Så här års brukar valberedningar sätta igång sitt arbete på allvar inför vinterns årsmötessäsong. Det är ett ansvarsfullt och ofta underskattat arbete. Valberedningens huvudsakliga uppgift är att föreslå årsmötet/kongressen kandidater för styrelsen och andra förtroendeuppdrag. Att vara valberedare innefattar även en annan, trist men nödvändig, uppgift: berätta för kandidater att de inte kommer bli nominerade.
Om valberedningen har lyckats i sitt arbete finns det fler kandidater än vad det finns platser att fylla. Då gäller det att sammansätta en grupp som speglar samhällets mångfald och som har olika kompetenser som kompletterar varandra. Men även om det är brist på kandidater betyder det inte att alla ska nomineras automatiskt. Det kan finnas kandidater som helt enkelt inte är lämpliga för uppdraget. Det kan låta hårt, men engagemang i sig räcker inte för ett förtroendeuppdrag, det behöver också finnas den nödvändiga kompetensen eller i alla fall utvecklingspotential.
Det viktiga är att göra det på ett bra sätt. Det behöver inte bli en traumatisk upplevelse att inte bli nominerad om valberedningen är transparent och delar med sig sina resonemang. I vissa fall kan det vara läge att hänvisa till annat engagemang i föreningen. Om det är så att kandidaten inte är redo för uppdraget än, så kan det vara en bra idé att tipsa om utvecklingsmöjligheter. Så kanske hen kan söka igen nästa gång?
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
