I ett av mina senaste inlägg, ”6 timmars arbetsdag till ungdomsorganisationer?”, skrev jag om att jag skulle undersöka och presentera hur MUCF och hur arbetsgivarorganisationer ser på frågan om arbetsvillkor och specifikt för ungdomsorganisationer inom ideell sektor.
Jag har varit i kontakt med IDEA – Arbetsgivarförbundet för ideella organisationer, MUCF – Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Medlingsinstitutet. Mina frågor när jag kontaktade dessa instanser var ganska likartade, ”Har ni någon information om hur löne- och arbetsvillkorsutvecklingen har sett ut för ideella organisationer och i synnerhet ungdomsorganisationer. Har det förts någon debatt eller diskussion om detta vad ni vet? Finns det någon rapport jag kan läsa eller siffror ni kan hänvisa till? Har ni själva funderat på dessa frågor?”
Inte nog med att mina frågor som jag ställe var rätt likartade utan att även svaren jag fick av dessa instanser. Kort och gott, enligt dessa personer jag haft kontakt med så känner de inte till några studier, mätningar eller diskussioner om arbetsförhållandena med fokus på lön i ideell sektor.
Enligt IDEA så har de inget särskilt om just ungdomsorganisationers arbetsvillkor och tittar inte heller något särskilt på det. Generellt kan de säga att grundlönen är förhandland genom löneavtal mellan chef och medarbetare och inte genom facklig förhandling.
Det finns lönestatistik på gruppen som arbetar inom idéburen sektor men de siffrorna kan lättast de som är medlemmar i en arbetsgivarorganisation få tag på. Enligt representanten från IDEA så känner inte denna till någon diskussion kring lönenivåerna eller arbetsvillkoren på ideella organisationer och än mindre vad gäller ungdomsorganisationer. Enligt hen så följer lönerna avtalsrörelsen och löneutveckligen ser rätt lik ut i alla sektor med vissa glidningar, detta på en aggregerad nivå. De kan dock hålla med om att det generellt sätt inte finns så mycket monetära resurser hos ideella organisationer vilket gör att höga lönesättningar i förhållande till privatsektor inte är det vanligaste. IDEA jobbar med att utveckla löneavtal samtidigt som trenden går mot lokal lönebildning. IDEA jobbar med att öka medvetenheten om lönesättningen och att lönen är en stor del av en organisationens resurser och därför bör organisationer vara bra på att värdera det dem betalar för.
Cirka 75 procent av IDEAs medlemmar, som alla är ideella organisationer, är även bundna till kollektivavtal. Dock har de inte tittat specifikt på hur stor andel av ungdomsorganisationerna som är bundna till kollektivavtal eller hur lönesättningen ser ut, något de kanske borde göra efter närmare eftertankte. Även då värt att undersöka hur anslutningen till kollektivavtal ser ut hos dem som inte är medlemmar hos en arbetsgivarorganisation. Här är det verkligen intressant att se gruppspecifika undersökningar för att se det svart på vitt än att anta hur det kan se ut.
Enligt representanten från IDEA så tycker hen ändå att medlemmar som inte är knutna till kollektivavtal ändå är bra på att höra av sig och se sig för så de kan göra så bra ifrån sig utifrån deras förutsättningar, ”många vill göra rätt även om de inte har kollektivavtal” berättar hen.
Det har enligt hens uppfattning skett en positiv utveckling och att dem ideella föreningar inte ligger så långt efter snittet med sin lönesättning. Detta kan kanske bero på den ökade professionaliseringen inom civilsamhället?
MUCF – Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor delar bland annat ut organisationsbidrag till många av Sveriges ungdomsorganisationer. Jag hörde med en handläggare för organisationsbidraget för att höra hur hen och MUCF ser på lönesättningen och nivån hos bidragstagarna. Det korta svaret är att de inte har någon kartläggning kring det, inte någon diskussion om det och de har inte heller någon åsikt om det. Organisationerna får i princip sätta vilken lön som helst om det är en nivå som årsmötet har beslutat om. Sedan kan MUCF anmärka och fråga om det men det handlar då inte om att bli återbetalningsskyldig. De har aldrig varit med om vad handläggare visste behövt anmärka personalkostnader för någon bidragstagare.
Då MUCF även ser det som att de kanske inte alltid är de enda bidragsgivarna så säger inte en rapportering om vad bidraget ska eller har gått till så mycket i relation till hela organisationen budget. Vad jag dock känner till så livnär sig många organisationer till stor del på MUCFs organisationsbidrag och att de andra intäkterna mest är temporära projektbidrag.
Och just det – Medlingsinstitutet som ska verka för en väl fungerande lönebildning, medla vid arbetstvister och som har ansvar för den officiella lönestatistiken – de visste ingenting, satt inte på några rapporter och hänvisade till SCB.
Kan det vara så att organisationerna är rädda för att sätta högre löner fast de egentligen med motivering skulle kunna göra det? Kan det vara så att lönerna är högre än vad jag hade trott? Varför förs inte denna diskussion mer mellan organisationerna och MUCF? Är det viktigt att höja lönerna och i så fall varför?
Forsättningen och slutdiskussionen följer i nästa inlägg om en månad där jag gör som jag blev rekommenderad av personen på IDEA, jag hör med några ungdomsorganisationer och fråga dem hur de ser på frågan om lönenivå och övriga arbetsvillkor!
Farida al-Abani
Folkhälsovetare och tobaksavvänjare som arbetar som projektledare för "Tobaksfri innerstad" på Stockholm stad och som tobaksavvänjare för Sluta-Röka-linjen. Har även enskild firma hon jag erbjuder tobaksavvänjning och föreläsning med fokus på tobak och hälsa. Är även svarare för umo.se för frågor om tobak. På fritiden är Farida aktiv inom nykterhetsrörelsen, tobakspreventionsrörelsen och miljörörelsen genom olika föreningar. Brinner för folkbildning, utveckla sitt och andras ledarskap och har ett hatkärlek till ordet engagemang. Kommer skriva om allt mellan himmel och jord på bloggen med stort fokus på civilsamhällets ansvar och roll. Faridas målgrupp är alla!
