förening för alla
Fredagstips!
Veckan har varit fylld av många olika frågor i flödet.
Frågor som har intresserat mig är bland annat:
Vetenskapsrådets nya rapport Forskning och skola i samverkan som är en kartläggning av forskningsresultatet med relevans för praktisk arbete och där den nyhetsvärdet i veckan var att skolor ska vänta med att sätta betyg i ung ålder och att det till och med kan ha negativ inverkan, särskilt för dem som redan har det tufft. Ser vi till de senaste undersökningarna som gjorts på skolbarns hälsovanor så finns det även där teorier om att ökade psykiska ohälsan , i synnerhet bland flickor i 13 års ålder, kan bero på den tidigare skolreformen med tidigare nationella prov och betyg. Björklund viftar bort betygsrapporten som forskningen som vanligt, inget nyhetsvärde där.
På tal om betyg så har LSU släppt sin rapport Erkänt engagemang – Om validering och uppvärdering av ungas organisering som lyfter precis det titeln säger. Rapporten ger en bra överblick av läget idag och lämnar bra frågor för vidare fundering så som “Dels är det intressant att diskutera dagens syn på kunskap och kompetens. Har det skett en förskjutning från bildning till utbildning? Att kunskap idag behöver vara ”rätt” och till ”nytta”. Sker det en förskjutning från egenvärde till mervärde?”. Detta är någonting vi behöver diskutera mer inom våra organisationer men även med hänsyn till samhällsstrukturen och vad som idag styr och vad som kan styra. Det ska bli spännande att se vad regeringskansliet som har fått uppdraget att föreslå överblickbara system för validering kommer fram till i sin rapport i slutet på mars. Rapporten Fokus 14 – om ungas fritid och organisering från MUCF kan vara bra att ha med sig i bakhuvudet då validering av ungas ideella engagemang är bit, men vad innebär det för dem unga som till exempel har mindre chans att att vara med i en förening och vilka är dessa personer? Ökar det eller minskar det risken att få jobb för dessa unga ifall ideellt engagemang får en ökad validering och större erkännande?
På tal om MUCF och unga och utsatthet så är den nya rapporten Unga män, våld och maskulinitet ett välbehövligt tillskott och en tillgänglig handbok i arbetet med barn och unga. När en tänker på våld och förebyggande är det lätt för vissa att se frivilliga i välfärden som en besparingsåtgärd, det gör i alla fall indirekt när resursfördelningen ser ut som den gör. Se till exempel på kvinnojourer eller äldrevården? Jag ser fram emot att läsa den nya boken som Forum, Svenska Röda Korset, Svenska Kyrkan och Kommunalarbetarförbundet beställt och som lyfter denna problematik bland annat- Ideella insatser för och av äldre: En lösning på äldreomsorgens utmaningar?
Någonting annat som jag ser fram emot är att lyssna på nya podden LedarskapsArenan – en podd om ledarskapsideal !
På tal om ledarskap så är det imorgon sista dagen som du kan Nominera kandidater till Ungt Ledarskap! -“Den 31 januari är sista dagen för att nominera en ung ledare som leder med handlingskraft, mod och omtanke. Tre personer, en från ideell sektor, en från näringsliv och en från offentlig sektor får priset varje år.”
På tal om saker och ting som snart går ut så är söndag sista dagen att ansöka till Ung med Makt som är i samarbete med IDEELL ARENA och PwC.
Så läs, skriv, grubbla, lyssna, nominera, ansök och tipsa!
Eller ta bara helg och titta på netflix!
Farida al-Abani
Folkhälsovetare och tobaksavvänjare som arbetar som projektledare för "Tobaksfri innerstad" på Stockholm stad och som tobaksavvänjare för Sluta-Röka-linjen. Har även enskild firma hon jag erbjuder tobaksavvänjning och föreläsning med fokus på tobak och hälsa. Är även svarare för umo.se för frågor om tobak. På fritiden är Farida aktiv inom nykterhetsrörelsen, tobakspreventionsrörelsen och miljörörelsen genom olika föreningar. Brinner för folkbildning, utveckla sitt och andras ledarskap och har ett hatkärlek till ordet engagemang. Kommer skriva om allt mellan himmel och jord på bloggen med stort fokus på civilsamhällets ansvar och roll. Faridas målgrupp är alla!
