Elin Gidlöf har skrivit sin kandidatuppsats om hur personer som är verksamma inom RFSU ser på civilsamhället som koncept.
Det (globala) civilsamhället är ett begrepp som numera nyttjas flitigt i politiska diskussioner, inom akademin, på gräsrotsnivå och i folkmun. Ofta sammankopplas begreppet med demokrati, och koncept som accountability (ansvarighet) och empowernment (egenmakt). Begreppets innebörd och dess användbarhet befinner sig dock under ständig debatt då civilsamhället är att betrakta som högst diversifierat, komplext och till viss grad fortfarande kontroversiellt, för att inte nämna föränderligt över tid. Detta i kombination med dess ofta normativa karaktär gör att begreppet istället bör användas i analytiska termer. Civilsamhället klassificeras därmed varken som gott eller ont utan det betraktas som ett allmänt rum där idéer och ideologier som formar samhället, normer och värderingar, kan synliggöras och där de kan tolkas, ifrågasättas, omvärderas, utvecklas och bekräftas.
Sverige har ofta pekats ut som ett land där civilsamhället är starkt, såväl historiskt som idag. Vi har en lång historia av föreningsliv där bland annat folkrörelser och politiska rörelser, kyrkosamfund, solidaritetsrörelser och intressegrupper alla spelat en roll i att utveckla och driva landet framåt. Länge dominerades detta fält av folkrörelseteorin, dock har diskursen förändrats och 2009 antogs Proposition 2009/10:55 där den mer traditionella terminologin har ersatts och istället ligger fokus nu på civilsamhällets betydelse för Sveriges utveckling. Detta förstärker bilden av det nya begreppets relevans.
Diskussionen kring civilsamhällets mening och betydelse är intressant eftersom den ger insikt i hur samhället ser ut och utvecklas. Ett spännande sätt att bidra till och vidga denna diskussion är att lyfta fram perspektiv inifrån civilsamhället. Därför har jag i min kandidatuppsats valt att undersöka hur aktörer inom den ideella organisationen RFSU förstår och förhåller sig till civilsamhället samt hur de uppfattar vad det innebär att arbeta inom civilsamhället utifrån deras specifika kontext.
RFSU har arbetat inom sexuella och reproduktiva rättigheter (SRHR) sedan 1933, både inom Sverige och internationellt. Till en början drev RFSU sin kamp för upplysning, rättigheter och förändring i stark motvind, men gradvis har organisationen vuxit sig starkare och dess frågor har kommit att normaliseras. Idag är RFSU ledande inom sitt fält i Sverige och sedan 2008 är organisationen även ramorganisation för Sida. Civilsamhället ses ofta som en drivande kraft i arbetet för mänskliga rättigheter och RFSU:s storlek och inflytande gör organisationen till ett intressant fokus för forskning inom området.
Fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer som på ett eller annat sätt arbetar på högt uppsatta positioner inom RFSU. Inledningsvis diskuterades civilsamhället som begrepp. Civilsamhället beskrevs då som det utrymme mellan individen och staten som inte är marknaden. En respondent poängterade även att det är separat från familjen. Ett intressant ämne som diskuterades var den allmänna synen på RFSU. Enligt en respondent har undersökningar gjorts som visar på att 95 procent av allmänheten känner till RFSU, men många tror att det är ett företag eller statlig myndighet. Enligt respondenten är skillnaden viktig eftersom en ideell organisation är ansvarighetsskyldig gentemot sina medlemmar, det är medlemmarna som bestämmer. Detta till skillnad från statliga organ som svarar inför hela samhället.
Sammanfattningsvis sågs civilsamhället som en grupp människor som organiserar sig själva för att uppnå någonting. Nätverkande och olika aktörers möjlighet att dela med sig av information och samarbeta med varandra sågs därmed som en självklar del av civilsamhället, vilket indikerar en strategisk dimension av begreppet. Vidare betonades även civilsamhällets organiserande funktioner, dess administrativa dimension, genom till exempel föreningar, stadgar och årliga möten. Dessa två dimensioner var enligt en av respondenterna varför ”civilsamhället” är ett bättre koncept än ”folkrörelser”.
