förening för alla
Varför engagemang?
En av mina kollegor ställde en gång frågan till mig: ”Varför tror du att människor engagerar sig? Vad är det som driver deras engagemang?” Jag hade inget bra svar. Jag hade aldrig tidigare reflekterat kring frågan för att engagemang alltid har varit en självklarhet i mitt liv. Jag började engagera mig inom föreningslivet redan på högstadiet och fortsatte sedan under gymnasietiden då jag initierade bildande av en humanistförening på skolan och startade en kollektiv insamling till Barnfonden. Som ung vuxen var jag aktiv inom en rad ideella organisationer samt inom studentkåren vid San Francisco State University och Göteborgs universitet. Idag arbetar jag inom den ideella sektorn. Jag arbetar för och med människor som är ideellt engagerade. Dessutom är jag själv ideellt aktiv vid sidan om arbetet.
Den idéburna sektorn kan vara byråkratisk och hierarkisk. Ibland råder det exkluderande strukturer och kulturer samtidigt som den interna demokratin kan behöva förbättring. Såväl personkonflikter som ideologiska polariseringar och olika grupperingar förekommer. Människor kommer och människor går. Det är ett faktum att många ideella organisationer har utmaningar med att attrahera och behålla nya aktiva medlemmar och upprätthålla mångfald utifrån ålder, kön, funktionalitet, sexuell läggning, etnicitet och religion.
Det är också ett faktum att många ideella organisationer har långvarigt ideellt aktiva som inte ger upp trots att de ibland behöver arbeta i motvind och befinna sig i strukturen, kulturen och konflikten. De kallas för eldsjälar. De brinner för organisationens vision. De lever för organisationen. Deras motivation och drivkraft kan framstå som en gåta. Förutom interna utmaningar inom organisationen finns det även privata utmaningar som behöver beaktas i kalkylen. Ideellt aktiva har pressade scheman, krävande arbeten och barn som behöver uppmärksamhet. Kanske har de sjuka föräldrar som behöver omsorg. Det finns med andra ord mycket som skulle kunna begränsa deras engagemang eller hindra dem från att engagera sig.
Jag har reflekterat kring frågan genom att lyssna på ideella krafter som jag arbetar med. Jag har även ställt frågan till mig själv. Utan att ha läst en hög med forskningsmaterial kan jag nu i all enkelhet svara på frågan som kollegan ställde till mig. Människor engagerar sig för att de vill göra nytta och för att de tror på något. Ideellt engagerade vill påverka och förändra både organisationen men även samhället omkring den. Individer gillar att befinna sig i ett kollektiv och de behöver känna samhörighet. Samhörighet kan individen hitta inom föreningslivet med andra likasinnade som arbetar mot gemensamma mål. Istället för att fråga varför engagemang bör vi istället konstatera varför inte engagemang!
Mirella Pejcic
Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.
Let’s Talk Integration – En spännande konferens om integration i Malmö
En av höstens mest spännande konferenser om integration går av stapeln den 22 oktober i Malmö. En konferens där deltagarna tillsammans skapar innehållet genom sina egna erfarenheter, drivkrafter och kunskaper i syfte att hitta vägar för att skapa det Sverige vi alla vill leva i.
Varför behövs en konferens om integration?
Mycket av samhällets samtal om integration handlar om människor utifrån vad de inte kan, som till exempel språket och kunskapen om Sverige, och etablerade svenskars okunskap om andra kulturer. Därför vill vi skapa en konferens där vi utgår från människors kompetens, kunskap och kreativitet för att skapa nya möten och hitta nya lösningar!
Varför ska du vara med?
För att du kommer att träffa en massa kompetenta människor som du tidigare inte träffat. Du kommer att vara med om en fantastisk process där mer än 300 människor tillsammans formulerar sina idéer och lösningar. Du kommer att lyssna på och inspireras av eldsjälar som redan hittat sätt att bygga ett bättre Sverige på.
Vad hoppas vi att konferensen leder till?
Att deltagarna känner att deras kunskaper och erfarenheter varit till nytta när de lämnar konferensen. Att de får konkreta idéer på hur vi alla kan vara med och bygga vårt Sverige bättre.
Var, när och hur?
- I Malmö (Malmö högskola, Orkanen) den 22 oktober kl. 8.30–17.00.
- Konferensspråket är engelska och tolkar kommer att finnas.