Att skapa en ledare i det konfliktdrabbade Colombia
I Soacha, Colombia, är civilsamhället den växande kraft vilken håller staden vid liv. Hit anländer mellan 650 och 3000 (uppskattade antal av regeringen samt NGO:s) nya interna flyktingar varje månad, de är på flykt undan den komplexa konflikten som pågått i landet sedan 60 år tillbaka. Här leds föreningar av ledare som både är sargade och hotade till livet. Den oroväckande situationen väcker någon slags insikt om att här, i den mest extrema av situationer, kan nyckeln till ledarskap finnas: hur skapas en ledare?
Jag möter en grupp om 24 samhällsentreprenörer varav tio är självuttalade ledare för olika samhällsgrupper – alla kvinnor. De flesta är tidigare flyktingar, inte bara en gång på flykt utan oftast flera gånger om. I Colombia ”försvinner” fortfarande samhällsledare som talar ut om orättvisor och brott mot de mänskliga rättigheterna. Många utstår hot mot sig själva och sin familj. Som kvinnor vilka också försöker förbättra sin egen livssituation möter de vidare diskriminering, sexuellt våld, samt förnekelse av deras utsatthet och legitimitet. Trots tabubeläggning av det utbredda sexuella våldet har många försökt frigöra sig från våld och stereotyper i hemmet. En ledare berättar hur hon smyger ut från huset när maken inte ser för att gå på politiska möten (personintervju den 8 november, 2014). Alla har mycket att förlora när de engagerar sig i civilsamhället i Soacha, särskilt utsatta är ledarna då de i sin position blir synliga för väpnade grupper. Jag undrar vad som driver dem och hur de motiveras att jobba vidare.
Efter ett antal fokusgrupper framkommer det att dessa ledare har ett gemensamt värdesystem och har ett eller flera av tre möjliga personliga intressen. Det gemensamma värdesystemet består av tre delar: för det första en tilltro till individens potential, vilken står i direkt proportion med individens kapacitet. Alla som vill kan, alla som kan leder inte – för att bli ledare krävs strukturellt stöd från organisation, politik och nära kära. Värdesystemet består också av vad som kan liknas vid ett ’chicken race med Gud’ (majoriteten katoliker). Ingen risk är för hög, inget offer är för kostsamt, Gud går att lita på. Och den tredje delen: ledare delar upplevelsen av en samhällsprocess med medlemmar och verksamhetsdeltagare. Erfarenheten binder de tre samman och skapar förtroende. Märkligt är att dessa värden inte verkar vara bundna till individen, det framkommer att de istället skapas genom att ledarna möts och upprepar värdena för varandra.
Det visar sig att dessa värderingar inte är naturliga utan har framarbetats genom att nyckelord används som mantra i organisationerna. När det sker möten mellan samhällsentreprenörerna upprepas mantrat genom presentation, reflektion och mingel – av individen själv. Antalet upprepningar av mantrat ökar mantrats sanningsvärde. Även om mantrat sprids från en och samma källa, skapar mötena en illusion av triangulering där deltagarna uppfattar att flera olika källor delar värdesystemet. När mantrat upprepats tillräckligt många gånger upphöjs det till sanning och plikt som driver vanliga personer att ta initiativ till eller snabba på deras process mot en ledarroll.
De tre intressena å andra sidan är inte lika för alla men alla deltagare innehar ett eller flera av dem. (1) Intresse för att förbättra livssituationen för kvinnor; (2) intresse för att förbättra situationen för sig själva; (3) intresse av att bo kvar i Soacha. Även om de första två intressena är relativt tydliga så kan det sistnämnda verka en aning oklart i relation till den svenska kontexten. Som tidigare nämnt har många varit på flykt mer än en gång och de är helt enkelt förbannat trötta på att bryta upp från sina hem och fly igen. Dessa intressen är bundna till individen men säger desto mer om verksamheten än vad det gemensamma värdesystemet gör.
