förening för alla
Brinna! Eller jakten på ett gott ledarskap
Vad innebär ett gott ledarskap för dig? Vem vill du vara som ledare och vilket avtryck vill du göra? Det är frågor som följt mig genom åren och som återkommer i diskussioner med såväl andra som med mig själv. Hur ska det märkas att just jag är ledare, just här och nu?
När jag 2012 skrev och gav ut boken Brinna! att göra skillnad som ledare i en ideell organisation var det ett naturligt steg. Jag hade varit engagerad i ideella organisationer i större delen av mitt liv, bland annat i styrelsen för svenska sektionen av Amnesty International. Jag hade också utbildat ledare i många olika organisationer, i ledarskap och ideellt engagemang. Att samla tankarna och formulera dem i en bok var kanske inte enkelt, men kändes helt rätt och självklart.
Nu är första upplagan slut. Det är svindlande att tänka på att alla de där tusen böckerna som alldeles nyss låg i kartonger i matkällaren i villan där jag bor (och därförinnan i ett förråd hemma hos fotografen tillika formgivaren som också råkade vara min pojkvän, numera sambo) nu finns ute hos organisationer och hemma hos människor som liksom jag brinner för att förändra världen genom ideellt engageang. Jag vet att boken har bettytt mycket för många, varje mail och Facebookkommentar från läsare värmer hjärtat.
Nu är det dags för nästa steg. Trinambai förlag har tagit boken under sina vingar och ser till att den kommer ut i nyupplaga nu i dagarna. Det är samma uppskattade innehåll, jag har valt att inte ändra särskilt mycket, mer än att boken fått ett nytt förord.
Det är fortfarande en bok om att kliva in i sitt ledarskap, använda sina styrkor, formulera vad det är du vill skapa som ledare och ta ett steg i taget åt rätt håll. Boken innehåller också en del om delat ledarskap, en del om att leda en grupp och många perspektiv och verktyg som särskilt passar i ett ideellt sammanhang. Och så intervjuerna med inspirerande ledare.
Själv har jag det senaste året blivit ordentligt utmanad i att leva som jag lär. Efter några år när mitt ideella engagemang fått stå tillbaka är jag numera ordförande för Växjö Rödakorskrets. Vi har uppemot tvåhundra frivilliga, fyra anställda och verksamheter som internationell träffpunkt, läxhjälp, aktiviteter på asylboende, mentorskapsprogram, hembesök hos äldre och i häktet, anhöriggrupper och Rödakorsvärdar på lasarettet.
Jag har inte tidigare varit engagerad i Röda Korset utan trillade rakt in i ordförandeskapet för ett år sedan. Jag kan väl erkänna att jag ganska många gånger fått tillfälle att knacka mig själv med boken i pannan och säga ”du VET vad som behöver göras, sluta vela” eller ”tänk efter nu, vad är det som händer här?”. Det är lättare sagt än gjort att följa sina egna goda råd.
Jag vill gärna fira den nya upplagan och samtidigt lyfta allt det som alla vi som är ideellt engagerade åtstadkommer och den betydelse som ett gott ledarskap har för våra förutsättningar. Tillsammans med Trinambai bjuder jag därför in till frukost den 11 februari. Välkommen!
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
En enda fråga engagerar
I boken Demokratimodellen skriver Thor Rutgersson och jag om utmaningar att attrahera och behålla unga vuxna inom föreningslivet. Vi diskuterar generationsmöten och föreslår bland annat minskad byråkrati och ökad digitalisering av verksamheten såväl som minskade hierarkiska strukturer, kreativa mötesformer och strategiskt arbete med folkrörelseutvecklingen.
Minskad byråkrati och ökad digitalisering hänger ofta samman. Det underlättar om blanketter och närvarolistor kan skickas in digitalt eller om möjlighet att rösta på nätet erbjuds. Webbmöten är viktiga för aktiva medlemmar som vill lättare kunna kombinera uppdraget inom föreningslivet med studier och familjeliv. Föreningar bör även erbjuda lättillgängliga inspelade föreläsningar, kurser och utbildningar som kan underlätta engagemanget och främja långsiktighet. Mentorskap och kontinuerligt erfarenhetsutbyte är också viktiga komponenter i arbetet och även dessa kan nätbaseras.