En respondent menade även att det nya konceptet inbjuder till en större förståelse av vikten att konsultera olika aktörer i samhället. Detta i sin tur leder till en positiv samhällsutveckling där fler aktörer tillåts att delta. I linje med detta ansågs civilsamhällets huvudsakliga roller och funktioner vara att bidra till samhällelig förändring. Respondenterna talade om sina egna erfarenheter via RFSU och menade att genom att höja röster, lyfta nya perspektiv och erbjuda alternativ till politiken samt genom kollektivt nätverkande kunde de arbeta för att uppnå egenmakt och demokrati. Detta menade en respondent äger rum både på individ- och samhällelig nivå, genom upplysning, förändring av normer och värderingar och genom politisk påverkan. Flera av respondenterna kopplade detta till de tre friheter RFSU förespråkar: rätten att vara, rätten att välja och rätten att njuta. Här ser vi att när begreppet sattes i kontext blev en politisk konstruktion synlig. Dock påpekade respondenterna att civilsamhället varken bör betraktas som genomgående gott eller ont. De flesta respondenterna betonade, i likhet med vad som nämnts ovan, begreppets komplexitet och mångfacetterade natur, samt vikten av att definiera dess kontext innan begreppet används.
RFSU:s roll och funktioner, och dess framgång, kopplades till dess organisatoriska struktur, ideologiska utgångspunkt samt organisationens ekonomiska självständighet vilken möjliggörs genom RFSU AB. Samtliga respondenter påpekade även den svenska politiska kontextens betydelse. Det så kallade ”fördelaktiga klimatet” i Sverige lyftes fram, och möjligheten att både vara en motkraft och ett komplement till staten sågs som det viktiga. Civilsamhället och staten kan i den svenska kontexten ses som ömsesidigt beroende, även om aktörer inom det svenska civilsamhället konstant försöker utmana och påverka samhällsutvecklingen på ett självständigt sätt. Vidare ansågs relationen mellan de två sfärerna som tämligen harmonisk i förhållande till den internationella/globala arenan. Baserat på detta såg många begreppet som användbart, men kanske framförallt i en internationell/global kontext, där civilsamhället, dess roll och funktioner fortfarande kan anses som relativt kontroversiellt.
Resultatet av denna studie visar på en omfattande men ändå relativt homogen konstruktion av civilsamhällets samt RFSU:s innebörd och betydelse. I min uppsats går det även att se att dessa synsätt samspelar med en stor del tidigare forskning inom ämnet. Detta kan tolkas som att den akademiska diskursen kring civilsamhällets är väl förankrad inom denna grupp. Att fördjupa sig i vad begreppet innebär för en sådan specifik population kan visserligen inte ge några generaliserbara bidrag till debatten kring civilsamhällets betydelse, men målet med denna forskning har inte varit att definiera civilsamhället en gång för alla, istället ville jag framhäva att civilsamhället är för komplext och diversifierat för en universell begreppsbestämning.
På grund av tidsramen och omfattningen av studien detta blev urvalet för uppsatsen begränsat till fem personer med ledande positioner inom RFSU. Detta bidrog troligen till det relativt homogena resultatet. En respondent lyfte perspektivet att det finns en skillnad på gräsrotsnivå och strategisk nivå inom organisationen, viket kan vara intressant för vidare forskning. Vidare rymdes inte en kritisk reflektion kring bilden av den svenska kontexten i denna uppsats. För den som är intresserad av detta rekommenderar jag att läsa exempelvis Lars Trägårdhs artikel Det civila samhällets karriär som vetenskapligt och politiskt begrepp i Sverige från 2008.
Elin Gidlöf
Elin Gidlöf har en kandidatexamen i globala studier.