Vad har då dessa samhällsentreprenörer i ett Soacha under paramilitärt styre gemensamt med ungdomsorganisering i ett idag snöigt Sverige? Det visar sig finnas särskilt en läxa vi kan göra utifrån hur en organisation aktivt kan accelerera och stärka en process där fler tar ledarpositioner. I intervjuer framkommer det att det är onödigt och ovärdigt att försöka locka medlemmar att bli ledare genom att spela på deras intressen. Det är essentiellt att den tilltänkta ledaren har ett intresse för organisationens verksamhet och ett intresse att driva eller utveckla sig själv. Men om intresset skiljer sig från den existerande verksamheten finns det få argument för att försöka övertala någon. Att övertala tar för lång tid (oavsett hur lång eller kort tid som finns) och är dömt att sluta i någon slags kompromiss där organisationen är förloraren. Vidare ska tilläggas att om intresse saknas för verksamheten så är det troligtvis ett problem för kommunikationsavdelningen… Eller så bör skiten läggas ner.
Istället kan och ska en potentiell ledare lockas med ett gemensamt värdesystem. Något som klingar rätt med att 46 procent av unga mellan 13 och 30 tålmodigt står ”stand by” och inväntar ett kall i Sverige (Statsvetarna Erik Amnå och Joakim Ekman). Genom att upprepa värdesystemets nyckelhållpunkter vid varje konversation om organisationen, om verksamheten och i presentation av sig själv, stärker hen sin egen tilltro till mantrat. Det stärker också övriga konversationspartners tilltro till mantrat, oavsett vilket mantrat är. Testa gärna själv med valfri osann sanning, hur många gånger och till hur många personer måste du upprepa den innan någon i ett samtal nämner mantrat till dig utan att du själv nämnt det? Detta fungerar bäst i slutna cirklar, så som inom organisationer. Men garanterar det att en ny ledare är skapad? Ja. I samband med att det gemensamma värdesystemets förtroendekapital växer, växer sig kallet starkare då tilldragelsen till ledarpositionen fylls med plikt och också mening. För det mesta innebär det en känsla hos den potentiella ledaren av att dess kapacitet är frigjord; förändring och förbättring är möjlig; och en känsla av att vi bär ansvaret tillsammans. Även när ansvaret inte är delat. Så när värdesystemet är etablerat är tilltron till individens potential hög och kapaciteten frigörs av det uttalade mantrat – där står slutligen en ledare redo att leda organisationens verksamhet!
Emelie Weski
Emelie Weski är humanitär arbetare och utför idag fältresearch i Colombia, där hon fokuserar på arbetet och säkerheten för de humanitära frivilliga. Hon är också ordförande för Föreningen Nordens Ungdomsförbund Stockholm och har tidigare suttit i nationella styrelsen där hon driver projekt inom demokratiutveckling, jämställdhet och internationallisering. Emelies största passion är engagemanget och ledarskapet där målet är att pusha samhällsutvecklingen framåt tillsammans med andra drömmare. Emelie är en kvalificerad "planter", en idéskapare och idéspridare.
Vilken skillnad vill du göra i år?
I dessa tider är det många av oss som på olika sätt sammanfattar året som gått och ser fram emot resten av 2015. Vad ser du i backspegeln? Och i kristallkulan? Vad är dina förhoppningar för det nya året?
För mig personligen har 2014 varit ett alldeles underbart år. Om jag blickar ut över Sverige, Europa och resten av världen är bilden inte lika ljus.
Det beror naturligtvis på vad jag fokuserar på. Jag ser främlingsfientlighet, politisk förvirring och oro, fattigdom och orättvisor. Jag ser också solidaritet, engagemang, stort mod och handlingskraft.
Det är lättare att skapa framtiden än att förutse den, var det någon som sa. Så om du är med och skapar det här året, med varje val du gör, varje steg du tar, vilken framtid vill du bidra till?
