Ihop med att jag i år vill skapa mycket mer dålig stämning så är 2015 mitt tacka-nej-år.
Extravalet blir inte av men det betyder inte att många inte tänker på val. Många föreningar har haft eller kommer snart i vår och i sommar att ha årsmöten där nya val tas och där personer avslutar, påbörjar och fortsätter ett förtroendeuppdrag. I samtal med vänner och på sociala medier är det tydligt att det nu inför valtider är en tid då många måste ta ett beslut om vad de vill göra med sitt ideella engagemang och hur de ska hushålla det på bästa vis.
Det tog ett tag men i år tänkte jag tacka nej mer än någonsin och det har redan gått bra. Jag tackar nej till rätt sak av rätt anledning. Mycket av mina ”nej” har på har på senare tid varit inom civilsamhället.
Tack men #jagtackarnej för att:
- jag har redan andra uppdrag och det finns andra lika kompetenta som inte har några eller färre, jobba på ert valberedningsarbete och hitta dem!
- för jag tackat jag till ett nytt roligt uppdrag och jag gjort mitt i detta uppdrag
- jag har redan andra uppdrag och hur bra tror du att mitt engagemang i detta skulle bli om jag fick ett till?
- jag har ett liv utanför civilsamhället varse sig jag vill erkänna det eller ej och det inte bara kräver min uppmärksamhet, det behöver det för att jag ska orka och fungera
- jag tänker inte vara med och bidra till en ohälsosam och också orättvisa #civilsamhällselit där folk bland annat tävlar om hur många styrelser de sitter i på en och samma gång
- jag kan inte på egen hand bygga och förändra samhället och för det måste jag lämna plats till andra att få blomma sitt engagemang och för mig att ta hand om mitt
- jag tänker inte vara den enda eller en av få som representerar en mångfacetterad grupp. Mängden kompetenta rasifierande unga kvinnor till exempel är stor det vore inte schysst mot någon om jag överrepsenterades. Vi är fler som kan vara ett alibi om vi nu behöver vara det. Ju fler vi är som kan dela på det utrymmet, ju större och starkare blir vi. Representation är inte = att en person alltid blir språkrör för en underrepresenterad heterogen grupp. Dessutom kan överrepresentation av dessa språkrör bidra till att socioekonomiska skillnader glöms och osynliggörs. Vissa saker visas inte helt på mitt ansikte, min etnicitet och min könstillhörighet och klass tillhör ett av dem tingen och det finns fler.
- jag vet att det kommer fler år och att jag inte behöver göra allt just i år
- vilja just nu är inte samma sak som att kunna och att vilja när det väl gäller
- jag som feminist måste gå emot min givna könsroll som lär mig att jag alltid ska tacka ja. Att allt är mitt ansvar och att jag annars får skylla mig själv ifall jag inte fått den där åtråvärda positionen.
- jag inte vill bidra till ett “fungerade civilsamhälle” för att ideella, särskilt kvinnor, jobbar häcken av sig och ändå inte får uppskattning eller erkännande. Det bidrar inte alltid till den politiska förändring som vi önskar se. Den tiden som vi faktisk lägger ner måste synas och den måste budgeteras för istället för att utnyttja ohälsosamt engagemang.
- jag tycker inte att utbrändhet är sexigt nog eller något som jag behöver på min meritlista. Min hälsa måste gå först.
- jag vill och behöver komma hem ibland direkt efter mitt arbete och inte göra ett skvatt för att hinna ifatt och inte bli avsatt.
- …
Varför tackar du nej?
Farida al-Abani
Folkhälsovetare och tobaksavvänjare som arbetar som projektledare för "Tobaksfri innerstad" på Stockholm stad och som tobaksavvänjare för Sluta-Röka-linjen. Har även enskild firma hon jag erbjuder tobaksavvänjning och föreläsning med fokus på tobak och hälsa. Är även svarare för umo.se för frågor om tobak. På fritiden är Farida aktiv inom nykterhetsrörelsen, tobakspreventionsrörelsen och miljörörelsen genom olika föreningar. Brinner för folkbildning, utveckla sitt och andras ledarskap och har ett hatkärlek till ordet engagemang. Kommer skriva om allt mellan himmel och jord på bloggen med stort fokus på civilsamhällets ansvar och roll. Faridas målgrupp är alla!
