Erik Wagner och Ida Krusevi har startat initiativet #12org där de vill gå med i en ideell förening varje månad under hela året. Alexis Wicklin på Ledarinstitutet tog upp initiativet på sin blogg och ställer medlemskap och andra engagemangsformer emot varandra. Erik Wagner har redan svarat men jag vill ändå delar med mig några reflektioner.
Alexis Wicklin menar att fokuset på medlemskap är för snävt eftersom det finns många sätt att engagera sig. Han kritiserar ”övertygelsen om att medlemskapet i sig är lösningen när det i själva verket handlar om att våga låta människor formulera vad de vill åstadkomma och hjälpa dem att göra verklig skillnad.” Och så lägger han till ”Att vara medlem bedövar det dåliga samvetet.”
Och visst ligger det mycket i det. Många tror nog att de har gjort sitt genom att gå med i en förening. Samtidigt finns det många andra engagemangsformer som kan ha samma effekt, inte minst att ge pengar.
Jag delar uppfattningen att en del organisationer ensidigt snävar in sig på att värva så många medlemmar som möjligt utan att reflekterar varför. Men när en person väl har tagit steget att bli medlem finns det goda möjligheter att få henom att fördjupa engagemanget. Den andra rekryteringen kallar vi det för i Medlemsmodellen.
Alexis Wicklin fortsätter sitt inlägg genom att lista tolv sätt att engagera sig i en viss fråga och ställa dem mot ett medlemskap i en organisation som driver frågan. Vissa av de engagemang han föreslår är vettiga (starta en läxläsningsgrupp, låta två utvisningshotade tonåringar bo i gästrummet), andra har jag svårt att se som engagemang överhuvudtaget (hålla hastighetsbegränsningarna, spela golf mot en green-fee).
Det är särskilt ett exempel jag hakar mig upp på: ”Är det ett sämre eller mindre engagemang för föreningens idé […] att arrangera en välgörenhetsmatch med några kända fotbollsstjärnor till förmån för en kompis och andra som lider av kronisk smärta, än att bli medlem i Neurologiskt Handikappades Riksförbund?”
Ja, det är det.
Det vi ser här är två rätt olika former av engagemang som är vanskliga att jämföra och som jag tycker problematiskt att ställa emot varandra på det sättet. Det är förstås jättebra att hjälpa sin kompis. Det är viktigt att vi ställer upp för varandra. Och visst, det behövs inte alltid fasta strukturer för det. Framförallt står det inte på något sätt i motsatsförhållande till att bli medlem i Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR).
Men om vi nu ställer frågan om ett medlemskap i NHR eller arrangerandet av ett välgörenhetsmatch för en enskild person är ett bättre engagemang för NHR:s idé, så är det ändå medlemskapet som vägar tyngre. Ett medlemskap i NHR är ett ställningstagande för att alla med neurologiska sjukdomstillstånd ska få det bättre, inte bara personer en har en personlig relation till. Samma sak gäller för alla andra patientorganisationer. Det handlar om att förändra strukturer istället för att göra punktinsatser. Det är välfärd istället för välgörenhet.
Ett medlemskap är ett starkt ställningstagande för de frågor en organisation driver. Genom att gå med i en förening ger jag den mandat att företräda mig i samhällsdebatten. Ju fler medlemmar, desto tyngre vägar organisationens röst.
Sist men inte minst ger mig medlemskapet i en förening möjligheten att engagera mig bortom punktinsatser.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
