I helgen hölls en stor demonstration mot nazistisk våld i Malmö. Malin Rindeskär drömmer om att alla i demonstrationen fortsätter mötas för att kämpa mot rasism i sin vardag.
På parallellgatan till gatan där jag bor, har ett flertal personer blivit attackerade med kniv i samband med internationella kvinnodagen. Nu ljuder trummorna från andra sidan Folkets Park. Slagverksensemblen Kuru Mapu kallar alla i Malmö att komma ut ur sina lägenheter och sluta upp i demonstrationen för att ta avstånd mot nazistiskt våld.
Inbjudan till söndagens demonstration når mig på många olika sätt: Genom Facebook-event och statusuppdateringar, affischer på elskåp, tidningsartiklar och samtal i fikarummet. ”Är det någon som har hunnit förbereda material för att prata om attacken och demonstrationen?”, undrar en av pedagogerna på Glokala folkhögskolan där jag jobbar. ”Jag hoppas att jag hinner gå med i själva tåget. Jag är med i arrangörsgruppen och ska sälja korv på Möllan”, fortsätter hon.
Mitt i debatterna om medias rapportering, polisens agerande och olika partiers och grupperingars ställningstagande är det skönt att se så många sluta upp i görande. Att se vänner, kollegor, bekanta och obekanta måla egengjorda skyltar, uppmuntra elever till diskussion och att också själv lära sig mer eller att envist ta sig ut trots en bruten fot, med stöd av kryckor och en vän, för att kunna räkna till ännu en person i folksamlingen på torget.
Över 9 000 personer har anmält sig på sociala medier inför demonstrationen. Skåne mot rasism, som samordnar arrangemanget, delar en bild med en karta över Möllevångstorget: ”Inför demonstrationen ställer vi upp oss på följande sätt! Du som inte är med någon grupp inbjuds att gå mellan några av blocken”, förklarar de.
”Mitt bästa råd inför varje demonstration är att gå runt och känna efter var man vill stå. Var man känner sig hemma och där stämningen känns rätt för en själv”, säger en vän i folkmassan.
Dagen efter vaknar jag till måndagsmorgonen med ett ryck. I drömmen har vi redan fortsatt vår vardag på samma sätt – alla 10 000 som slutit upp i demonstrationen har bestämt sig för att kämpa mot rasism varje dag. ”Hur ordnar vi fika till alla? I vilka lokaler ska vi vara?” frågar jag gruppen som följt med mig från demonstrationståget in i drömmen. På ett papper skissar vi alla mötesplatser som finns i Malmö idag och alla som vi vill skapa. Listan blir lika lång som demonstrationståget. ”Känn efter var just du känner dig hemma”, uppmanar jag några som säger att de vill hitta formen för sitt engagemang.
Sedan ringer väckarklockan för mig och 10 000 andra antirasister. Vi vaknar med ny energi!
Malin Rindeskär
Malin Rindeskär jobbar som kommunikatör på Glokala folkhögskolan. Hon har studerat Leadership for Sustainability på Malmö högskola, guidat till engagemang genom Frivilligcentra Malmö och har varit deltagare och arrangör i olika kulturutbyten.