förening för alla
Total okunskap eller försök till drev?
”Mehmet Kaplan är indragen i miljontvist” löd rubriken i Expressen häromdagen. Det låter ju smaskigt och genererar visst en hel del klick. Kaplan har ju nyligen blivit statsråd och då kan det vara relevant att granska vad han har gjort tidigare. Problemet är bara att hela caset bygger på redaktionens bristfälliga föreningskunskap. Tittar vi lite närmare på artikeln rasar allting ihop som ett korthus.
Det som har hänt är tydligen att Mehmet Kaplan satt mötesordförande på ett årsmöte där medlemmarna beslöt att lägga ner föreningen. Lägg märke till att Kaplan var mötesordförande, inte ordförande. Det är två roller som låter snarlik, men skillnaden kunde knappt bli större. Mötesordförandens uppgift är mest att fördela ordet, se till att mötet följer stadgarna och underteckna protokollet. Det är vanligt med externa mötesordföranden, inte sällan agerar föreningar mötesordföranden åt varandra. När mötesordföranden inte är medlem i föreningen själv – som i det här fallet – ska hen inte medverkar i beslutsfattandet utan se till att besluten fattas korrekt. Särskilt om det finns konflikter i en förening är det en bra idé att ta in en extern mötesordförande som är neutral i konflikten.
I den förening Expressen skriver om verkar det vara så att ett antal medlemmar är missnöjda med de beslut som årsmötet har fattat. Föreningen har haft mer än en miljon i tillgångar, så visst är det befogat med en granskning när medlemmar ifrågasätter om saker och ting har gått rätt till. Framförallt gäller det att reda ut om de aktuella besluten har fattats på ett korrekt sätt. I sammanhanget är det två frågor som är centrala. Dels handlar det om mötets behöriga utlysning: har alla medlemmar fått kallelsen inom den tid som stadgarna föreskriver? Och dels om protokollet från mötet är korrekt.
Istället bygger hela artikeln på att Mehmet Kaplan borde veta vart föreningens tillgångar tagit vägen eftersom han har suttit mötesordförande. I en underrubrik benämns han även som ”ordförande” (inte mötesordförande) och artikeln illustreras med en bild på det undertecknade årsmötesprotokollet. Kaplan kommer visserligen till tals i artikeln: ”Kaplan uppger att han inte är medlem i föreningen och att hans uppgift som mötesordförande var att ‘se till att mötet sker enligt stadgarna och enligt mötesdeltagarnas vilja. Så skedde också.’” Det är en korrekt beskrivning av vad rollen som mötesordföranden går ut på och därmed faller egentligen hela caset. Problemet är bara att detta presenteras som en partsinlaga, inte som föreningsjuridisk fakta.
Personligen har jag ingen som helst insyn i den aktuella konflikten utöver att jag har läst Expressens artikel. Tyvärr dyker det upp alltmer frågetecken ju oftare jag läser artikeln. Texten är virrig och det är svårt att få en uppfattning om vad som egentligen har hänt. Det nämns ett årsmöte där medlemmarna har beslutat om att avveckla föreningen – ändå finns det tydligen en ny styrelse. Ledamöter i denna nya styrelse talar om ”den förra styrelsens årsmöten” utan att få någon följdfråga på det. Det är grundläggande föreningskunskap att det inte är styrelsen utan alla medlemmar som fattar beslut på årsmötet.
Det är ganska uppenbart att artikelns författare inte vet vad han skriver om. Att Expressen ändå publicerar artikeln och förser den med en skandalrubrik kan ha två anledningar: Antingen total okunskap. Eller också är det kampanjjournalistik.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
En agenda med tid för det viktigaste
En av styrelsens viktigaste uppgifter i en förening är att visionera. Är ni på väg åt det håll ni vill vara på väg? Gör ni rätt saker på rätt sätt för att komma närmare era mål?
Det gäller att ta sig tid att lyfta blicken och ta reda på det. Att se på organisationen ur ett fågelperspektiv och fundera över vilka beslut som skulle behöva fattas för att ni verkligen ska kunna göra den skillnad som är organisationens syfte.
Hinner ni med att vara strategiska? Eller hamnar de långsiktiga diskussionerna alltid längst ner på dagordningen och drunknar i alla de vardagsbeslut som behöver fattas och verksamhet som behöver organiseras och administreras?
Vem är det egentligen som sätter dagordningen i er organisation? Vem bestämmer vad ni har tid att prata om?
Det är vanligt att en styrelse eller annan grupp som träffas regelbundet använder ungefär samma dagordning vid varje möte. Kanske har ni ärvt er mötesdagordning från tidigare förtroendevalda.
I organisationer med anställda är det vanligt att kansliet är med och sätter dagordningen för styrelsemöten, även om det är styrelsen som beslutar om dagordningen. Kansliet har koll på det som är aktuellt och påminner kanske om viktiga beslut som behöver fattas, eller ber om vägledning i olika frågor. Dessa punkter fyller lätt en dagordning.
När jag var vice ordförande i svenska sektionen av Amnesty International var detta någonting vi ville förändra. Vi ville vara en strategisk och visionär styrelse på riktigt och ha tid att gå på djupet med viktiga frågor. Därför strukturerade vi om i dagordningen och skapade plats för det. Det krävde en del diskussioner både inom styrelsen och med sekretariatet och en del svåra prioriteringar, men det var det värt. Det gjorde skillnad för oss, inte minst för att det är lättare att kliva in i ledarrollen på riktigt om det också finns utrymme för de stora, viktiga frågorna.
