För ett tag sedan gjorde Föreningarnas interna antidiskrimineringsarbete (FIA) en kartläggning av ideella organisationers interna arbete mot diskriminering. Kartläggningen visar att organisationer inom civilsamhället har problem med diskriminering, normer och exkludering, precis som samhälle i stort. De vanligaste formerna av diskriminering har samband med kön, funktionsnedsättning och religion. De andra formerna av diskriminering inom organisationer ligger inte långt efter.
Att bygga öppna och inkluderande föreningar handlar om både demokrati och mänskliga rättigheter. Tillgänglighet, jämställdhet, jämlikhet och mångfald är inget annat än människorättsfrågor.
Enligt artikel 7 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor förbinder sig konventionsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor i landets politiska och offentliga liv vilket omfattar deltagande i icke-statliga organisationer och sammanslutningar.
Likabehandling och icke-diskriminering är en återkommande rättighet i många internationella konventioner. Artikel 2:1 och 26 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter fastställer att ingen ska diskrimineras på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning betonar också icke-diskriminering med syftet att stärka skyddet av de mänskliga rättigheter som personer med funktionsnedsättning har enligt de konventioner som redan finns.
Yogyakartaprinciperna om tillämpning av det internationella skyddet för de mänskliga rättigheterna vad gäller sexuell läggning och könsidentitet fastställer att sexuell läggning och könsidentitet är en integrerad del av varje enskild persons värdighet och mänsklighet och får inte utgöra grunden för diskriminering. Den svenska strategin för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck fokuserar på ett antal fokusområden inklusive det civila samhället.
Thor Rutgersson och jag har skrivit Demokratimodellen, en bok om inkludering inom civilsamhället. Teman som berörs omfattar tillgänglighet, jämställdhet och jämlikhet. Boken behandlar även andra teman såsom generationsmöten, normkritik, personkonflikter och attityder.
Bokens titel antyder att inkludering och mångfald är i grund och botten en demokratifråga. En tillgänglig och inkluderande förening fri från diskriminering är oftast en demokratisk förening. Många föreningar och idéburna organisationer i Sverige saknar en bredare mångfald och upplever inkludering som en utmaning både vad gäller sammansättning av styrelser men även i antalet aktiva medlemmar. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle, något som inte alltid syns inom föreningslivet.
I boken diskuteras demokrati- och människorättsfrågor på ett enkelt sätt med hjälp av ett fiktivt scenario vilket illustrerar en vardagsutmaning inom många föreningar. Den allra största utmaningen blir oftast utmaningen att påbörja en resa mot förändring. Många vet inte var de ska börja och vad som krävs för att initiera en förändringsprocess.
Ibland kan det räcka långt med en enda person men tillsammans kan vi bli starkare. Utmaningen blir därför även att få med sig chefer, kollegor, ordföranden eller aktiva medlemmar på resan utan att en uppfattas som tjatig.
Demokratimodellen uppmanar till en utveckling av våra folkrörelser och kan användas som ett första steg mot förändring. Vi hoppas att boken ska bidra till att fler föreningar och idéburna organisationer bli mer öppna, demokratiska och välkomnande.
Mirella Pejcic
Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.