ses som kunder. Det är minst lika illa, för då tappar organisationen bort sin själ.
Jag tror att det är två sidor av samma mynt. Det handlar om dålig självförtroende inom det civila samhället. Ideella organisationer har sin egen verksamhetslogik. Det handlar inte om att driva verksamhet för att dra in pengar utan om att dra in pengar för att kunna bedriva verksamhet. Det går förvisso att låna in vissa metoder från näringslivet, men dem får anpassas i så fall.
Det är just i relationen till näringslivet som civilsamhällets bristande självförtroende blir som tydligast. Att söka sponsring från företag kan vara ett bra alternativ eller komplement till offentliga bidrag eller privata gåvor. Men då gäller det att mötas som jämlika. Det verkar som om många organisationer inte riktigt förstår hur värdefullt ett samarbete med dem kan vara för kommersiella aktörer. Särskilt i små föreningar och på lokal nivå i stora föreningar kan det leda till undfallenhet i relation till sponsorer.
Det civila samhällets betydelse för demokratin går knappt att överskatta. Föreningsaktiva brukar ha en unik erfarenhetskunskap om hur demokratiska processer går till. Föreningslivet är den bästa demokratiskolan som finns.
Så säg inte ?vi är bara en ideell förening.? Ta bort ordet ?bara?. Säg ?vi är en ideell förening!? Med stolthet.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!