Se till att prioritera upp de strategiska och långsiktiga frågorna. Kanske går det att rensa i dagordningen. Finns det informationspunkter som ni egentligen skulle kunna ta i form av en rapport innan mötet? Finns det enklare beslut som ni kan delegera till en mindre grupp, eller fatta per telefon eller mail?
Fundera på om ni kan hitta ett sätt att lyfta blicken, antingen vid varje möte eller vid vissa möten under året. Tid att fundera över viktiga vägval för organisationen framöver, tid att återknyta till meningen med att ni gör det ni gör och kanske hitta nya och bättre sätt att göra det på. Tid att utvärdera och att drömma.
Den som har tid att vara strategisk och långsiktig har större makt över vart ni är på väg. Det här är också en demokratifråga. Det spelar roll vem som har den reella makten över dagordningen. Den är ett strategiskt ledarskapsverktyg. Det är lätt att glömma det, i det vardagliga arbetet.
Vilka förändringar tänker du verka för, när det gäller att sätta agendan i din organisation?
Den här texten är tidigare publicerad på www.lisamoraeus.se.
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Bli skribent på Förening för alla
Har du erfarenhet av ideellt engagemang? Är du bra på att skriva? Då kan du bli skribent på Förening för alla.
Förening för alla är en blogg om föreningslivet och engagemang som drivs på ideell basis av Trinambai. Bloggen är en mötesplats för idédebatt och erfarenhetsutbyte inom den ideella sektorn. Inläggen kan handla om alltifrån gräsrötternas vardag till den senaste forskningen.
Just nu söker vi fasta skribenter. Som fast skribent ingår du i vårt skribentnätverk och skriver inlägg efter ett schema som vi kommer överens om. Du får möjligheten att nå ut med dina tankar till andra engagerade människor. Du behöver inte se dig själv som expert för att kunna skriva på Förening för alla, det viktiga är att du har någonting intressant att berätta.
Låter det lockande? Mejla oss på foreningforalla [snabel-a] trinambai.se, så kan vi prata mer om det.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Säga nej till någon som vill engagera sig?
Så här års brukar valberedningar sätta igång sitt arbete på allvar inför vinterns årsmötessäsong. Det är ett ansvarsfullt och ofta underskattat arbete. Valberedningens huvudsakliga uppgift är att föreslå årsmötet/kongressen kandidater för styrelsen och andra förtroendeuppdrag. Att vara valberedare innefattar även en annan, trist men nödvändig, uppgift: berätta för kandidater att de inte kommer bli nominerade.
Om valberedningen har lyckats i sitt arbete finns det fler kandidater än vad det finns platser att fylla. Då gäller det att sammansätta en grupp som speglar samhällets mångfald och som har olika kompetenser som kompletterar varandra. Men även om det är brist på kandidater betyder det inte att alla ska nomineras automatiskt. Det kan finnas kandidater som helt enkelt inte är lämpliga för uppdraget. Det kan låta hårt, men engagemang i sig räcker inte för ett förtroendeuppdrag, det behöver också finnas den nödvändiga kompetensen eller i alla fall utvecklingspotential.
Det viktiga är att göra det på ett bra sätt. Det behöver inte bli en traumatisk upplevelse att inte bli nominerad om valberedningen är transparent och delar med sig sina resonemang. I vissa fall kan det vara läge att hänvisa till annat engagemang i föreningen. Om det är så att kandidaten inte är redo för uppdraget än, så kan det vara en bra idé att tipsa om utvecklingsmöjligheter. Så kanske hen kan söka igen nästa gång?
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Ingen föreningsfrihet för folkmordsideologer!
I lördags marscherade nazister från Svenskarnas parti i Stockholm. Samtidigt samlades tusentals människor för att visa sin avsky mot deras folkmordsideologi. Motdemonstrationen var till övervägande del fredlig. Dessvärre var det några enstaka motdemonstranter som betedde sig olämpligt och detta fick oproportionerlig stor uppmärksamhet i media. Inte minst tog det fokus från en annan fråga vi bör diskutera: varför tillåts nazister att sprida sitt hat offentligt?
Sverige har skrivit på FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering från 1969. Därmed har Sverige bland annat förbundit sig att ”olagligförklara och förbjuda organisationer, samt organiserad propaganda och all annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering.” Genom att tillåta en nazistisk gruppering som Svenskarnas partis att verka bryter Sverige alltså mot sina folkrättsliga förpliktelser. Inte konstigt alltså att FN:s kommitté mot rasdiskriminering riktar skarp kritik mot Sverige.
Föreningsfriheten är en mänsklig rättighet och en viktig förutsättning för en fungerande demokrati. Liksom andra rättigheter kan den dock missbrukas av krafter som är emot mänskliga rättigheter och demokrati. Det är därför rimligt att förbjuda organiserad rasism. Den möjligheten ges redan idag i grundlagen (regeringsformens 2 kap 24§, 2 st):
Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.
Det som behövs är en lagstiftning som möjliggör att förbjuda partier och andra organisationer som sprider rasism. Det kommer förstås leda till svåra gränsdragningar. Exempelvis är det svårt att argumentera varför inte organiserad homofobi skulle förbjudas också. Det gäller också att säkerställa att partiförbud sköts på ett rättssäkert sätt. Staten bör bara i extremfall ingripa i föreningsfriheten och det då ska förstås avgöras av oberoende domstol.
Men nu ska vi inte stirra oss blind på det praktiska genomförandet. Dessa frågor kan en statlig utredning tittar närmare på. I nuläget är det i Sverige möjligt att under föreningsfrihetens täckmantel sprida folkmordsideologi. Det är oacceptabelt.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!