Många traditionella folkrörelser saknar förnyelse och strukturer som välkomnar mångfald samtidigt som de professionaliserar sina tjänster och alltmer breddar verksamheten. En del av traditionella folkrörelser har tappat sin attraktionskraft bland de yngre generationerna. Det innebär dock inte att unga har slutat engagera sig ideellt. Unga vuxna väljer numera att i allt högre utsträckning engagera sig inom icke-traditionella rörelser och lösare, mindre hierarkiska, sammanslutningar och nätverk. Engagemanget bland unga blommar men det tar sig uttryck i andra former. En form av det nya engagemanget uppstår för att kollektivet brinner för EN fråga eller vill lyfta fram ETT ställningstagande. Engagemang hålls inte levande för engagemangs skull utan rörelsen släcks när målen är uppnådda. Det finns genomslagskraft i att fokusera på en enda fråga under en tidsbegränsad period, något som även kan genomföras inom traditionella föreningar med hjälp av riktade kampanjer. Mycket energi kan kanaliseras och konkreta förändringar kan uppnås snabbt. Samarbete med traditionella folkrörelser visar oftast goda resultat, även när dessa endast används som resurs i processen. Flexibiliteten och friheten i en lösare sammanslutning tilltalar samtidigt som en enda fråga engagerar.
Arbete med en enda fråga är på sätt och vis ny gammal. Det finns många organisationer som har genom åren kämpat i motvind och gjort det genom att hålla fast vid en fråga. Oavsett om föreningarna vill attrahera, behålla eller aktivera unga vuxna bör vi ständigt påminna oss om att utgå ifrån deras villkor, behov och intressen. Nya former, metoder och arbetssätt som främjar eller startar engagemang, som kanske initialt upplevs som okonventionella eller kortsiktiga, bör ges plats, utrymme och möjlighet att växa för att tilltala yngre generationer och därmed främja förnyelse inom föreningen.
Mirella Pejcic
Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.
När du inte längre är stolt över din organisation
Vi som är engagerade och lägger ner vår tid, vår kraft, vår själ i det ideella arbetet, vi gör det för att det är viktigt. För att vi verkligen från vårt hjärta tror att en annan värld är möjlig och att vi kan göra skillnad tillsammans.
Stoltheten över vad organisationen faktiskt uträttar är en viktig anledning att vi orkar, dag efter dag, år efter år. Det är som att själva tillhörigheten, att vara del av en förening som på allvar är med och förändrar världen, ger oss superkrafter som gör att vi klarar mer än vi trodde var möjligt.
Därför är det centralt för att vi ska fortsätta att orka att organisationen lever upp till vårt förtroende. Att föreningen levererar ett resultat som gör att vi kan fortsätta vara lojala och stolta över vår organisation.
Det är klart att relationen inte alltid är smärtfri. Det är inga relationer. Ibland håller vi inte med varandra, ibland förlorar vi viktiga omröstningar eller tycker att företrädare beter sig oproffsigt eller säger korkade saker i tv. Men det är ingenting som gör att vi på allvar överväger att bryta upp och lämna. Vi suckar lite, pratar med våra vänner om saken och fortsätter sedan att göra jobbet som vi alltid gör.
Men ibland blir det kris på riktigt. Organisationen fattar ett beslut som fullständigt strider mot själva kärnan i vårt engagemang, förhåller sig passiv när allt står på spel eller drabbas av en skandal som skakar om oss ordentligt.
Som när Amnesty International fattar beslut om att motsätta sig kriminalisering av sexköp. Eller när Röda Korsets kommunikationsdirektör ertappas med att förskingra de pengar som medlemmar samlat in och som skulle gå till arbete för att lindra nöd. Eller när Miljöpartiet och Socialdemokraterna gemensamt beslutar att Sveriges asylmottagande ska anpassas till europeisk miniminivå, på gränsen till vad som är lagligt utifrån internationella konventioner.
