förening för alla
Folkrörelsepodden – avsnitt 5: Demokratimodellen
Folkrörelsepoddens femte avsnitt är ett extrainsatt specialavsnitt tillägnad boken Demokratimodellen – gör din förening livskraftig och inkluderande. Författarna Mirella Pejcic och Thor Rutgersson pratar om boken och går igenom vad den innehåller.
Thor Rutgersson
Thor Rutgersson arbetar med folkbildning, skriver i jobbet och privat, skriver låtar och spelar in dem som hobby samt är Nintendo- och serietidningsnörd. Thor är även en av författarna till Demokratimodellen.
Folkrörelsepodden – avsnitt 4: Maria Johansson från Folkpartiet
I Folkrörelsepoddens fjärde avsnitt samtalar Thor Rutgersson med Maria Johansson, tidigare ordförande i DHR och nu ansvarig för Folkpartiets arbetsgrupp för en förnyad funktionshinderpolitik – en del av ett omfattande kommissionsarbete inom FP. Maria är också vice ordförande i Funktionella Liberaler.
Det blir ett samtal om att gå från att påverka politiker till att själv bygga politik – om funkofobi och nya diskrimineringslagar och om hur vi gör oss tillgängliga för tillgänglighet. DHR står för ”Delaktighet, Handlingskraft och Rörelsefrihet” och är en organisation för personer med nedsatt rörelseförmåga. Främst arbetar DHR med inflytande och påverkansarbete.
Folkrörelsepodden finns på iTunes, Podcaster och Podbean.
Thor Rutgersson
Thor Rutgersson arbetar med folkbildning, skriver i jobbet och privat, skriver låtar och spelar in dem som hobby samt är Nintendo- och serietidningsnörd. Thor är även en av författarna till Demokratimodellen.
Vi måste våga se oss själva i spegeln
Ibland är det inte lätt att se sig själv i spegeln. Det kan vara smärtsamt. Saker och ting ser inte riktigt ut som vi vill eller tänker oss i våra egna huvuden. Men utan att titta går det inte att påbörja en förändring.
Det här handlar förstås inte om utseende. Rädslan att titta sig själv i spegeln är en liknelse och den ska appliceras på civilsamhället. I vår sektor gillar vi att prata. Vi gillar stora ord. Vi gillar att ta ställning. Men samtidigt som vi vurmar för det öppna och demokratiska samhället ser det stundtals väldigt homogent och normativt ut i våra medlemsregister, på våra arrangemang och i våra verksamheter.
Det sägs att ”den moderna människan” är engagerad på nya sätt. Det sägs att de traditionella rörelserna krymper och riskerar att dö ut. Och runt om i vårt land ordnas möten för att diskutera hur vi ska nå nya grupper och engagera nya människor. Men att öppna sin dörr för nya tankar och idéer handlar inte om rätt formspråk eller om att öppna konton i de trendigaste medierna.
Vi tror att resan mot vitala och framåtsyftande rörelser och föreningar börjar med den där spegeln från inledningsstycket. Organisationer som vill engagera bredare och nå längre måste vara öppna, demokratiska, jämlika, jämställda och transparenta. Vi vill gärna tro att vi är alla de sakerna – men när vi tittar noggrant i spegeln kommer vi att upptäcka att det finns massor av hinder och trösklar som hindrar människor från att engagera sig.
Detta är inte negativt. Det betyder att det finns saker vi kan göra för att bli mer levande, mer samhällsomdanande, mer relevanta för människor.
Mirella Pejcic och jag har skrivit en bok som heter Demokratimodellen. Boken är en respons på det klassiska uttalandet ”Vi är öppna för alla men ingen vill komma”. Med start i ambitionen att en förening eller en rörelse vill arbeta på nya sätt och bli mer öppen och demokratisk går vi igenom tio områden som vi tror är avgörande för att hitta dynamiska former för sina hjärtefrågor och sin värdegrund. Vi blandar teori och praktiska tips för att ge både kontext och konkreta åtgärder som leder framåt.
Boken innehåller också intervjuer med spännande eldsjälar som på olika sätt arbetar med jämlikhet, jämställdhet, demokratisering och normkritik. Demokratimodellen introducerar begrepp som intersektionell analys och kulturkompetens på ett praktiskt och handlingsinriktat sätt samtidigt som vi ger teoretisk bakgrund och fiktiva exempel från situationer och sammanhang som aktiva, ledare och medlemmar i föreningslivet och ideella organisationer kan känna igen.
Vi tror att vår bok kan bli ett viktigt verktyg för organisationer och rörelser som vill arbeta mer dynamiskt men som behöver någonstans att börja gräva. Någonting som gör det lite enklare att titta i den där spegeln. För med rätt ingång är det inte läskigt. Det som syns i spegeln behöver inte vara brister eller fel – det kan lika gärna vara potential och möjligheter.
