förening för alla
Inclusive organising
Inclusive organisations are not only more diverse but also stronger in terms of membership and legitimacy. This blog post, aimed at an international audience, introduces the norm-critical approach as a powerful tool for building inclusive and vital organisations.
There are many good reasons to work towards more inclusive civil society organisations. To begin with, it is obvious that an organisation that doesn’t discriminate against minorities or certain genders can attract many more members. Nobody wants to get involved in an organisation were they don’t feel welcome. Many organisations even build up structures that make it more or less impossible for certain people to participate.
For organisations with a closed recruitment base, for instance trade unions, student unions or patients organisations, having a diverse membership is vital. Within the framework of representative democracy, these organisations are claiming to represent not only their members but the entire recruitment base. So if the organisation is less diverse then the group it claims to represent, this is a serious harm to its legitimacy.
The issue might appear to be less urgent for organisations with an open recruitment base like sports or hobby organisations. On the other hand, these organisations have the potential to be a meeting place for people from different backgrounds, thus contributing to a vivid democracy regardless of their formal objectives. In that sense, diverse associations can make an impact far beyond the organisation itself.
The first step towards a more inclusive civil society organisation is to see membership and commitment as strategic issues that will have to inform all operations of the organisation. Without a well-reasoned strategy, the members will most likely recruit new members that are similar to themselves. In the long run, this will lead to a homogeneous organisation and the more homogeneous the organisation is, the more difficult it will be to reach out to other groups. A viscous circle. One powerful tool that will help you break this pattern and to create a strategy is The Membership Model.
For the next step, let me introduce what has become known as a norm-critical (not to be confused with non-critical!) approach in Sweden. That means to challenge what is regarded as ?normal? in society. Societal norms are indivisible until someone breaks them. Then the blame is often put on the person breaking the norm, rather than challenging the norm itself.
At this point, one might argue that many norms are vital for society to work, like for instance not to kill, not to steal or even unwritten rules about how to behave on public transport. And sure, societal norms not are not negative per se. But again, just to make these norms visible is beneficial as it helps people to navigate them. That is certainly the case for an organisation’s internal set of norms which can be rather different for new members to grasp.
Let’s take a closer look on two norms and how they can affect your organisation. There are many more, but those two might serve as examples here. One example of a negative norm norm is the hetero norm: people are assumed to be straight unless they say otherwise. Another one is the functionality norm, assuming that people generally don’t have any disabilities. These norms can cause organisations to exclude unconsciously. The hetero norm might cause an organisation to only displays pictures of straight couples and nuclear families on leaflets, the web page etc. Being unaware of the functionality norm might lead to meetings being hold in inaccessable locations or that all available food is uneatable for people with allergies.
There are many more norms, based on for instance ethnicity, gender, age or class. Organisations and movements can even have their own internal sets of norms that can vary widely from the surrounding society. These internal norms can be as excluding as the general societal norms.
Having a hetero-normative mindset is not identical to being a homophobe. The functionality norm is not identical to ableism. Yet, the results are pretty much the same. Unintended discrimination is still discrimination. Norms build exclusive structures. Being regarded as ?normal? is a privilege on the expense of those who are not conforming to the norm. Being regarded as a norm-breaker/abnormal is closely connected to be subjected to othering, a form of marginalisation.
A traditional approach to deal with discrimination is the concept of tolerance ? to tolerate people who can’t conform to a norm. However, tolerance is highly problematic as it only addresses those who benefit from the norm system and appeals to them not to discriminate, based on kindness. Tolerance does not question the unjust power structures who label certain people as normal and others as abnormal. To meet people who are regarded as abnormal with tolerance is to exercise power as this tolerance could be withdrawn at any point.
Furthermore, campaigns aiming to increase tolerance are to their nature only targeting those who are privileged enough to be regarded as normal. So they are actually reinforcing the notion that only ?normal? people have agency.
The norm-critical approach is all about raising awareness, making norms visible and questioning those norms who subject people to othering and limit the development of their personality. As these norms are deeply rooted, there is no quick fix. However, there are plenty of methods help you get started!
So what are you waiting for?
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Utmärkta medlemmar
I lördags avgick jag som styrelseledamot i RFSU Stockholm. Det känns lite vemodigt, för det var ett både roligt och givande uppdrag. Men det var ändå rätt beslut, för just nu hade jag inte kunnat prioritera det. Under mina två år i styrelse har jag gjort en hel del insatser som gjort stor skillnad men som inte har synts så mycket utåt. Så är det alltid. Det sista jag gjorde som styrelseledamot var däremot väldigt synligt: jag fick dela ut tre alldeles nyinstiftade priser.