- Anmälan sker via ett formulär du hittar på sidan www.letstalkintegration.nu. Där finns också all annan information du kan tänkas behöva och möjlighet att komma i kontakt med oss ifall du har en fråga.
Vi ser fram emot att se dig där!
Konferensen är ett samarbete mellan IM Individuell Människohjälp, Ibn Rushd Studieförbund, Sensus Studieförbund och Malmö högskola
Ellen Isaksson
Praktikant hos IM Individuell Människohjälp, Sverigeavdelningen på huvudkontoret i Lund under hösten 2016. En av mina huvuduppgifter är att vara med i planeringen av integrationskonferensen Let's Talk Integration i Malmö den 22 oktober.
Lyssningstips för världsförbättrare
Augusti är min favoritmånad. Fortfarande sommar, men med nystart i luften. Allt är möjligt.
Ett av de mål som jag har satt upp för mig själv under det andra halvåret 2016 är att etablera min pod Leva gott, både som marknadsföringskanal för mina föreläsningar och kurser och som en möjlighet att dela med mig av insikter, tankar, frågor, tips och verktyg till likasinnade.
Jag prövade lite i våras med podens två första avsnitt och jag gillar mediet. Min ambition är att publicera ett nytt podavsnitt varannan eller kanske var tredje vecka under hösten.
Du tillhör podens målgrupp om åtminstone några av de här påståendena stämmer för dig:
- Du är engagerad ideellt och vill göra skillnad genom ditt engagemang.
- Du har en ledarroll eller är nyfiken på att ta en ledarroll så småningom.
- Du har en vardag där du till stor del bestämmer över din egen tid. Du gillar den friheten, men den har också ett pris: ibland kan du ha svårt att sätta gränser för ditt jobb och/eller ditt engagemang.
- Du vill växa som människa, du är nyfiken på hur du kan utvecklas och lära dig nytt.
- Du är en skapande och kreativ person, oavsett om det yttrar sig i storslagna projektidéer, stickmönster, avancerad matlagning eller DJ-gigg.
- Du lyssnar gärna på någonting annat än musik emellanåt, till exempel en intressant pod.
Från och med den här veckan finns det tre avsnitt att lyssna på:
I avsnitt 1 pratar jag med samtalsterapeuten Fredrik Persson. Det handlar om hur vi som vill förändra världen kan hantera våra känslor av otillräcklighet och vanmakt. Hur ska vi kunna ta hand om oss själva och leva ett gott liv när världen faktiskt är fullständigt vidrig emellanåt? Hur ska vi kunna vila innan vi har åstadkommit den förändring vi vill?
Avsnitt 2 har en helt annan karaktär. Om det första avsnittet är ett samtal med tankepauser här och där så är det andra avsnittet ett rappt och energiskt samtal med Maria Estling Vannestål som driver poden Drömmen om Målajord. Hennes pod består av intervjuer med människor som lyssnar inåt och vågar följa sin dröm. Jag hade bett Maria att fundera över vad som förenar alla hennes podgäster, om det finns några framgångsfaktorer. Maria ger sina bästa tips.
I det tredje avsnittet är vi tillbaka i de stora, filosofiska frågorna igen. Då pratar jag med yoga- och meditationsläraren Maria Ståhl om ont och gott och om att leva medvetet. Det blev ett samtal om balansen mellan att acceptera mig själv som jag är och samtidigt välja vilka mönster jag vill upprätthålla och vilka jag vill släppa taget om.
I det fjärde avsnittet som publiceras om några veckor ger min goda vän Anna Hagstedt sina bästa karriärtips för eldsjälar. Det blir hur bra som helst.
Det går bra att lyssna på alla avsnitten och prenumerera på poden på Itunes eller Soundcloud. Allra enklast är kanske att lämna din e-postadress här, så får du ett meddelande av mig när det finns ett nytt avsnitt ute.
Vad är dina viktigaste mål under hösten? Eller väljer du hellre ett perspektiv eller ett förhållningssätt som du vill ha med dig, snarare än konkreta mål?
Oavsett vilket så önskar jag dig en alldeles underbar sensommar. Vi hörs, här på bloggen och annorstädes!
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Forskningsprojekt om kommunikationen i frivilliga arbetsgrupper
Jag heter Aron Schoug och är doktorand vid institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet. Jag söker deltagare till en studie om kommunikation och samarbetsprocesser i ideellt arbete inom det svenska civilsamhället som kommer att genomföras under 2016-2017. Studien ingår som en del i en större undersökning om civilsamhällets betydelse för demokratin.