Kanske är du redan ideellt engagerad i en eller flera föreningar som du tror på. Jag gissar att många av er är det. Då kanske det handlar om att stanna upp en stund, fundera på om du använder din tid på rätt sätt och om du verkligen kommer till din rätt. Är det något du vill förändra i ditt engagemang under året? Någonting som det är dags att släppa, eller kanske någonting som du länge velat pröva och som det är dags för nu?
Fundera också på hur du tänker hålla din egen låga brinnande det här året. Vi behöver dig, världen behöver oss som brinner. Vi ska ta hand om oss själva och varandra så att vi håller länge, länge. Vad innebär det för dig?
Kanske är du inte ideellt engagerad, men känner att det är dags för det nu? Ta steget. Alla goda krafter behövs. Här är några tips:
- Välj något du brinner för. Fastna inte i tanken på att du måste engagera dig där behovet är som störst. Lyssna inte på dem som säger “men varför vill du engagera dig för valarna, är det inte mer synd om de hemlösa?”. Om vi alla slutar ställa olika engagemang mot varandra och istället ägnar energin åt att göra skillnad på det område vi själva brinner för så kommer vi framåt tillsammans.
- Gör något du är bra på, eller något vill bli bättre på. Vi är alla olika. Någon av oss går igång på att organisera och projektleda, andra på att möta enskilda människor, skriva texter eller demonstrera. Välj utifrån lust. Då kommer organisationen att få ut det bästa av dig.
- Välj ett sammanhang där du trivs och byt om du inte trivs längre. Det går att rädda världen och må bra under tiden. Det finns faktiskt ingen anledning att stanna i en organisation där du mår dåligt på grund av konflikter eller annat. Även ideellt engagerade förtjänar en bra arbetsmiljö, både fysisk och mental.
- Du kan också bidra med pengar. Att lägga tid på ideellt engagemang passar inte alla och framför allt inte i alla skeden i livet. Kanske har du råd att ge ett bidrag istället? Det är lika välkommet.
- Välj en organisation med 90-konto om du inte har insyn i organisationens ekonomi och styrning. Det gäller både om du väljer att bidra med din tid eller dina pengar.
- Vänta inte längre, det kommer inget bättre tillfälle än just nu. Välkommen att göra skillnad!
Lisa Moraeus
Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.
Så mycket mer än en bit papper
Nyligen var jag hemma hos mina föräldrar och av någon anledning började vi gå igenom mina morföräldrars gamla dokument. Där hittade jag bland annat tidningsurklipp som berättade om mormors uppdrag som ordförande i en förening för hållbar turism och så morfars diplom för 25 och 40 år av fackmedlemskap. Vad jag vet har han aldrig haft ett fackligt uppdrag, men visst var han stolt över att vara en del av arbetarrörelsen.
Att dela ut diplom är ett ganska enkelt sätt att visa sina medlemmar och förtroendevalda uppskattning. Det kostar heller inte så mycket. Gratis är det förstås inte, för ett diplom som skrivs ut i svartvitt på vanligt kontorspapper är inte värt särskilt mycket. Det ska vara tjockt papper, en ram eller en fin diplommapp.
Minst lika viktigt som att uppmärksamma de medlemmar som har varit med länge är att berömma dem som gör konkreta insatser för föreningen. Utifrån det de faktiskt gör, inte utifrån vilka uppdrag de haft hur länge. Varför inte utnämna eldsjälar till hedersmedlem, dela ut förtjänstmedaljer eller instifta ett eller flera pris?
Visst ska det inte gå inflation i utmärkelser, annars tappar de sitt värde. Men den risken är inte direkt överhängande. Jag kan inte komma på en enda organisation som ger sina medlemmar för mycket beröm.
Sist men inte minst gäller det att diplomen är estetiskt tilltalande. Min morfars fackliga diplom är mycket snyggare än mina examensbevis. Och det är inte så konstigt: han var sättare och således med i en fackförening för grafiker och tryckerianställde.
Niklas Hill
Niklas Hill forskar om demokrati i ideella organisationer vid Stockholms universitet. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai.
