Vad är egentligen det civila samhället? Ställ denna fråga till tre experter och du kommer få tre olika svar. Jag menar att det är den delen av samhället som inte utgörs av den offentliga sektorn, näringsliv eller familj. Kooperativ då? Inte en del av civilsamhället, menar jag. Många håller inte med mig på den punkten. Ett ganska svårdefinierat begrepp alltså, men de flesta som sysslar med det har väl i alla fall ungefär samma bild i huvudet.
Numera för regeringen en politik för det civila samhället istället för en folkrörelsepolitik. Vissa har fått för sig att detta bara handlar om att använda ett modeord, men riktigt så enkelt är det inte. Det civila samhället rymmer mycket mer än bara folkrörelser. För vad är en folkrörelse egentligen? Jo, det är ju lika svårdefinierad som civilsamhälle, men de flesta är eniga om att det rör sig om någorlunda stora och rikstäckande organisationer. Hur stora är oklart. Även hur storlek ska mätas (Medlemsantal? Omsättning? Antal anställda? Antal ideella arbetstimmar?) Det är alltså vettigt att använda ett begrepp som inkluderar mindre föreningar.
Ordet föreningsliv då, är inte det bredare? Förvisso, men det finns sätt att organisera sig på som inte innefattar årsmöten, styrelseprotokoll och organisationsnummer. Civilsamhället är större än föreningslivet.
Om vi nu lyfter blicken från situationen i Sverige, så kan vi konstatera att vissa länder använder ännu bredare begrepp. I Tyskland pratas det om engagemangspolitik, i Norge om frivillighetspolitik. Det fokuseras alltså på själva engagemanget snarare än på organisationsstrukturer. Jag är den första att skriva under på att föreningar är verktyg för att möjliggöra engagemang och att en organisation inte får bli ett självändamål. Så engagemangs-/eller frivillighetspolitik låter ju bra. Men i själva verket är det väldigt problematiskt.
I Tyskland är det ganska vanligt med ideellt arbete i offentliga sektorn, exempelvis bygger brandförsvaret på landsbygden nästan uteslutande på volontärer. Det går så långt att kommunerna har möjligheten att tvångsrekrytera medborgare till frivilligbrandkårerna om det inte finns tillräckligt med frivilliga. Så vi kanske får ta ordet frivillighet med en nypa salt. Tyskland har även väletablerade statliga frivilligtjänster (läs gärna detta blogginlägg för bakgrundsinformation).
Riktigt så är det inte i Norge. Dels är den norska frivillighetspolitiken ett mindre etablerat politikområde än motsvarigheterna i Sverige och Tyskland och dels verkar det råda viss förvirring kring huruvida ideellt (frivilligt) arbete utanför civilsamhället ryms inom frivillighetspolitiken. Paraplyorganisationen Frivillighet Norge tycker inte det, samtidigt bygger en del norska kommuner upp frivilligcentra efter dansk förebild. Själva begreppet frivillighetspolitik gör det svårt att exkludera ideellt arbete utanför den ideella sektorn.
Om politiken har som mål att i första hand främja engagemang istället för organisering så finns en direkt risk att civilsamhället reduceras till att vara en resurs snarare än en röst. Volontärer som engagerar sig utanför demokratiska civilsamhällsstrukturer får inget inflyttande över sitt egna ideella arbete. De får arbeta gratis men inte förändra.
Om vi pratar om engagemang eller om organisering säger en hel del om vår syn på samhället och våra ideologiska utgångspunkter.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
