förening för alla
?Vi försvinner som en droppe i havet?
En uppsats om svenska civilsamhällesorganisationers upplevelser av sina påverkansmöjligheter i EU.
Civilsamhället har fått en framträdande roll i EU:s utvecklingsarbete. Det gäller såväl det europeiska civilsamhället som det lokala civilsamhället i partnerländerna. År 2013 har EU dessutom lyst ut som ?medborgarnas år?. Under detta ?medborgarnas år? vill EU uppmuntra till dialog mellan alla nivåer av regeringar, civilsamhället och företagande. Att EU betonar betydelsen av att det civila samhället får vara med och samverka behöver dock inte betyda att de enskilda civilsamhällesorganisationerna faktiskt har någon påverkansmöjlighet. Vi funderade kring detta och fram växte vår uppsats. Vi bestämde oss för att ta reda på hur det svenska civilsamhället upplever sina påverkansmöjligheter i EU gällande EU:s utvecklingsarbete. Vi har via djupintervjuer med svenska civilsamhällesorganisationer undersökt vilka påverkansmöjligheter som ett urval av organisationerna anser sig ha på EU gällande policyprocesser för EU:s utvecklingsarbete.
Med utgångspunkt i nätverksteorier strävade vi att besvara frågeställningen: Upplever enskilda svenska civilsamhällesorganisationer att de har påverkansmöjligheter på EU:s utvecklingsarbete på policynivå?
Vi kunde dra slutsatsen att organisationerna upplever sig ha en mycket begränsad påverkansmöjlighet i EU. Detta beror på en rad faktorer, vilka inkluderar EU:s komplicerade struktur, en bristande kommunikation och ett litet inflytande över den politiska dagordningen. Samtliga informanter anser att det är svårt att arbeta gentemot EU då de menar att EU är för byråkratisk, tungrodd och komplicerad. En informant sade under intervjun att ?Det känns väldigt byråkratiskt, som att de sitter bakom en mur?. Flera informanter nämner att det är svårt att veta var man ska vända sig: ?Det är inte lätt att hitta rätt, vare sig information eller rätt person att kontakta?. En annan viktig faktor gäller kommunikationen med EU. En informant anser att ?det känns lite som att prata med en vägg?. Organisationerna upplever att dialogmöten mellan EU och det civila samhället snarare rört sig om informationsmöten än kommunikationsmöten, som består i att EU informerar om beslut istället för att involvera organisationerna i förhandlingarna från början. En tredje viktig faktor gäller organisationernas inflytande över den politiska dagordningen. Många organisationer anser att civilsamhället skulle få ökat inflytande om EU hade bättre framförhållning. En informant sade: ”Arbetet pågår väldigt hastigt (…) UD ger en limit på två veckor att ge inputs, sen låses det fast. Civilsamhällets möjlighet att påverka blir noll?. I vissa fall tillhandahålls inte material alls eller så tillhandahålls material väldigt sent. Den begränsade tiden gör det svårt för civilsamhällesorganisationer, särskilt mindre organisationer, att hinna sätta sig in i en fråga och reagera snabbt. Utan att veta vad som pågår går det inte att påverka vare sig dagordningen eller innehållet i ett beslut.
Organisationerna upplever sig dock ha en större påverkansmöjlighet i EU genom formella nätverk såsom CONCORD Sverige. Trots det har vi sett att civilsamhällesorganisationerna upplever sig ha en begränsad påverkansmöjlighet även i sådana formella nätverk på grund av liknande brister i struktur, kommunikation och inflytande över den politiska dagordningen.
Sammantaget kan sägas att ambitionen att involvera civilsamhället finns där och är god, men vår studie har visat att det finns flera punkter som kan förbättras, både vad gäller EU och vad gäller civilsamhällesorganisationerna. För att exempelvis uppnå en dubbelriktad kommunikation är det viktigt att kommunikationen kommer från både EU och det civila samhället. Kommunikationen från civilsamhället måste vara både existerande och relevant för att det ska finnas potential att skapa en ömsesidig kommunikation. Civilsamhället behöver vara strategiskt med vilka frågor som ska lyftas i vilka sammanhang och i vilka skeden. Flera vittnar om att om man väl tar kontakt med rätt person vid rätt tillfälle så finns det någon där som lyssnar. Dessutom behöver EU föra mer av en dialog snarare än att endast informera. Den dubbelriktade kommunikationen är således ett delat ansvar. Förhoppningsvis kommer samarbetet mellan EU och civilsamhället att utvecklas till det bättre med tiden. Ett steg på vägen kan vara ?medborgarnas år?, år 2013.
