Jag tror på människors nyfikenhet. Jag tror också på att inte betrakta nyfikenhet så mycket som ett konstant personlighetsdrag utan snarare som en produkt av omständigheter. I min idealvärld är steget till att lära sig saker kort. Alla som är intresserade av att lära sig något vet vart de ska vända sig. Det finns något som passar dem. Kan alla människor hitta en studiecirkel, en förening, en podd, en dokumentär, en blogg, en bok eller något annat där de får lära sig något de är intresserade av på ett sätt som passar dem? Om de kan det får vi se hur nyfikenheten matas och växer. Om kunskapen inte finns tillgänglig finns en risk att nyfikenheten stagnerar: den tjänar ju ändå ingenting till.
Alla lär sig inte bäst genom att läsa eller lyssna. Vissa behöver göra saker fysiskt, till exempel spela rollspel. Finns det kvällskurser eller föreningar som passar dem? Om någon vill lära sig lite roliga baskunskaper om sociologi, växter, frimärken eller de senaste rönen inom rymdforskning, vart ska hen vända sig? Tänk att hen saknar högre utbildning och inte kan eller vill läsa akademiska texter.
Nyligen var jag på releasefest för boken [sek:s]. Författarna är med i RFSU Malmö och startade en studiecirkel för att skriva tillsammans. Det resulterade i [sek:s]: normkritiska erotiska noveller och dikter för unga människor. Boken innehåller en bred representation av sexuella identiteter och praktiker. Berättelserna visar även på vikten av samtycke och sexualupplysning finns inbakad i vissa texter. Det är den här typen av idéer jag vurmar för. Författarna ser ett behov av normkritisk erotik för unga. Vad gör de? Startar en studiecirkel och skriver en bok med skönlitterära berättelser. Nu kan unga människor utforska sin sexualitet och lära sig om sex genom en antologi med berättelser.
När det gäller nya sätt att lära sig och lära ut vill jag också lyfta fram vilka enorma möjligheter som bloggar och sociala medier innebär. De har öppnat upp för helt nya metoder att sprida och söka kunskap. Det finns massor av kunskap för den som vill lära sig om olika ämnen på olika sätt. Du kan lyssna på en podd eller läsa i en Facebookgrupp medan du sitter på tåget eller i väntrummet till tandläkaren.
För ett antal år sedan startade jag en blogg som heter Veckans vattenvarelse. Jag gillar vattenlevande djur och tyckte att det var roligt att söka information och lära mig mer om dem. Eftersom jag också gillar att skriva startade jag en blogg där jag presenterade ett vattenlevande djur i veckan. När jag startade bloggen trodde jag att mina följare på sin höjd skulle bestå av familj och nära vänner som förbarmar sig över mina udda intressen. Till min stora överraskning blev bloggen ganska stor. Nu är den tyvärr nedlagt på grund av tidsbrist. Kanske återupplivar jag den en dag.
Mitt favoritminne med Veckans vattenvarelse är när jag fick ett mail av ordföranden i en förening: ”Hej Charlotte! Läste din trevliga blogg och inlägget om ruda. Tänkte det kan vara kul för dig att veta att vi i vår förening vill återplantera ruda i en park där arten fanns från 1600-talet kanske fram till 1800-talet. Vi har nu en studiecirkel för att förbereda oss. Se även bifogade inbjudan till föredrag.”
Det som gör att det här mailet gjorde mig så glad är inte bara att mitt hjärta klappar för föreningar och folkbildning. En studiecirkel om rudor (en fisk, kanske inte den mest välkända) lät fantastiskt. Det som också gjorde just det här mailet speciellt var att jag genom Veckans vattenvarelse huvudsakligen hade förmedlat information: jag lärde människor om vattenvarelser. Men här fick jag en inbjudan till ett föredrag. Jag erbjöds möjligheten att själv lära mig mer. Jag blev i praktiken inbjuden till en gemenskap där jag kunde träffa andra människor med liknande intressen. Vi skulle kunna lära av och utveckla varandra.
Det här är mitt ideal vad gäller folkbildning: att människor möts och tillsammans lär sig något.
Nu driver jag ett Instagramkonto och en Facebooksida om statistik. Utöver vattenvarelser är statistik ett av mina nördområden. Jag ser så mycket missvisande och direkt felaktig statistik i nyheter, politiska debatter, reklam och andra sammanhang. På Instagram och Facebook visar jag upp exempel på statistik som används fel, förklarar var felet ligger, och tar också upp allmänna fakta om hur statistik fungerar och hur vi kan luras med den. Att detta ska göras på ett roligt och lättillgängligt sätt är självklart för mig. Inga förkunskaper om statistisk teori krävs.
Mitt mål är att dessa konton ska utvecklas till forum där människor kan diskutera statistik och skicka in tips och idéer. Jag vill föra samtal om statistik och statistikanvändning med människor som är intresserade och nyfikna på statistik. Vad vill de lära sig? Är bilder och text det bästa sättet för dem att lära sig detta, eller vill de ha något annat? Vill de vara med och utforma detta? Vilka exempel är roliga? Har de själva sett några bra och pedagogiska exempel? Vill de berätta om ett tillfälle när de själva blev lurade av statistik? Dessa samtal kan föras både på sociala medier och vid fysiska träffar. En studiecirkel där vi tillsammans diskuterar exempel på hur statistik används? Där nyfiken allmänhet och människor som på olika sätt kommer i kontakt med statistik i sin yrkesroll eller ett uppdrag (politiker, journalister, aktiva i fackförbund) får lära sig tillsammans? För mig låter det fantastiskt.
Tyvärr blev det ingen inplantering av rudor i parken. I studiecirkeln var de mycket entusiastiska, men det visade sig att det finns rödlistade ödlor i parken och att rudorna skulle förstöra beståndet. Jag vill tro att föreningen ändå fick ut något av sin studiecirkel. Gemenskapen, de roliga stunderna och de nya kunskaperna de skaffat tillsammans har ju ett värde i sig, även om det inte blev några rudor.
Charlotte Ovesson
Charlotte är processledare på Trinambai och redaktören bakom boken Starka tillsammans: tjugoen nulägesbilder av civilsamhället. Hon är ordförande för branschorganisationen Mångfaldsföretagarna.