För den som under lång tid har jobbat stenhårt för organisationen, som anställd, arvoderad eller frivillig, som offrat fritidsintressen, nattsömn och relationer för att jobba med kvinnorättsfrågor, insamling, mötesplatser för utsatta eller för integration och öppenhet, kan det vara droppen.
Det är lätt att känna sig sviken. Att känna chock, vantro, sorg och ilska. Är det värt allt slit? Vill jag verkligen vara en del av detta? Var allt arbete förgäves? Är det här verkligen på riktigt?
Då gäller det att ta hand om sig själv och om varandra. Komma ihåg att vila, inte kräva samma prestationsnivå av sig själv som i normala fall (det tar mycket kraft att vara förtvivlad och rasande) och vänta med de stora, ödesdigra besluten. Vänta ut de värsta känslorna, ge sig själv tid att tänka och känna. Prata med varandra. Tids nog är det dags att fatta beslut om hur du går vidare.
Vi reagerar olika. Några som läser det här kommer att undra om jag inte överdriver ändå, så himla farligt är det väl inte? Andra kommer att känna igen sig på pricken. Ha respekt för varandra. Acceptera att alla inte har behov av att sörja och inte alls bär på känslan av att organisationen just förlorade en bit av sin själ. Acceptera att andra känner det just så.
Var rädd om dig. Du behövs och du kommer att fortsätta att göra skillnad i den här världen. Oavsett vilken plattform du väljer, när det är dag att välja.
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Så organiserar du en bra föreningsmässa
Här får du sex tips på hur du kan arrangera en bra föreningsmässa.
Fundera på målgrupp
Det finns i stort sett två olika sorts föreningsmässor. Antingen är det en mässa där föreningarna själva kan presentera sig för att att rekrytera nya medlemmar. Eller så är det mässa som riktar sig till föreningsaktiva där fokus ligger på föreningsutveckling.
Mässor där föreningar får presentera sig finns exempelvis på de flesta universitet i början av läsåret. Även många kommuner arrangerar föreningsdagar där lokala föreningar kan visa upp sig. Den andra varianten är tyvärr mycket mer sällan, trots att många föreningar har ett stort behov av att tänka i nya banor. Ledardagen i Malmö är ett lyckat exempel på hur en sådan mässa kan se ut.
De här två olika uppläggen går inte riktigt att kombinera, så det gäller att bestämma sig och vara tydligt med vem som är målgruppen.
Lokalerna
Föreningsmässor hålls ofta inte i lokaler som är byggda för mässor utan i exempelvis en foajé, en matsal eller en idrottshall. Det i sig behöver inte vara ett problem, men då gäller det att tänka ett extravarv för att mässan ska bli en bra upplevelse för både utställarna och besökare. Inte minst får du tänka på tillgängligheten.
De flesta små föreningar har ingen monterutrustning utan vill gärna ha ett bord att presentera sina saker på. Ge de ståbord, inte ett bord de kan sitta bakom. Det värsta du kan göra är att möblera en lång rad bord som bildar en barriär mellan utställare och besökare. Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om det här.
Ska du ha ett scenprogram eller musik? Det kan vara trevligt, men det ska i så fall vara i en annan lokal än montrarna. Annars blir det lätt för hög volym för att folk ska kunna prata med varandra och då faller hela poängen med att ha en mässa.
Överhuvudtaget blir akustiken ofta bortglömt. Om det är för hög bullernivå kan det bli rätt påfrestande för både besökare och utställare.
Hjälp utställarna att förbereda sig
Monterarbete är en helt underskattad kompetens, inte bara i föreningslivet. Samtidigt är det egentligen inte så svårt.
Hjälp gärna utställarna att höja sin kompetens genom att bjuda på en workshop i förväg. Det kan också vara en bra idé att ge varje utställare ett ex av Lilla monterboken i god tid innan.