Rebecka Hallén och Mona Rouzparast
Rebecka Hallén och Mona Rouzparast har skrivit kandidatuppsats om civilsamhällesorganisationers upplevelser av sina påverkansmöjligheter i EU i ämnet Globala studier vid Göteborgs Universitet.
Så når du ut med din bok
På Trinambais kontor har vi bokhyllorna fulla med böcker som har getts ut av ideella föreningar. En del av de här böckerna är riktigt bra. Det märks att det ligger mycket arbete bakom. De är välskrivna, pedagogiskt uppbyggda och snyggt formgivna. Men det finns ett problem.
De kan vara väldigt svårt att få tag på.
Många böcker som är utgivna av ideella organisationer finns inte i bokhandeln. De kanske finns att beställa på föreningens hemsida, men det gäller att hitta dit. När beställningen väl är gjort kan det ta lång tid innan boken levereras. Om den kommer alls.
Nu är det få föreningar som ger ut böcker för att tjäna pengar på det (även om det finns förlag i ideell regi). Många böcker är dessutom bidragsfinansierade, så bokförsäljningen behöver inte ens täcka produktionskostnaderna. Men vad är poängen med att trycka 5000 böcker som sedan bara samlar damm på sig i kansliets källare? Målet med ett bokprojekt måste väl ändå vara att nå ut.
Grundförutsättningen för att du ska nå nå ut med din bok är att den är lätt att få tag på. Det finns några enkla åtgärder som gör stor skillnad:
- Skaffa ett ISBN. Det är gratis och går att fixa jättesnabbt. Men utan ISBN är det ingen riktig bok.
- Vill du springa till posten och skriva ut en faktura varje gång det droppar in en beställning? Om inte så får du anlita en distributör som tar hand om allt detta. Det är förstås inte gratis men oftast värt pengarna. Det finns olika distributörer att välja mellan, så jämför och ta den som passar bäst.
- Ingen kommer att hitta din bok om den inte registreras i bokrondellen. Bokrondellen är länken mellan förlag och bokhandel. I deras databas finns information från samtliga svenska förlag om utgivning, priser och lager. När en bok väl är registrerat där går den att beställa i alla svenska bokhandlar.
- Om du vill att boken ska finnas på folkbibliotek får du anmäla den till Bibliotekstjänsten, BTJ. Då kan de skriva en recension som kommer med i inköpsvägledningen till biblioteken. Får du en positiv recension från BTJ kommer många bibliotek att köpa in boken.
- Det finns även möjlighet att få utgivningsstöd från Kulturrådet. Det är ett bidrag som betalas ut i efterhand till böcker som bedöms hålla hög kvalité. Upplägget går i stort sett ut på att kulturrådet köper 290 böcker som sedan distribueras till huvudbiblioteken i samtliga kommuner.
Om du tänker på de här fyra punkterna är det genast mycket lättare för potentiella läsare att få tag på boken.
Sedan får du förstås satsa på att marknadsföra den. Du kan exempelvis arrangera ett eller flera lanseringsevenemang, använda föreningens medlemmar som ambassadörer för boken, använda den i utbildningar, skriva om den i medlemstidningen, se till att media rapporterar om den eller samarbeta med lokala företag. Det finns många möjligheter att skapa uppmärksamhet för en bok. Var kreativ!
En variant är förstås att erbjuda innehållet som e-bok till nedladdning från nätet. Men tänk på att en e-bok bör vara någonting annat än den tryckta boken som pdf-fil. Formmässigt är det stor skillnad om boken är tänkt att läsas i tryckt format eller på en dataskärm/läsplatta. Så om tanken är att boken ska publiceras på nätet också – budgetera för en formgivning som e-bok från början. Bara att boken finns på nätet innebär inte att folk kommer ladda ner den. Inte ens om den är gratis. Så du får satsa på marknadsföring i alla fall.
I grund och botten behöver du tänka på tre saker:
- Först och främst: Producera en bra bok. Annars är resten ganska meningslöst.
