Det finns alldeles för många föreningar utan verksamhet, zombieföreningar. Niklas Hill vill lägga ner dem och kanalisera engagemanget till någonting meningsfullt.
I mitt arbete på Trinambai ser jag dagligen vilka fantastiska insatser som görs i det civila samhället. Jag ser hur eldsjälar åstadkommer stordåd med små resurser. Jag ser hur engagemang kan vara smittsam. Tyvärr ser jag alltför ofta även raka motsatsen.
Det finns en hel del föreningar som är mer eller mindre döda men som hålls vid liv genom konstgjord andning. Det kanske finns bidrag att kvittera ut genom att ha en förening, även om den inte har verksamhet. Eller också finns det en föreställning om att det skulle vara ett misslyckande att lägga ner.
Jag brukar kalla dessa odöda föreningar för zombieföreningar.
En zombieförening kan ha tappat bort sitt syfte någonstans på vägen. Den kanske har missat utvecklingar i samhället och fortsätter kämpa en kamp som har vunnits för länge sedan. Eller också har den aldrig haft ett vettigt syfte överhuvudtaget.
Istället för att påverka samhället är zombieföreningen upptagen med att förvalta sig själv. Möten handlar om formalia. Ingen får engagera sig utan ett förtroendeuppdrag. Allting ska göras på exakt samma sätt som det alltid har gjorts.
Karakteristiskt för zombieföreningar är ett evigt klagande över att ingen vill engagera sig. Allra helst klagas det på ungdomar som inte vill engagera sig överhuvudtaget. Att all relevant forskning visar på raka motsatsen tas det ingen hänsyn till. Zombieföreningens styrelse kan nämligen redan allt om föreningsfrågor och behöver därför inte lyssna på idéer utifrån.
Även i annars mycket välfungerande organisationer kan det finnas zombieföreningar på lokal nivå. Det finns förbund som gör ett fantastiskt arbete centralt och som attraherar många nya medlemmar. Men när dessa nya medlemmar sedan vill engagera och hamnar i en zombielokalförening, så skräms de bort direkt.
Det finns vissa som menar att all föreningsengagemang är bra. Att även ett engagemang i en zombieförening är en demokratiskola. Jag håller absolut med om att föreningslivet är en fantastisk demokratiskola. Jag har själv tillbringat hela nätter med att diskutera en ny politisk plattform. Jag har åkt långa vägar till stämmor med ändlösa diskussioner om ganska oviktiga ändringar i stadgarna. Det är klart att jag har lärt mig en massa på det: tålamod, lösa konflikter, hantera rättshaverister… Men ingen av de föreningar som jag har varit aktiv i har fastnat i att förvalta sig själv. Det har alltid funnits ett syfte som varit större en organisationen.
Om en zombieförening är en demokratiskola – vad är det som står på läroplanen då? Att engagemang är meningslöst. Att ingenting kommer att förändras. Att demokrati går ut på maktspel om oviktiga poster. Skulle du vilja ha en folkvald församling där majoriteten av ledamöterna har fått sin demokratiskolning i zombieföreningar?
Tänk dig en person som inte har varit i kontakt med föreningslivet tidigare. Vad tror du kommer att hända om hen börjar engagera sig i en zombieförening? I bästa fall blir hen uttråkad och letar efter något annat att engagera sig i. I värsta fall drar hen alla föreningar över en kam och kommer att avfärda all form av ideellt engagemang som slöseri med tid.
Jag är fullt medveten om att folk som är aktiva i zombieföreningar lever i tron av att göra nytta. Och kanske är även en illusion av mening bättre än insikten av total meningslöshet.
Men tänk om all tid, engagemang och passion som slösas bort på formalia i zombieföreningar istället kunde kanaliserats till att förändra samhället. Det är så mycket som behöver göras…
Jag skulle inte jobba heltid med föreningsutveckling om jag inte hade varit övertygad om att ideella föreningar behövs. Det är inte föreningen som organisationsform det är fel på. Tvärtom är den demokratiska och medlemsstyrda föreningen fortfarande ett utmärkt verktyg för samhällsförening. Jag tror inte på ett civilsamhälle som är så professionaliserat att medlemmarna lämnas maktlösa. För det är just då det uppstår zombieföreningar på lokal nivå.
Den ideella föreningen är en välbeprövad organisationsform som definitivt har en framtid. Men den får aldrig bli ett självändamål. Därför säger jag: Lägg ner alla zombieföreningar!
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