Mitt privata årsmöte
2014 går mot sitt slut och jag har sedan en tid tillbaka redan börjat knyta ihop mina tankar och känslor kring det gånga året. Jag tycker egentligen inte om att tänka för mycket i årsbasis då det lätt kan inbringa prestationsångest och dödsångest bland annat. Men något som faktiskt Lisa Moraeus inspirerande mig till på MÖTET 2013 var att stanna upp några dagar vid slutet av året och blicka tillbaka och blicka framåt.
I början på detta år, för nästan exakt ett år sedan, åkte jag och min partner iväg för ha vårt första gemensamma årsmöte under fyra dagar. Ett årsmöte som vi varvade med vila. Vi var i en stad som få besöker och på ett vandrarhem med få vinterbesökare. Vi förberedde oss med att skriva ner lite om det gånga året och delade upp det det hela i olika kategorier; familj, vänner, vår relation, hälsa, jobb, ideellt, ekonomi och personlig utveckling. Detta skulle bli grunden för vår “verksamhetsberättelse” och “bokslut”. Under varje kategori diskuterade vi vad som känts bra och vad som känts mindre bra med t.ex. vår fritid, hur mycket tid som har lagts på den, hur mycket tid vi enskilt vill lägga på det och vad vi tar med oss till framtiden. Dessa kategorier kan även likna dem som hittas i livshjul där målet är att se hur balansen ser ut mellan dem olika områdena och för att en ska få en överblick och bild över var ens tid och energi går. “Verksamhetsplanen” för det kommande året hade samma kategorier.Vi tog med oss “att göra” punkter under verksamhetsplanen och skrev ner hur vi skulle stötta varandra för att nå våra mål och arbeta med oss själva.
Vi gav även oss själva tid för fundera på vår enskilda vision för fem år framöver, var vi ville se oss själva och hur vi ville vara och må. För att jämföra det med organisationer så gav vi oss tid för att tänka på framtida mål, visioner, orosmoln, motivationer och försökte ihop pratat om lösningar framöver och en strategi för dessa tankar och behov. Det hela avslutades med att vi bestämde att vi skulle ha veckomöten där en del av dessa saker skulle beröras samt att vi skulle ha en uppföljning efter sex månader.
Att ta tiden för att fundera och prata under bestämda dagar har varit givande för mig men även för mina relationer, särskilt till min partner . Att lägga undan allt annat och bara ge oss själva tid är något som en sällan tar sig tiden till med takten i dagens samhället. Fördelen var att vi även inte hade någon mottagning på vandrarhemmet vilket kan rekommenderas.
Utan att kolla på verksamhetsplanen så vet jag att allt inte alltid gått som jag eller vi tänkt eller velat men att ha haft detta årsmöte har gett mig andra förutsättningar och en annan motivation att arbeta på mig själv, det ständiga arbetet. Det är enbart ett verktyg, ett verktyg som dessutom kan utvecklas och förändras.
Om en vecka har vi årsmöte igen för andra gången och då kommer mycket fokus att ligga på förväntningar, mål och behov. Vi kommer även att se på protokollet från förra året och på verksamhetsplanen för 2015. Jag längtar till att få tömma mina tankar, lyssna, prata och förhoppningsvis få ett givande 2015!
Gott nytt år på er vänner!
Farida al-Abani
Folkhälsovetare och tobaksavvänjare som arbetar som projektledare för "Tobaksfri innerstad" på Stockholm stad och som tobaksavvänjare för Sluta-Röka-linjen. Har även enskild firma hon jag erbjuder tobaksavvänjning och föreläsning med fokus på tobak och hälsa. Är även svarare för umo.se för frågor om tobak. På fritiden är Farida aktiv inom nykterhetsrörelsen, tobakspreventionsrörelsen och miljörörelsen genom olika föreningar. Brinner för folkbildning, utveckla sitt och andras ledarskap och har ett hatkärlek till ordet engagemang. Kommer skriva om allt mellan himmel och jord på bloggen med stort fokus på civilsamhällets ansvar och roll. Faridas målgrupp är alla!
Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.
Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.
Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.
Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!