Att vara ledare i en ideell verksamhet är att göra skillnad på allvar. Det är att rädda världen. Hela tiden. Alldeles för ofta på bekostnad av att ta hand om sig själv.
Jag hör alldeles för ofta ledare berätta om att de kompromissar med sin hälsa, sina relationer och sina intressen för att de upplever att uppdraget kräver det. Inte sällan berättar de om både fysiska och psykiska symptom på negativ och långvarig stress.
Det här gäller så klart inte alla. Många trivs utmärkt med uppdraget och mår bra av det höga tempot och möjligheten att verkligen påverka.
Men alldeles för många berättar för mig att de varit utbrända, varit nära att bli utbrända eller att de är rädda för att bli det, som en direkt följd av ledaruppdraget och de krav som följer med det. Det här gäller inte minst de som är ledare i en ungdomsorganisation.
I bästa fall har de strategier för att ta hand om sin egen stress och känner sig själva tillräckligt bra för att veta när de ska dra i nödbromsen. De vet om det är en full kalender som stressar dem mest, eller om det snarare är känslan av otillräcklighet, eller frustrationen över ambitioner som inte matchas av förutsättningar att leva upp till dem. De kan be om hjälp och om de har tur så har organisationen de är engagerade i resurser och rutiner för ge den hjälpen. Jag skulle önska att det gällde fler organisationer.
Vad gör den här stressen med oss, vad händer när vi får utbrändhetssymptom redan i tjugoårsåldern? Det finns ny, svensk forskning som tydligt beskriver riskerna.
Och vad gör det med våra möjligheter att förändra världen, om det krävs en supermänniska för att vara ordförande?
Hur kan vi rusta organisationerna för att ta hand om sina ledare bättre? Jag är så trött på att det är upp till varje enskild person att hitta sin egna, individuella strategier för att överleva en orimlig situation.
Här är några steg att börja med:
1. Lyft upp och synliggör ordförandens arbete. Även i organisationer som vanligtvis är duktiga på att arbeta med feedback glöms ledarna ofta bort. Det är ensamt på toppen. Ledare behöver bekräftelse på att de gör ett bra jobb och gör skillnad för sin organisation.
2. Avlasta ordföranden från praktiska göromål. Ordföranden ska ha tid att vara ledare, inte drunkna i administrativa uppgifter. Se till att de som ska avlasta ordföranden kan sitt jobb. Det är inte rimligt att ordföranden till exempel ska lägga tid på att skriva om protokoll eller beslutsunderlag för att de ska ha rätt kvalitet.
3. Utbilda hela styrelsen, inte bara ordföranden. Ge styrelsen en bra start på året, gärna med en utomstående person som kan hjälpa till att tydliggöra roller, förväntningar och åtaganden. Då minskar risken att allt för mycket arbete hamnar på ordföranden.
4. Satsa särskilt på ordförandens löpande utveckling, till exempel genom en coach eller ett mentorskapsprogram.
5. Bestäm er för att era förtroendevalda (och era anställda!) ska ha världens bästa arbetsförhållanden. Läs på om den forskning som finns kring arbetsmiljö och stress och sätt igång att medvetet skapa goda förutsättningar. Ha en plan för hur organisationen tar hand om förtroendevalda och anställda som behöver stöd och se till att den planen är känd inom organisationen.
Vilka är dina bästa tips eller önskningar? Hur tar vi hand om våra ledare och ger dem bästa möjliga förutsättningar att förändra världen genom sina uppdrag – och må bra under tiden?
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.