Thor Rutgersson
Thor Rutgersson arbetar med folkbildning, skriver i jobbet och privat, skriver låtar och spelar in dem som hobby samt är Nintendo- och serietidningsnörd. Thor är även en av författarna till Demokratimodellen.
Vem bär ansvaret för utmattningsfällan?
Feministiskt initiativ meddelar idag att Sissela Nordling Blanco, partiledare och gruppledare i Stockholms stadshus, är sjukskriven på grund av utmattningssymptom.
Vi har tidigare skrivit om psykisk ohälsa bland oss som är engagerade i ideella organisationer här på bloggen, läs bland annat Thor Rutgersson som vill att vi bryter tystnaden och mitt inlägg med några förslag på sätt att göra våra organisationer mer hållbara.
Jag känner inte Sissela Nordling Blanco och vet ingenting om vad som har lett fram till hennes sjukskrivning. På sociala medier hälsar hennes vänner, bekanta och anhängare att hon ska krya på sig, skickar kärlek och styrka. Flera tackar henne för att hon jobbat så hårt för den goda saken, någon skriver att det nu är hennes tur att ta hand om sig och vila.
Jag kan inte låta bli att bli provocerad av det där. Inte av all kärlek, det är gott och bra och jag hoppas att all styrka och värme gör återhämtningen lite, lite lättare. Det som provocerar mig är kommentarerna som får det hela att låta normalt. “Vi kan alla råka jobba lite för mycket, tack för att du satsat så hårt, nu får du vila dig och komma tillbaka med nya krafter.”
Normaliseringen av stressen är det som provocerar mig. Vi kan inte ha det så här. Det kan inte anses normalt och vettigt att någon jobbar sig sönder och samman, kramar ur det sista ur sig själv som ur en disktrasa, för att sedan behöva stänga ner fullständigt för att över huvud taget överleva. Det måste finnas ett bättre, mer hållbart sätt att förändra världen.
Jag vill åter poängtera att jag inte vet någonting om Nordling Blanco och hennes situation. Men jag vet att hon inte är ensam.
Någon skriver på Feministiskt Initiativs Facebooksida: “Krya på dig Sissela, och snälla FI: Se till att bli det parti som går i täten för frågor gällande psykisk ohälsa och utmattningssymptom nu! Gigantiska samhällsproblem som negligeras av de politiska partierna.” Jag hoppas att Feministiskt Initiativ lyssnar. Liksom alla andra organisationer med syfte att förändra världen.
Det här är vad som behövs:
På samhällsnivå: Mer kunskap om psykisk ohälsa. Mindre tabu. Upprättande av människovärdet, ditt värde ligger inte i din prestation. Politiska lösningar som skapar ett samhälle där vi har tid att leva och må bra.
På organisationsnivå: Strukturer för att motverka och hantera stress. Mindre ensamarbete, särskilt på ledarpositioner. Strategier för att skydda och hjälpa dem som utsätts för hot och hat. Tydligare roller och arbetsbeskrivningar. Bättre konflikthantering. Kulturförändringar som gör att stress inte är status.
Jag skulle faktiskt vilja lägga till ett slut på dumsnåla teknikbeslut också – ledare som lägger sin tid på att göra världen bättre ska ha den senaste mobiltelefonen, en dator som inte strular och ett blixtsnabbt internet.
Det finns massor av sätt att hantera stress på individnivå också. Men jag vill inte skriva om dem idag. Det kan inte vara upp till varje individ att lära sig meditera, äta rätt, motionera eller bli mästare på att-göra-listor för att kunna hantera en ohållbar arbetssituation ett litet, litet tag till.
Det svåra är ju att de som går in i väggen ofta är de som har det yttersta ansvaret i organisationen. Så vems ansvar är det egentligen att förändra det här? Och var börjar vi?
Har du tankar som du vill dela med dig av? Det kan du göra här:
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Folkrörelsepodden – avsnitt 3: Per Herngren om motstånd och ickevåld
I Folkrörelsepoddens tredje avsnitt samtalar Thor Rutgersson med Per Herngren, legendarisk profil inom motståndsrörelser och ickevåld. Per föreläser globalt om att bryta maktordningar genom olydnad – och har suttit fängslad för sin kamp. Det blir ett samtal om Pers älskade Hammarkullen där hans engagemang startade, om att vända sig från centralmakter för att skapa nya ordningar, om samtidsslaveriet, om feministiska mötestekniker och om att även göra motstånd mot sig själv och sina invanda mönster.
Folkrörelsepodden finns på iTunes, Podcaster och Podbean.
Thor Rutgersson
Thor Rutgersson arbetar med folkbildning, skriver i jobbet och privat, skriver låtar och spelar in dem som hobby samt är Nintendo- och serietidningsnörd. Thor är även en av författarna till Demokratimodellen.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!