Forskning visar att Sverige nästintill saknar högskoleutbildningar inriktade på det civila samhället och dess ideella organisationer. Detta blixtbelyser frågan om utformningen av eftergymnasiala utbildningar som fokuserar ideell sektor och idéburen organisering.
I år startar Ersta Sköndal högskola Sveriges första masterprogram i socialt arbete med inriktning mot det civila samhället: ”Civilsamhället och välfärdens organisering”. Bakgrunden till utbildningen är att Sverige är ett unikt land när det kommer till föreningsliv och ideellt engagemang. Varannan svensk uppger exempelvis att de under ett år gör en insats i civilsamhället och runt 150 000 personer är idag anställda inom den ideella sektorn. En stor del av masterprogrammet fokuserar därför på det civila samhällets roll i det sociala arbetet.
Detta program vid Ersta Sköndal högskola aktualiserar frågan om hur morgondagens idéburna ska utbildas. Är denna typ av utbildningar önskvärda? Vad ska det i så fall undervisas i? Vem ska anordna och genomföra dem? Eller, om svaret är att dessa utbildningar är olämpliga – vad är då alternativen?
Inom ramen för en studie om utbildning av ideella ledare i Norden visar bl a Johan Hvenmark och Karin Robertsson, Ersta Sköndal högskola, att Sverige avviker i ett internationellt perspektiv. Trots att det svenska civilsamhället är relativt omfattande i jämförelse med andra länder har vi till skillnad från exempelvis USA knappt några kurser och program på högskolenivå som fokuserar idéburen organisering.
Masterprogrammet “Civilsamhället och välfärdens organisering” tycks således vara ett av mycket få undantag som idag bekräftar regeln om Sverige som landet annorlunda. Men, ska vi nöja oss härvidlag? Är det rätt och riktigt att man i de flesta andra västerländska länder kan gå fleråriga universitetsprogram som sätter idéburen organisering i centrum medan Sveriges samtliga universitet och högskolor tillsammans knappt kan erbjuda en handfull kurser i ämnet?
Eller är det så att det faktiskt inte ska erbjudas den är typen av utbildningar inom högskolor och universitet? Som ett alternativ har ju Sverige en lång folkbildningstradition, där frånvaron av betyg samt det fria och frivilliga betonas som centrala pedagogiska principer. Det är kanske inom denna ram morgondagens anställda, frivilliga och ledare inom det svenska civila samhället ska utbildas?
För samma studie visar också, i linje med denna folkbildningstradition men i bjärt kontrast till situationen i många andra länder, att det samtidigt finns ett stort utbud av relevanta kurser och program utanför den formella universitets- och högskolevärlden. Här erbjuds en rik flora av kurser, program och seminarier i allt från styrelsekunskap och marknadsföring till strategiskt ledarskap speciellt inriktat på idéburen verksamhet.
Forskningen om utbildning av ideella ledare och lanseringen av masterprogrammet vid Ersta Sköndal högskola blixtbelyser frågan om utformningen av eftergymnasiala utbildningar som fokuserar ideell sektor och idéburen organisering. Oavsett om man bejakar eller motarbetar en akademisering av idéburen utbildning vore en initierad debatt kring utbildningarnas innehåll, anordnare och pedagogisk form välkommen.
Ola Segnestam Larsson
Biträdande prefekt, Institutionen för socialvetenskap, Ersta Sköndal högskola