Ta hand om utställarna
En mässa görs av utställarna, så det gäller att ta hand om dem. Det allra viktigaste är att ge bra information i god tid i förväg. För din egen skull gäller det också att vara tydligt med vad utställarna kan få hjälp med och vad de behöver fixa själva.
Det finns många olika sätt att visa utställarna sin uppskattning. En ganska enkel sak är exempelvis att bjuda på en macka. Glöm i så fall inte att fråga om allergier och andra matbehov.
Om det är en större tillställning kan det även finnas en poäng att ett eget område för utställarna. Eller i alla fall att ha en egen toalett för utställarna så att de inte behöver stå i kö istället för att vara vid sin monter.
Ljudmiljön har jag nämnt tidigare, men det tål att upprepas: att stå i en bullrig miljö i flera timmar är rätt påfrestande, så det ska du inte utsätta utställarna för.
Våga att ställa krav! Om du har sagt att utställarna ska har ställt sin monter i ordning innan besökarna släpps in kan du förvänta dig att de faktiskt gör det. Oavsett om du tar betalt av utställarna eller inte kan det vara en bra idé med en extraavgift för utställare som inte dyker upp.
Locka besökare
Det här skulle jag kunna skriva om hur mycket som helst, men jag ska fatta mig kort. Det viktigaste är att försöka tänka nytt och använda spridningskanaler som gör att du når andra människor än de som brukar komma på sådana evenemang. Använd utställarna som ambassadörer, men lita inte på att de gör jobbet åt dig.
Utvärdera
Det finns en massa utvärderingsmetoder och du får välja den som är lämpligast. Det viktigaste är att ni gör en utvärdering överhuvudtaget, annars kan ni inte förbättra er. Be både utställare och besökare om förbättringsförslag.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Modersmål som obekväm tillgång
För oss som har annat modersmål än svenska är modersmålet oftast en tillgång på arbetsplatsen, speciellt inom civilsamhällets organisationer där olika kulturer möts. Vi kan, om det behövs, både översätta i tal och skrift och främja kommunikationen genom att på olika sätt fungera som brobyggare. Samma gäller även personer som är flerspråkiga men som har svenska som modersmål. Med det sagt vill jag därefter problematisera kring ämnet modersmål på arbetsplatsen.
Med ökad mångfald ökar också möjligheterna att träffa på, interagera eller samarbeta med en kollega som kommer från samma land eller region som en själv. Bara för att två personer kommer från samma land och talar samma språk betyder inte att det att de har något gemensamt eller känner samhörighet med varandra. Det händer dock ibland att personkemin stämmer och att samhörighet uppstår utifrån individuella såväl som kulturella förutsättningar. I en sådan situation förefaller det naturligt att även börja kommunicera på modersmålet.
Som en oskriven regel uppfattas det oartigt att använda sitt modersmål när andra som inte förstår deltar i samtalet eller i sällskapet. Det är ett scenario som en bör undvika i allra högsta grad. En vanlig missuppfattning är att vi som använder vårt modersmål pratar illa om andra personer på arbetsplatsen eller gör det för att undanhålla information. Frågor och kommentarer som ?Vad pratar ni två om?? eller ?Ni borde tala svenska så att alla förstår? är förekommande. Vid ett sådant sammanhang kan modersmålet upplevas som en obekväm tillgång.
Personligen föredrar jag att kommunicera på svenska med många som kan mitt modersmål. När jag väl väljer att använda modersmålet då vill jag inte att det ska behöva kännas konstigt eller obekvämt. Det finns en stor risk att bli kategoriserad eller missförstådd av andra som är i närheten, och som inte direkt deltar i samtalet, eller av någon som bara råkar passera förbi. Varför någon väljer att använda sitt modersmål på arbetsplatsen kan bero på många olika faktorer. Eftersom vi lever i ett mångkulturellt samhälle är flerspråkighet en företeelse som vi alla bör vänja oss vid.
Mirella Pejcic
Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!