RFSU Stockholm har länge delat ut en utmärkelse vid namn Eldsjälspokalen till sexualpolitiska pionjärer som har gjort betydande insatser för stockholmarnas rätt att vara, välja och njuta. När jag så för ett ett tag sedan fick syn på morfars gamla diplom väcktes idén att även dela ut priser till våra egna medlemmar.
Jag lyfte frågan i styrelsen och så klurade vi på hur vi kunde göra det på bästa sättet. Att dela ut priser är ett utmärkt sätt att uppmärksamma medlemmarnas engagemang, samtidigt såg vi vissa utmaningar. Om någon får ett pris betyder ju det att alla andra inte gör det. Skulle någon ta illa vid sig för att hen ansåg sig vara mer förtjänt av ett pris?
För att minska den risken bestämde vi oss att dela ut inte ett utan tre interna priser. Vi delade in dem efter föreningens huvudsakliga verksamhetsområden: sexualupplysning, sexualpolitik och medlemsengagemang. Det blev också ett sätt att säkerställa att alla tre områden alltid blir uppmärksammade när priserna delas ut framöver. Så vi instiftade priserna Årets vara, Årets välja och Årets njuta. De gick till Izabelle Thuresson, Hanna Navier och Aurora Brännström.
Trots att det är helt interna priser som styrelsen delar ut till medlemmar fick vi en del medial uppmärksamhet. Internationellt, rentav. Både SVT och tidningen Nya Åland rapporterade.
Men det roligaste av allt var ändå att få dela ut priserna. Hela poängen med priserna är ju att uppmärksamma engagemang, så jag visste att mottagarna skulle bli glada. Jag var dock inte riktigt förberett på hur glada de skulle bli. När vi väl stod uppe på scenen var det flera som blev tårögda. Jag hade inte kunnat tänka mig ett bättre avslut på mitt styrelseengagemang.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Tre nycklar till ett hållbart ledarskap
Det finns tre anledningar till att jag funderar extra mycket på ideellt ledarskap just nu:
- Min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation kommer äntligen ut i nytryck på Trinambai förlag.
- Ett år har snart gått sedan jag valdes till ordförande i Växjö Rödakorskrets och det är dags att sammanfatta året och planera inför nästa.
- Den sista anledningen är en stark känsla av att vi behövs som allra mest just nu, vi som tar ansvar och försöker bidra till en bättre värld, på olika sätt. Till exempel som ideella ledare.
Det är lätt att tappa modet. Att känna sig maktlös och helst vilja gömma sig under täcket och hoppas att världen är lite mer empatisk, mänsklig och solidarisk när jag kryper fram igen. Det kan vara svårt att fokusera, jag vill ju hjälpa, jag vill förändra, men hur?
Det kan kännas futtigt att ta tag i verksamhetsberättelsen och bokslutet inför stämman, när nyheterna berättar om hur vuxna män i grupp attackerar människor i centrala Stockholm med uppenbart rasistiska motiv. Hur ska jag kunna ägna tid åt så banala saker som att förbereda årsstämman och fundera på var vi ska hålla kickoff för den nyvalda styrelsen?
Här kommer tre tips, tre nycklar som hjälper mig just nu:
1. Jag fokuserar på mina styrkor. Jag påminner mig själv om vad just jag är bra på, vad mina starkaste kvaliteter som ledare är. Jag vet att jag är strukturerad, vänlig, diplomatisk och strategisk. Det är till stor nytta i mitt ledarskap.
2. Jag påminner mig om mitt uppdrag och om hur det faktiskt gör skillnad. Min roll som ordförande är att skapa bästa möjliga förutsättningar för styrelsen och personalen att göra sitt jobb. Vår uppgift i styrelsen och på kansliet är att skapa bästa möjliga förutsättningar för alla våra frivilliga att göra skillnad. Det är så vi förändrar världen bit för bit och min pusselbit är central för att det ska fungera och mina unika styrkor som ledare gör skillnad i det arbetet.
3. Jag funderar en stund på om det finns mer jag kan göra just nu som är rimligt, utan att det går ut över det som faktiskt är mitt uppdrag som ledare. Är det till exempel rimligt att delta i debatter i sociala medier? Hur mycket och hur ofta i så fall? Finns det debatter jag inte ska gå in i alls och kanske tider på dygnet då jag mår bättre av att låta bli?
Vi behövs, vår kraft och energi behövs, vårt ledarskap behövs. Har du det stöd du behöver för att må bra i din vardag och samtidigt fortsätta brinna, fortsätta att vara den goda kraft du är?
Bonustips: jag tror att vi behöver varandra. Vi behöver träffas, prata, känna att vi är många, många som kavlar upp ärmarna och skapar den värld vi vill leva i, varje dag. Kanske har du någon i din bekantskapskrets som skulle behöva lite extra kärlek av dig just nu?
