För ett tag sedan representerade jag en förening jag är aktiv i på en mässa. Jag hade inte varit med i att planera vår medverkan utan jag gjorde ett inhopp vid bokbordet. Det gick bra, många besökare var intresserade av våra frågor så det blev en del samtal och nya medlemmar. Rätt som det är ser jag Stefan Löfven närma sig. Hans blick sveper över materialet som ligger framför mig, vi får ögonkontakt – han verkar intresserad. Nu hade det varit naturligt att för mig att kliva ett steg framåt och inleda ett samtal. Men det kan jag inte. Det är ett bord mellan oss. Jag kan heller inte gå runt bordet, för det finns två, tre till bokbord på båda sidor i en lång rad, de bildar en barriär. Jag är instängd. Stefan Löfven går vidare.
Ett vanligt problem i monterarbetet är att bordet blir en barriär. Det skapar distans och i bullriga miljöer kan det göra det svårare att överhuvudtaget prata med besökare. Lösningen är att antingen ha broschyrställ istället för ett bord, eller att helt enkelt ställa sig framför bordet. Ändå envisas många att stå bakom bordet. Varför?
Det är tyvärr vanligt att bara köra i gamla hjulspår utan att reflektera kring syftet och upplägget. Det är egentligen inte så svårt att lyckas med sin monterinsats, men det krävs ordentlig förberedelse och en genomtänkt plan. Du kan läsa mer om det i Lilla monterboken.
Även själva ordet ”bokbord” ställer till det. Använder vi det ordet ser vi ett bord med böcker på framför oss. Fast det går alldeles utmärkt att presentera sin verksamhet utan vare sig böcker eller bord. Därför är monter ett mycket bättre uttryck.
Om vi hade hoppat över bordet från början hade jag kunnat prata om våra frågor med statsministern. När vi väl fick ögonkontakt och hade bordet emellan oss var det redan för sent – jag tror inte att Säpovakterna hade uppskattat om jag hade hoppat…
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
