förening för alla

Vem hanterar krisen?

av | aug 15, 2014

Den stora skogsbranden i Västmanland har väckt flera debatter i svensk offentlighet: om klimatförändringarnas konsekvenser, om resurserna för krisberedskap, och om masskommunikation i en ny tid. En central fråga – både i arbetet på marken och i diskussionen på sociala medier – har varit civilsamhällets roll i krishanteringen.

Det gamla totalförsvaret – inklusive civilförsvaret – är nedlagt. Något som dock har levt vidare är de frivilliga försvarsorganisationerna. Denna del av det svenska civilsamhället är kanske mindre känd för många, men blir mer aktuell i kris. Idén med dessa organisationer är att utifrån en mängd olika inriktningar och specialiteter – individuellt säkerhetsmedvetande, kommunikation och samband, logistik och transporter – stödja samhälle och myndigheter vid stora påfrestningar. Fokus har på senare år delvis förskjutits från försvar till krisberedskap. Bland dessa organisationer har till exempel Civilförsvarsförbundet varit aktiva under skogsbranden i Västmanland, inte minst genom så kallade frivilliga resursgrupper  i samverkan med de berörda kommunerna. Ett annat exempel är Criscom, vars medlemmar arbetat med stöd till informationssamordning.

Arbetet kring branden aktualiserar några intressanta perspektiv på relationerna mellan stat, civilsamhälle och medborgare när det gäller krishantering. Samverkan mellan myndigheter och det civila samhället – till exempel i frivilliga resursgrupper – kan ses som en klar styrka. Att olika delar av samhället tillsammans organiserar sig för att hantera exceptionella händelser kan vara ett exempel på hur kreativt och effektivt resursutnyttjande leder till högre resiliens.  Många röster i debatten har dock uttryckt bestörtning över att inblandade myndigheter – kommuner, länsstyrelse, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Försvarsmakten – uppenbarligen inte har klarat av att själva förse personal och frivilliga med grundläggande förnödenheter, såsom kläder och mat. Att myndigheterna är beroende av frivilliga insatser och spontana insamlingar för detta blir då särskilt anmärkningsvärt när det nu inte är fråga om en nationell kris, och det till exempel inte har varit något avbrott i livsmedelsförsörjning eller störningar i transportnätverk.

Samtidigt som civilsamhällets engagemang kan utgöra ett tecken på flexibilitet och robusthet väcker det alltså frågor i offentligheten om inte grundläggande beredskap för kriser och störningar bör höra till de områden där stat och kommuner garanterar en rimlig lägstanivå av beredskap. I praktiken kan detta på många sätt vara en fråga om information. I ett samhälle med allt större och mer splittrade informationsflöden kommer kommunikation att bli en allt viktigare del av krisberedskapen.  Man måste kunna hantera krisen, men man måste också kunna kommunicera till medborgarna att – och kanske till och med hur – man gör det.

Här aktualiseras också frågan om det spontanengagemang som ofta väcks vid större kriser – och som kan krocka med det faktum att det som behövs vid allvarliga händelser är personer som inte bara är på plats utan också är utbildade och övade. Detta dilemma är givetvis inte alls olikt det som finns i alla föreningar och politiska partier: hur ska vi uppnå våra mål och samtidigt ta vara på befintligt engagemang utan att ha för höga trösklar för potentiella medlemmar eller aktiva? Ur ett bredare perspektiv belyser diskussionen om civilsamhällets roll i hanteringen av skogsbranden två avgörande frågor: fungerande krisberedskap och demokratiskt förankrad säkerhetspolitik.

Johan Larnefeldt

Johan Larnefeldt arbetar med omvärldsbevakning och kunskapsspridning inom säkerhetspolitik, för Folk och Försvar och som frilansare.

om

Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.

Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.

Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.

Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!

[caldera_form id="CF5e9dc4cfe36e4"]

Sex tips för medlemsrekrytering i coronatider

När varje fysiskt möte innebär en smittorisk kan medlemsrekrytering vara en utmaning. Hur kan vi rekrytera när vi inte har möjlighet att träffas? Här kommer sex tips för att lyckas med att attrahera, rekrytera och välkomna medlemmar i coronatider. 1. Tänk på att många...

Omvärldsbevakning

En styrelse som saknar information och analys gällande omvärldshändelserna kan sakna styrning och innehåll. Omvärldsbevakning bör vara en av styrelsens kontinuerliga uppgifter. Bevakning och analys av relevanta händelser är nödvändiga för en välfungerande styrelse....

Stötta föreningslivet – minska ungdomsarbetslösheten!

Förra året lyssnade jag på ett föredrag av forskaren Peter Håkansson under mångfaldsveckan HELA Landskrona. Han har forskat på ungdomsarbetslöshet. Den vanligaste metoden för ungdomar att hitta ett arbete är genom släkt och vänner. Den metoden är framför allt viktig...

Relevanta om tio år?

Det är inte ovanligt att organisationer som har funnits länge undrar om de kommer att förbli relevanta om några decennier framöver. Frågan om relevans handlar i grund och botten om föreningens ändamål men även om medlemsnyttan, engagemang och inkludering. Föreningen...

Vänstra handen vice

När jag nyligen blev tvungen att avlägsna mig från styrelsen på grund av sjukdom klev vice ordföranden fram och ledde styrelsens arbete. Vice ordföranden tog med andra ord över ordförandeposten när jag som ordförande blev förhindrad. Det handlar om en viktig...