Min ambition är att följa ett antal grupper, t.ex. föreningsstyrelser eller arbetsgrupper inom informella nätverk, i deras arbete för att därigenom bidra med vetenskaplig kunskap om hur samarbetet organiseras, hur medlemmarna interagerar med varandra samt vilket lärande som sker i verksamheten.
Sådan kunskap är värdefull eftersom den kan hjälpa civilsamhällets organisationer att bättre förstå de utmaningar de står inför och därmed också hitta strategier för att möta dessa utmaningar. För forskarsamhället kan studiens resultat kasta ljus på civilsamhällets och det frivilliga arbetets roll och funktion i samhället i stort, t.ex. när det gäller demokrati, delaktighet och tillit.
I studien ingår flera olika metoder såsom deltagande observation under möten och intervjuer såväl enskilda som i grupp. Ljud- och videoinspelning kommer att förekomma för att interaktionen ska kunna studeras i detalj. Allt insamlat material hanteras konfidentiellt och deltagarna kan när som helst välja att avbryta sitt deltagande.
Deltagarna kommer om de önskar att ges möjlighet att delta i analysprocessen genom att ta del av observationer och inspelningar och delge sina egna tolkningar. Jag tror att detta kan vara värdefullt i forskningsprocessen och dessutom hjälpa deltagarna att utveckla större medvetenhet kring kommunikationen och samarbetet i sina grupper.
Omfattningen av deltagandet kan komma att variera beroende på deltagarnas intresse. Utgångspunkten är dock att jag vill delta vid ca 5 möten under en halvårsperiod från och med att arbetet påbörjas (t.ex. augusti-mars) samt under denna tid genomföra minst två intervjuer med var och en av gruppens deltagare.
Vill din grupp delta i studien? Skicka ett mail till aron.schoug [snabel-a] edu.su.se eller ring 0730601481.
Aron Schoug
Aron Schoug är doktorand vid institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet och forskar om kommunikation i civilsamhället.
”Det är viktigt med samarbete”
Internationella konferenser kan vara en märklig upplevelse. Niklas Hill har varit på ett forum för civilsamhället kring Östersjön.
Förra veckan var jag på Baltic Sea NGO Forum i Gdansk, en konferens för civilsamhället i Östersjöområdet. Jag anmälde mig utan att riktigt få grepp om syftet med konferensen. Nu i efterhand känns syftet ännu otydligare. Men jag fick ändå ut en hel del. Framförallt har jag fått ära känna en massa spännande personer. Det var även ganska häftigt att vara på en civilsamhällskonferens på Europeiska solidaritetscentret som är byggt på historiskt mark precis vid ingången till varvet i Gdansk. Det var där arbetarna gjorde uppror och fick diktaturen på fall. Överhuvudtaget var det inte fel att tillbringa några dagar i Gdansk, det är en stad som jag nog ska besöka igen vid tillfälle.
Ändå är det synd att forumet inte tog vara på den stora potentialen i att samla civilsamhällsorganisationer från tolv olika länder. Tänk vilken häftig arena för nätverkande och erfarenhetsutbyte det hade kunnat varit!
“Det är viktigt med samarbete”
Istället gjordes det en rad väldigt märkliga prioriteringar. Exempelvis finns det en ”final statement” från varande nätverksforum de senaste femton åren. Men dessa fora är dels inte representativa för någon och dels är det inte så att forumdeltagarna diskuterar och beslutar om dessa dokument (vilket kanske är tur, för då skulle ingen hinna med något annat). Det är någon arbetsgrupp som tar fram texten och så dimpar den bara ner på deltagarna. Det är lite som om jag skulle skriva ihop en text och presentera den som slutdokument från Almedalsveckan 2016. En ganska meningslös exercis med andra ord. Särskilt med tanke på att dessa resolutioner mest innehåller tandlösa skrivelser i stil med ”det är viktigt med samarbete.”
Den stora behållningen med konferenser brukar vara att knyta nya kontakter. Visst, det brukar finnas ett officiellt program med key note speeches, powerpoints och hälsningsanföranden. Av politiska skäl och för att säkerställa finansieringen är det ofta nödvändigt att bjuda upp personer på scen som egentligen inte har någonting att säga. Möjligen är det en och annan panel eller föredrag där en faktiskt kan lära sig nåt nytt. Andra programpunkter får en bara lida sig igenom. Det är i kaffepausen och på konferensmiddagen det händer.
