Igår skrev Joar Horn (M) en debattartikel i Aftonbladet i vilken han kopplar kravallerna i Husby till att ungdomsorganisationer får statligt stöd. Därför argumenterar han för att dra in statsbidraget till ungdomsorganisationer och ge pengar till idrotten istället. Nog håller den offentliga diskussionen om det civila samhället oftast ingen särskilt hög nivå, men Joar Horns artikel är ett lågvattenmärke.
Vi kan gå genom hans text punkt för punkt.
”218 […] organisationer och förbund får […] dela på sammanlagt 258 miljoner kronor varje år – pengar som delas ut helt utan krav på motprestationer. Det enda man behöver uppfylla för att vara bidragsberättigad är några få grundläggande krav som rör bland annat hur länge man har funnits och hur många medlemmar man har. Det är självfallet fel att skattepengar delas ut på så lättviktiga grunder.”
Poängen med att dela ut bidrag utan att lägga sig i själva verksamheten är att stärka ett fritt civilsamhälle utan statlig styrning. Bidrag till barn- och ungdomsorganisationer ges “för att skapa bättre förutsättningar för barn och ungdomars självständiga organisering och inflytande i samhället” som det står på Ungdomsstyrelsens hemsida. Dock finns det olika formella krav på de organisationer som söker bidrag, bland annat ska de vara demokratiskt organiserad och rikstäckande.
”Ämnet är extra aktuellt och brännhett nu – bokstavligt talat – eftersom organisationen Megafonen, som bär en stor del av ansvaret för kravallerna och bilbränderna i Husby de senaste dagarna, får stöd för sin verksamhet av Ungdomsstyrelsen.”
Här riktar Joar Horn allvarliga anklagelser mot en organisation utan att ha bevis eller ens argument för det.
”Vad gör då de övriga över 200 organisationerna med sina pengar? Om detta är lite känt eftersom Ungdomsstyrelsen inte har någon avancerad granskning där pengarna i detalj måste redovisas.”
Detta är helt enkelt inte sant.
”Jag själv, och många ansvariga politiker med mig, har en bakgrund i ungdomsförbunden, och har på nära håll kunnat se vad Ungdomsstyrelsens bidragspengar har gått till där. Dyra övernattningar på hotell i samband med konferenser, subventionerade medlemskap samt heltidsarvoderade förtroendevalda och ombudsmän med diffusa uppgifter har varit mer regel än undantag.”
Nu vill jag inte gå in på vilket politiskt ungdomsförbund Joar Horn (M) kan tänkas ha ett bakgrund i. Men de allra flesta ungdomsorganisationer använder sina bidrag avsevärt mycket bättre än så. Det är bara att kolla in verksamhetsberättelserna för att se vilken fantastisk verksamhet som bedrivs i ungdomsorganisationer.
”Det enda moraliskt försvarbara argumentet för att fördela denna stora summa pengar är att ge den till något som ger en tydlig samhällsnytta tillbaka.”
Ungdomsorganisationer (och andra föreningar för den delen) är en demokratiskola. Det är i föreningslivet medborgarna kan lära sig att kompromissa och lösa sina konflikter på ett fredligt sätt. Det är där människor med olika bakgrund möts och där det bildas socialt kapital.
Själv tycker jag att mer demokrati är en fantastisk samhällsnytta. Joar Horn lyfter istället idrottens bidrag till folkhälsan. Det är förstås samhällsnytta också. Men jag ser inte poängen med att ställa dessa mot varandra. En mer nyanserad bild ges i Sektor3:s rapport Demokratiskola eller hälsoprojekt.
Att kasta sten må vara en korkad protestform. Men de som håller på med det har inte lärt sig något annat sätt att kanalisera sin ilska. Så om de senaste dagarnas händelser har visat en sak, så är det att det behövs ett starkare civilsamhälle i miljonprogrammet.
Ps. Läs gärna Felix Königs inlägg i debatten också. Ds.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