Den 11 februari håller Trinambai förlag i ett frukostmingel om ideellt ledarskap för att uppmärksamma nyutgåvan av min bok. Vi håller till hos Röda Korset på Mariatorget och i panelen får jag sällskap av fantastiska Sandra Ehne (ordförande i Stockholm Pride) och Rebecka Prentell (ordförande i LSU). Mer information och anmälan här. Jag hoppas vi ses!
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Den meningslösa jakten efter det perfekta materialet
Genom året har jag pratat med en en del föreningsutvecklare som jobbar på en riksorganisationen och som vill ha hjälp med att ta fram interna utbildningsmaterial för lokalföreningarna. Ett material som ska vara skräddarsytt för organisationen och där lokalföreningarna kan känna igen sig.
Problemet är då att lokalföreningarna kan vara väldigt olika. Vissa är stora, vissa är små. Vissa har anställda, andra har inte det. De lokala förutsättningar kan skilja sig åt rejält. Hur ska ett utbildningsmaterial från riksförbundet då kunna ta hänsyn till alla specialfall?
Det kan det inte.
En bra bok om organisationsutveckling ger läsaren modeller, metoder och förhållningssätt som hen själv får applicera på sin egen verksamhet. När vi på Trinambai producerar föreningsutvecklingsböcker lägger vi krut på att de har ett brett tilltal och är så tidslösa som möjligt. De största fallgroparna här brukar vara exemplen, formgivningen och illustrationer.
Vad betyder det för interna utbildningsmaterial? För att börja med gäller det att fundera på syftet med materialet. Det finns redan ganska många böcker om föreningsutveckling. Vilket mervärde ger det här nya interna materialet? Är det verkligen värt att lägga resurser på?
Nu kan det ju vara så att organisationen har så speciella strukturer att den behöver ha ett eget material. Men då gäller det att fundera på huruvida organisationen verkligen är unik ? eller om den bara har en säregen terminologi.
Om organisationen är väldigt stor ? alltså riktigt, riktigt stor ? kan det vara mer resurseffektivt att ta fram ett eget material än att köpa in det utifrån. För att den ekvationen ska gå ihop får det interna material inte bli en hyllvärmare. Det förutsätter dels intern marknadsföring och dels att materialet fungerar för alla lokalföreningar med sina olika förutsättningar. Det får alltså återigen inte vara för snävt i sitt tilltal.
För föreningsutvecklare i mindre organisationer är det dock oftast en bättre prioritering att stödja lokalföreningar genom direktkontakt och att ge dem föreningsböcker som redan finns. Dessa kan med fördel kompletteras med valberedningshandledningar, styrelsepärmar och andra lathundar. Det vill säga material som inte går på djupet i allmänna föreningsfrågor utan fokuserar på det som är unikt med den aktuella organisationen.
Fördelen med den sortens material är att det lätt kan uppdateras och kompletteras. Nackdelen är att det med tiden lätt urartar i ett omfattande kompendium som tar hänsyn till alla specialfall och som tar mycket tid att uppdatera. Och då är vi tillbaka på ruta ett.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Björntjänster pro bono
Vissa storföretag utför ibland uppdrag pro bono. Det innebär att de arbetar utan betalning, men kan använda uppdraget i sin marknadsföring för att framställa sig som ett ansvarstagande företag. Båda vinner och det låter ju bra. I många fall är det det också. Men jag vill lyfta två fallgropar som kan göra en pro bono-tjänst till en riktig björntjänst.
Det är inte ovanligt att företag inte lägger lika mycket krut på pro bono-uppdrag som på betalda uppdrag. Rätt som det är är gratistimmarna slut och då är det bara att nöja sig med resultat eller att betala extra för att företaget ska jobba vidare. Eller också levererar företaget inget användbart, men det går ändå åt mycket arbetstid för avstämningsmöten och administration.
Tyvärr inser många inom ideella sektorn inte att föreningsutveckling är ett kunskapsområde som kräver expertis, det kan hänga ihop med förenings-janten. Anlitar en då ett företag som inte kan ideella sektorn för att exempelvis ta fram en kampanjstrategi blir det lätt dåliga lösningar. Exempelvis är det inte givet att alla reklambyråer förstår att medlemmar inte är kunder. Organisationen tappar då trovärdighet. Då är det en klen tröst att det företag som utförde uppdraget gjorde det pro bono.
Att samarbeta med ett företag som arbetar pro bono kan vara ett väldigt bra sätt att få saker gjort utan att det kostar skjortan. Men det kan också kostar mer än vad det smakar. Vissa gånger kan det vara bättre att tacka nej till ett pro bono-erbjudande och istället välja en leverantör som sitter på den kompetens och betalar ett rimligt pris för det. Frågan är alltså: har du råd att ta emot gratisarbete?
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!