Rimliga konferensarrangörer har insett det och maxar deltagarnas möjligheter till nätverkande. Det finns en hel rad metoder för det, allt från speeddating till utställningar och open space. Även inom ramen för mer traditionella upplägg går det att skapa goda förutsättningar för nätverkande, exempelvis genom tillräckligt långa pauser, en informativ deltagarlista eller bordsplaceringen på middagen. Och med hjälp av sociala medier kan deltagarna redan i förväg få en uppfattning om de andra deltagarna och vilka som kan vara bra att prata med.
Nu finns det dels kulturella skillnader i vad som anses vara en lyckad konferens och dels generationsskillnader. I stora delar det svenska civilsamhället anses upplägg med passiva deltagare som förväntas sitta och lyssna numera som förlegat och som ett slöseri med livstid. Men så är det verkligen inte på annat håll. Och även finansiärer vill ofta se ett schema med så många programpunkter som möjligt, det kan det det göra svårt att arrangera möten med riktigt innovativa upplägg. Av det skälet var jag inställt på en ganska traditionell konferens men tyckte att möjligheterna till nätverkande ändå gjorde det värt att åka dit.
Tyvärr hade forumet inte bara ett traditionellt, rentav tråkigt, upplägg, det var även väldigt dåligt organiserat.
Det började med att arrangörerna hade stoppat in alldeles för många talare som skulle hålla föredrag inför hela plenumet, ibland så kort som 15 minuter. Det borde inte varit svårt att förutse att de skulle dra över allihopa, särskilt med tanke på att det fanns ingen som uppmanade dem att hålla tiden. Det hade varit mycket rimligare med parallella sessioner.
Men istället för att tvinga talarna att hålla tiden eller rycka mikrofonen ur händerna från gubbar som skulle ställa ”publikfrågor”, men egentligen bara mansplainade, så kortade arrangörerna ner pauserna och serverade lunch så sent som halv tre. Utan att det ens fanns fruktkorgar. Något som ledde till att en del deltagare smög ut för att skaffa lunch på egen hand. Den mest grundläggande uppgiften för en konferensarrangör är ju att hålla deltagarna mätta och nöjda, så det var verkligen ett misslyckande.
Planeringen brast även på en del andra punkter. Det fanns ingen deltagarlista och konferensmiddagen hölls på en bar där det även visades ett herrfotbollsspel på hög volym. De som ville prata med de andra deltagarna blev störda av herrfotbollsspelet. De som istället ville titta på herrfotbollen blev störda av middagen. Hur svårt hade det varit att erbjuda olika alternativ här?
Min mest allvarliga kritik är att deltagare kunde sprida rasistiska konspirationsteorier i plenumet utan en tydlig markering från moderatorn. Istället fick jag som deltagare ta på mig den rollen. Det är inte rimligt.
Men trots allt lär det inte bli sista gången jag åkte på en sådan konferens. Dels vet jag att både nästa och nästnästa års arrangörer kommer att göra ett avsevärt mycket bättre jobb. Och dels blev jag som samhällsvetare med masterexamen i globala studier oerhört fascinerat av allt som pågick under ytan på denna konferens. Den är tydligen trots allt tillräckligt viktigt för att missbrukas som arena för storpolitiska maktspel. Jag säger bara soft power och cultural diplomacy.
Utställningen i European Solidarity Centre visar hur modiga demokratiaktivisterna var på 1970- och 80-talen. Många av konferensdeltagarna var dock allt annat än aktivister.
En annan intressant insikt jag fick var i vilken utsträckning väldigt många av de deltagande organisationer verka sitta i knän på sina bidragsgivare. De har helt gått in i rollen som utförare och tjänsteleverantör och är knappt påverkansaktörer alls. Ganska långt borta från fackföreningen Solidarność insatser på 1980-talet alltså. Vilket är rätt ironiskt med tanke på att konferensen hade ”Solidarity as a new dimension in Baltic Sea Cooperation” som slogan. Särskilt med tanke på de auktoritära tendenserna i Östersjöområdet är det rätt oroväckande. Å andra sidan var ju deltagarna i konferensen som sagt inte på något sätt representativa för civilsamhället i Östersjöområdet. Jag finner viss tröst i det.
Det behövs mer samverkan över nationsgränser inom civilsamhället. Vi har mycket att lära av varandra och utmaningarna är stora. Jag hoppas att Baltic Sea NGO Network skärper sig och tar sitt ansvar framöver.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!