Förra året lyssnade jag på ett föredrag av forskaren Peter Håkansson under mångfaldsveckan HELA Landskrona. Han har forskat på ungdomsarbetslöshet. Den vanligaste metoden för ungdomar att hitta ett arbete är genom släkt och vänner. Den metoden är framför allt viktig för dem som saknar högre utbildning. För dem som inte matchar de formella kraven i rekryteringsannonser, till exempel genom att de saknar högre utbildning eller arbetslivserfarenhet, är det nämligen svårt att hitta jobb genom kanaler som Arbetsförmedlingen. Dessa personer är ofta ungdomar. När arbetslösheten är hög är ungdomar särskilt utsatta eftersom konkurrensen om jobben är högre. Då blir det alltså ännu svårare för dem. ”När Arbetsförmedlingen borde fungera som bäst fungerar den som sämst”, säger Peter Håkansson.
Släkt och vänner är alltså den vanligaste metoden för ungdomar att hitta ett arbete. Här kommer Peter Håkansson in på föreningar. Genom att vara aktiv i en förening kan ungdomen få kontakter. Hen kanske träffar en föreningskompis som arbetar på en firma som vill anställa? Eller kanske någon i föreningen har en bekant som hen kan introducera sin föreningskompis för? Att anställa någon innebär alltid en risk och arbetsgivare föredrar ofta att rekrytera någon som de känner till, som har visat sig vara ansvarstagande och trevlig eller som någon de litar på har rekommenderat. Att ha kontakter är oerhört viktigt för att hitta ett jobb utanför de formella kanalerna. Vissa har redan gott om kontakter genom till exempel sina föräldrar. Alla har inte det. För dessa personer kan en förening vara fullständigt avgörande för om hen är arbetslös eller inte.
Hur stor skillnad pratar vi om? ”För en person 18-24 år minskar sannolikheten med ca 80 % att vara arbetslös om personen är medlem i en eller flera föreningar jämfört med att inte vara det”, skriver Peter Håkansson (sidan 85 i rapporten).
Jag har arbetat en hel del med kommuner som vill utveckla det lokala föreningslivet. Till exempel har jag varit i Gislaveds kommun under deras Demokrativecka. Jag föreläste och ledde diskussioner om vad det är för skillnad mellan medlemmar och kunder. Deltagarna var ungdomar i kommunen som var intresserade av att starta en förening. Jag har även varit i Lunds kommun. De bjöd in aktiva från alla ungdomsorganisationer som finns i Fritidsförvaltningens register. Tillsammans fick ungdomarna delta i en workshop om medlemsarbete, rekrytering och inkludering.
Föreningar leder till så mycket positivt i samhället. Människor blir delaktiga i en gemenskap, har roligt och kämpar för det som känns viktigt för dem. Det var uppenbart både i Gislaved och Lund: deltagarna brinner för frågorna de är intresserade av och nyfikenheten och engagemanget är stort. Föreningar kan fungera som demokratiskolor där människor lär sig att komma överens och påverka. Håkanssons forskning visar att föreningar även är viktiga ur ett ekonomiskt perspektiv, såväl samhällsekonomiskt som privatekonomiskt. Medlemskap i en förening kan vara fullständigt avgörande för om en individ går arbetslös eller inte. Det är en oerhört stor och viktig effekt.
Jag hoppas att vi framöver får se fler kommunala initiativ i stil med Demokrativeckan i Gislaved och workshopen i Lund. Kommuner gör klokt i att underlätta för medborgare att driva föreningar. Att som kommun arbeta aktivt för att stötta föreningslivet är rent ut sagt – mot bakgrund av Peter Håkanssons forskning – ett genidrag.
Om du vill veta mer kan du läsa hela rapporten Ungdomsarbetslösheten – om övergångsregimer, institutionell förändring och socialt kapital.
Charlotte Ovesson
Charlotte är processledare på Trinambai och redaktören bakom boken Starka tillsammans: tjugoen nulägesbilder av civilsamhället. Hon är ordförande för branschorganisationen Mångfaldsföretagarna.
