Jag har fått nytt jobb! I slutet av april börjar jag en ny tjänst på Stockholm stad. Jag avslutar alltså på min tjänst i en ideell förening och börjar jobba kommunalt. Mina arbetsuppgifter på Stockholm stad kommer inte skilja så avsevärt från ungdomsorganisationen Smart Ungdom där jag just nu ännu jobbar men det är mycket annat som kommer skilja. Arbetsvillkor är det jag kommer att tänka på först när jag jämför dessa organisationer och vad som står ut.
Jag tänker att detta blir introduktion till att i framtida blogginlägg diskutera varför arbetsvillkoren för tjänstemän skiljer sig så markant mellan olika organisationer och vad som kan göras för att minska dessa skillnader mellan sektorer.
Om jag utgår från min egen situation så kan jag se flera delar av dessa arbetsvillkor som skiljer sig. Jag vill dock göra det tydligt att jag ännu inte satt mig in helt i hur det fungerar på Stockholm stad så jag lyfter bara det jag känner till.
Lönen är det första jag tänker på när jag tänker på skillnaderna om bortser från sektorernas funktion och utseende i stort.
När jag blev ombedd att presentera ett ungefärligt löneanspråk vid första kontakten med Stockholm stad så fick jag höra “Jaha, ok, ja men det är inga problem”. Jag förstod då att jag kanske hade lagt det långt under vad de tänkte sig. Efter vidare forskning förstod jag varför de reagerade som de gjorde då lönen för min profession och inom den förvaltningen låg på minst sagt mer än vad den gjorde hos min kära ungdomsorganisation. Min nya lön som jag förhandlat mig till är krasst sagt ett hån mot min nuvarande lön trots att jag inte kommer ha så mycket annorlunda arbetsuppgifter. Visst kommer jag få ett ökat ansvar men jag kommer även ha mindre att göra jämför med min nuvarande tjänst.
I små organisationer, något som många ideella föreningar är, förväntas de få anställda göra mycket olika arbetsuppgifter för att täcka upp för det oändliga behovet som finns. Du jobbar med sociala medier, skriver material, gör illustrationer, föreläser, letar sponsorer, skriver ansökningar, stöttar medlemmar, anordnar arrangemang, har möten med utskott och kontakt med styrelsen och mycket mycket mer. Det du inte har faktiskt kunskap i får du lära dig att hitta en lösning på och bara höfta fram. Du förväntas inte bara göra allt utan du vill själv göra det för du ser det stora omättliga behovet. Där är det svårt att begränsa sig även om det är något som vi måste bli mycket bättre på.
Att inse våra begränsningar även fast det till en början är kul att ta utmaningar är viktigt. För vad får vi som jobbar inom ideella organisationer och särskilt ungdomsorganisationer tillbaka? Ja inte är det lön i alla fall. Vi får höra att vi ska vara tacksamma och inser själva att jobb inte växer på träd och likadant gäller meningsfulla arbeten. Om vi kritiserar denna lön får vi antingen höra att vi är giriga och är i fel bransch eller att vi är unga och ska vara glada att vi har ett jobb och får god erfarenhet. Och inte nog med det, det värsta är att många arbetsplatser inte förväntar sig att deras personal ska stanna kvar länge. De vill att unga medarbetare ska sluta efter några år och byta ut dem med andra som är hungriga och oförstörda och som inte är så kinkiga kring arbetsvillkoren.
Jag lägger här ingen värdering i hög och låg lön men konsekvensen av att anställda hos ungdomsorganisationer bland annat har låg lön blir tyvärr att de letar sig vidare till andra arbeten efter ett tag som kan erbjuda dem inte bara en bättre lön men även en tryggare pension då även det kopplat till kollektivavtal är en viktig fråga för människor. Jag tänker att vi kan fördjupa oss mer i framtida inlägg varför dessa arbetsvillkor är viktiga och vilka lösningar som finns för ungdomsorganisationer. Men jag vill lämna frågor till framtida inlägget:
- vad kan ungdomsorganisationer göra för att ha hållbara och långsiktiga anställningar om de önskar det
- vad kan ersätta en låg lön eller avsaknad av kollektivavtal?
- kan det vara värt att diskutera 6 timmars arbetsdag (kortare arbetstid för samma lön) som en form av ersättning och där arbetsbelastningen är realistisk så det inte blir en förmån som aldrig kan brukas
- vad har bidragsgivare, t.ex. MUCF för ansvar i fördelningen av statsbidrag när det kommer till att möjliggöra goda löner för anställda (som oftast är unga) för att på sikt uppfylla deras syfte att “stödja barn och ungdomars självständiga organisering och bidra till deras inflytande i samhället”
Jag sätter punkt här och till nästa inlägg tänker jag berätta mer om hur MUCF bland annat men även arbetsgivarorganisationer för ideell organisationer ser på denna fråga som arbetsvillkoren inom civilsamhället och hur utvecklingen ser ut. Jag tänker att vi även kan tala kapitalism och knyta in såväl ekologisk som social hållbarhet för att göra diskussionen än mer intressant och komplex.
Farida al-Abani
Folkhälsovetare och tobaksavvänjare som arbetar som projektledare för "Tobaksfri innerstad" på Stockholm stad och som tobaksavvänjare för Sluta-Röka-linjen. Har även enskild firma hon jag erbjuder tobaksavvänjning och föreläsning med fokus på tobak och hälsa. Är även svarare för umo.se för frågor om tobak. På fritiden är Farida aktiv inom nykterhetsrörelsen, tobakspreventionsrörelsen och miljörörelsen genom olika föreningar. Brinner för folkbildning, utveckla sitt och andras ledarskap och har ett hatkärlek till ordet engagemang. Kommer skriva om allt mellan himmel och jord på bloggen med stort fokus på civilsamhällets ansvar och roll. Faridas målgrupp är alla!
