Tänk dig en välutbildad och motiverad person med tio års föreningserfarenhet som går med i en ideell organisation för att engagera sig. Visst borde lokalföreningen som får detta tillskott jubilera? Tänk dig vidare att personen är 23 och att den ideella organisationen är ett politiskt parti. Då kan reaktionen snarare bli ”du är ju ung, så du kan gå med i ungdomsförbundet och affischera i några år.”
Svenskarnas engagemang är större än någonsin, men det är också mer rörligt en tidigare. Människorna engagerar sig inte längre hela livet i en och samma organisation utan det är blir allt vanligare att de engagerar sig olika rörelser under olika faser av livet. I grunden är det en positiv utveckling, för om folk klamrar sig fast vid sina poster leder det till stagnation och i förlängningen till zombieföreningar.
De föreningar det går bra för har insett vikten av att nya medlemmar ska känna sig välkomna. De flesta politiska partierna har dock inte riktigt hängt med i svängarna. Särskilt på lokal nivå kan det finnas en kultur som gör att en ny medlem får brygga kaffe och sätta upp affischer i några år innan det blir aktuellt med ett uppdrag som suppleant någonstans. Erfarenheter från andra organisationer värderas ofta ganska lite. Ofta handlar det inte ens om att det blir så av rent slentrian, vissa tycker ser det som förutsättning att ha känt någon i flera år förutsättning för att kunna lita på personen.
Inte så överraskande då att de politiska partierna i Sverige har tappat fem av sex medlemmar under de senaste 30 åren. Människorna engagerar sig istället i andra sammanhang där deras kompetens och engagemag tas tillvara. Det är oroväckande med tanke på hur många viktiga förtroendeuppdrag som tillsätts av partierna: kommunala styrelser och nämnder, nämndemän i tingsrätten med mera. Alla dessa poster ska fyllas och om det finns färre partimedlemmar blir det antingen mindre kvalificerade personer som får uppdragen eller så får de ta flera uppdrag samtidigt. Det ledar antingen till att de har mindre tid att lägga på sina uppdrag eller också ökar risken för utbrändhet.
Ett problem som går hand i hand med detta är att de politiska partierna är dåliga på att rekrytera brett, de är inte representativa för befolkningen i helhet. Det nuvarande politiska systemet bygger i stor utsträckning på att kanalisera medborgarnas politiska engagemang genom partierna. Därför är partiernas bristande förmåga att rekrytera brett ett samhällsproblem.
Det som behövs är en långsiktig och lokalt förankrad engagemangsstrategi där medlemmar kan utvecklas och växa med sina uppgifter.
Det som inte behövs är kampanjstrategier där medlemmarna bara ses som fotfolk för flygbladsutdelning och dörrknackning.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