- Se till att den är lätt och smidigt att köpa.
- Var kreativ i marknadsföringen och utnyttja de kanaler du redan har.
Det är väl ändå inte så svårt. Eller hur?
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Konsten att komma överens
När jag utbildar ledare får jag ibland frågor om vad man gör när det inte fungerar. Kan jag som ledare i en ideell organisation verkligen bestämma över de andra och säga åt dem vad de ska göra, eller hur de ska uppföra sig mot varandra?
Svaret är för det mesta nej. Det är inte du som bestämmer. Och även om det formellt skulle vara du som bestämmer så fungerar den typen av ledarskap inte särskilt bra i en ideell organisation.
Kom överens istället. Gör en medveten överenskommelse om hur ni ska arbeta tillsammans. Prata om era förväntningar på varandra och på uppdraget, först ordentligt och på djupet och sedan som påminnelse då och då.
Din roll som ledare är sedan att påminna gruppen om vad ni redan kommit överens om, att hålla gruppen till den gemensamma överenskommelsen. Våga uttala när du upplever att överenskommelsen inte hålls. Prata om hur ni ska göra för att komma tillbaka på banan igen.
Det finns alltid en överenskommelse i en grupp som arbetar tillsammans. Om ni inte pratar öppet och tydligt om det så skapas istället en informell, outtalad överenskommelse. Då blir det mycket svårare för dig som ledare att hjälpa er som grupp att hålla den.
En del ledare tycker att det känns fånigt eller pretentiöst att ta upp den här diskussionen. Måste vi verkligen prata om våra relationer och om hur vi ska ha det i gruppen? Borde det inte vara självklart? Ta upp diskussionen ändå. Det kanske känns löjligt till en början, men du bygger en grund som du kommer att vara glad för längre fram.
Överenskommelsen kan innehålla flera olika delar. Börja gärna med att diskutera ert uppdrag. Utgå från stadgarna, arbetsordningen eller andra dokument som beskriver vad det är ni ska göra tillsammans. Vad betyder de praktiskt för er?
Prata om roller. Vem ska göra vad? Vilka förväntningar har ni på de olika rollerna i gruppen? Prata också om det som är mer informellt. Vilket samtalsklimat vill ni ha? Hur vill ni att det ska vara att gå på ett möte i gruppen?
Ni kan också ta upp sådant som är personligt för var och en. Vad behöver ni för att komma till er rätt? Finns det något särskilt stöd ni behöver be varandra om eller någon öm tå som de andra i gruppen behöver känna till?
I min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation finns fler tips på hur ni kan skapa en bra överenskommelse som förebygger missförstånd och konflikter.
Håll tempo i diskussionen, låt den inte dra ut för länge. Och se till att inte hamna i abstrakta diskussioner om enstaka ord eller uttryck. Meningen är att ni ska se varandra som personer och prata ärligt om hur ni vill ha det, inte att debattera eller slå varandra i huvudet med olika argument.
Det ska vara kul och inspirerande att engagera sig ideellt. Bestäm dig för att inte tillåta obehagliga stämningar, härskartekniker eller olösta konflikter ta glädjen ifrån er. Gör vad du behöver göra för att ni ska ha det bra medan ni räddar världen.
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Medlemsmodellens andra upplaga
Redan när jag började engagera mig i civilsamhället som tonåring fanns det en fråga som alltid återkom: Hur ska vi bli bättre på att rekrytera, aktivera och behålla medlemmar? Det är en fråga som alla föreningar jag någonsin varit aktiv i brottades med. Så det hade varit logiskt om det hade funnits en hel del handböcker om det. Men det fanns det inte. Åtminstone inga aktuella och inga som tog ett helhetsgrepp.
Så efter att jag hade jobbat med medlemsstrategier ett tag och hjälpt en del organisationer att bli bättre på det kändes det rätt att systematisera metodiken och skriva en bok om det. Branschkollegan Angeli Sjöström var inne på samma spår, så vi bestämde oss för att göra det tillsammans.
Även om vi visste att en sådan bok skulle behövas var det lite läskigt att satsa så mycket tid och pengar på projektet. Vi fick inga bidrag och kunde inte veta om investeringen någonsin skulle räkna sig. Men redan innan vi var klara med vår lanseringsturné fick vi beställa fler böcker från tryckeriet. Medlemsmodellen blev populär direkt och är det fortfarande nu efter två år. I nuläget är det över 5000 ex som är sålda. Boken kom även ut som talbok och i punktskrift, förra året lanserade vi översättningar till engelska och norska. Just nu undersöker vi möjligheterna att ge ut Medlemsmodellen på ännu fler språk.
Vår ambition har hela tiden varit att skriva en bok som är relevant för så många som möjligt. Den skulle fungera för stora och för små organisationer, för förtroendevalda och tjänstemän, för förbundsstyrelsen och för lokalföreningen. Inte minst riktar den till alla ideella föreningar som har medlemmar, alldeles oavsett vilken verksamhet organisationen bedriver.
Jag vill både kunna leva på mitt arbete och göra skillnad. Därför är det glädjande att se i vilken utsträckning metodiken används. Vi vet av våra utvärderingar och direkta kontakter med organisationer att Medlemsmodellen hjälper dem att nå ut bredare. Så den stora spridningen av Medlemsmodellen stärker civilsamhället på ett väldigt konkret sätt.
Nu har det gått nästan två år sedan vi lanserade Medlemsmodellen och vi har kunnat samla erfarenhet i att använda den i två år. Därför lanserar vi idag en andra upplaga. Den har vi utökad med några helt nya avsnitt, tre nya intervjuer och ett antal uppdateringar. Boken har även kompletterats med ett finlandssvenskt, ett norskt och ett transatlantiskt perspektiv. Sammanlagt är det 20 sidor mer än i första upplagan.
Beställ den nya versionen av Medlemsmodellen här.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Konkurrensen och jag
Det slutade med att vi drack öl, konkurrensen och jag. Men vi kan ta det från början.
Året var 2007 och jag hade precis börjat på masterprogrammet i globala studier vid Göteborgs universitet. Jag hade fått deltidsanställning som studentinformatör hos Akademikerförbundet SSR. Jobbet gick ut på att informera om förbundet och att rekrytera medlemmar. Jag gick en kurs på förbundskansliet i Stockholm där vi fick utbildning i monterarbete och att hålla klasspresentationer. Vi lärde oss även vem konkurrensen var och argumenten varför det var bättre att gå med hos oss. Huvudkonkurrenten var Tria, fick vi lära oss. Men vi fick också veta att vi aldrig, under inga som helst omständigheter fick tala illa om konkurrensen.
Ett av mina första uppdrag var att representera förbundet på ett inspark för studenter på förvaltningsprogrammet i Slottsskogen. Jag insåg ganska snabbt att det skulle bli en ganska lättsam tillställning och där kunde jag inte komma med tunga argument om kollektivavtal eller olycksfallsförsäkringar. Så jag gjorde en liten frågesport för att få en första kontakt med de nya studenterna. Så skulle de känna igen mig och jag kunde rekrytera de senare på terminen. Det gick helt enligt planen.
Konkurrensen var förstås också på plats. Den satt under ett träd och tog ett paus från medlemsrekryterandet. Konkurrensen hette Jill och Hanna och kom från Tria. Jag gick fram och presenterade mig för, mest för att vara artig. Vi började småprata och det visade sig att vi delade en massa värderingar och intressen. Inte minst jobbade vi som studentinformatörer av samma anledning: För att vi trodde på den fackliga idén och styrkan av organisering. Att vi jobbade på konkurrerande förbund kändes mindre viktigt, båda var ändå del av fackföreningsrörelsen. Den dagen rekryterade vi inga fler medlemmar utan vi gick och drack öl allihopa.
Efter det så sprang jag på Triatjejerna rätt ofta. Både i jobbet och på skolan, för de läste på journalisthögskolan som låg granne med min institution. När vi råkade ställa ut på samma arbetsmarknadsdag brukade vi bjuda varandra på godis och kaffe.
Att vi kom bra överens på ett personligt plan gjorde inte att någon av oss rekryterade färre medlemmar. Varför skulle det ha gjort det?
Idag bor och jobbar vi alla i Stockholm. Eftersom organisationsvärlden är ganska liten springer vi på varandra då och då. En gång presenterade Hanna mig som ?före detta kollega.? Och på sätt och vis stämmer ju det. Vi jobbade på konkurrerande organisationer, men för samma värderingar.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!